Sverige slits itu

Mina vänner, 

Jag tänkte skriva lite om klass. Idag besökte jag i klass-turistisk anda Solsidan, detta priviligerade område strax utanför våran huvudstad. Solsidan tog andan ur mig, jag trodde inte i min naivitet att sådan överflöd fanns i detta land. Kåkar som ”kostar” tio miljoner kronor trängs med varann längs de så eftertraktade strandtomterna, de liksom buffas och stångas för att få en liten skymt av havet. Jag skulle vilja bo i Solsidan, inget snack om saken, men vem skulle inte vilja det? Problemet är att majoriteten av oss aldrig kommer att få leva där, i sådant överflöd. Den unge bratsen jag såg som stod o pinkade i sin egen häck efter ett poolbad, han kommer aldrig bo i Rissne, Bergsjön, Husby eller Rosengård. Vilken polis bussar sina hundar på honom för att han står och pissar utomhus?

Klass existerar i dagens Sverige, det är inget tal om saken, oavsett om borgare i din närhet säger annat. ”Det är bara lägga manken till, det är bara att kämpa så kan alla få det de har i Solsidan”, säger min imaginäre borgare, hen vill få det till att ”är man fattig är det ens eget fel, det är bara att sänka skatterna och privatisera så löser det sig ska ni se”. 

Problemet med detta är att det inte löser någonting, Klass cementeras med borgerlig politik som inget hellre än att göra de redan rika, rikare, och skapa sig en lydig arbetarklass som är så fogliga att de knappt vågar säga arbetsrätt eller fack. Alliansens politik sliter isär Sverige, skapar det vi och dom som de ”ville” sudda bort, tar från de fattiga och ger till de rika.

Mina tankar går inte till Bratsen i Solsidan inatt, de går till de kämpande människor som blir attackerade i Husby bara ett par kilometer ifrån mig. De flesta av dem är förbipasserande, eller föräldrar som letar efter sina ungdomar. Ett fåtal bråkar…alla är de strukturellt förtryckta och frustrerade, alla får de polisens hundar mot sig..

Jag drömmer inte om Solsidan längre förresten..Jag vill hellre bo i områden som de jag har växt upp i, Skiftinge i Eskilstuna, Ekön i Motala…jag drömmer om Rissne och Råcksta och Vällingby…

Eder ödmjuke tjänare

Vysotskij

Första Maj, den rödaste av alla dagar!

Kamrater!

Idag var det vår dag; socialister, feminister, syndikalister, kommunister och socialdemokraters dag.Oavsett vad man vill kalla sig så var det idag den rödaste av alla dagar, då vi hyllade mötesfrihetern, stod upp mot högerns fasoner, gick man ur huse för det kollektivas sak.

Denna bild är tagen år 1912, det är exakt 101 år sedan, och tillika det år då min gamlamorfar föddes. Hans far och mor var statare, han själv var statare på samma Bondeförbundares gård som generationer innan honom. När så pass nära släktingar växte upp, var facket än mer motarbetat än idag, man fick köpa mark för att upprätta Folkets Hus via bulvaner i Amerikat. Bilden ovan visar tyvärr något som förekommer än idag, om än inte så utstuderat i Sverige, men ändock, fackligt aktiva som hotas med vapen.

1931 sköts fem arbetare i Ådålen ihjäl för att de utnyttjade strejkrätten, Marmaverken tog in strejkbrytare, inte helt olikt hur bemanningsföretag opererar idag för att urholka arbetsrätten. Precis som 1912 och 1931 är det strejkbrytande studenter hungrande efter erfarenhet som sätts in för att underminera arbetarnas sak, om än att de heter Academic work och fan och hans moster idag. Arbetare mot arbetare….

Det är för min gamlamorfar, arbetarna som fick sätta livet till i Ådalen och våra ofödda barn vi demonstrerar på första maj!

Länge leve den dagen och länge leve socialismen!

Vysotskij

Sjuk-vård

Har i dagarna tvenne arbetat med en kampanj på socialdemokraternas kongress vilket har föranlett ett antal frågor i mitt stilla sinne. Ett: vad gör riskkapitalister på utställningsgolvet i mässan? För mig som rödgrön känns det väldigt märkligt att storkapitalet är på plats och stjäl utrymme, då de har makt på alla andra forum i världen! Får vibbar av det som liknar när folketshus i Sthlm hyrde ut till moderaterna för några år sedan! De rödgrönas kongresser borde i sanning vara fria från kapitalets påverkan på politiken. Ännu mer perplex blir jag då jag noterade att Vapensindustrins politiska falang var och försökte påverka politiskt, givetvis var det knappt ngn där, men ändå!! Kvinnan i Capios bås verkade mest uppgiven och blev glad när vi fikade intill…sen tog jag två propagandagodisar och tänkte vaska den ena..men jag kände att jag ville mumsa upp andras resurser lite..

Två: debatten om vinsterna i välfärden ter sig för mig absurd, det ska inte vara några vinster överhuvudtaget på våra gemensamt insamlade skatteslantar! Varenda krona skall gå till småttingarna på dagis, mormor på hemmet, det gemensamt ägda bussbolaget, varenda vårdinstitutition och så vidare! Med det gemensamt ägda följer något som varenda socialdemokrat borde uppskatta med, en demokratisk kontroll över den aktuella verksamheten. Dessutom ska väl varenda krona gå till det den var avsedd för, inte något riskkapitalbolagen med avkastningskrav! Sen är jag inte principiellt mot privata välfärdsföretag om de följer kollektivavtal etc, så länge de bygger upp en egen verksamhet som kan klara sig utan våra skattepengar. Ska vi vara riktigt ärliga kommer ju de skattefinansierade privatvälfärdarnas vinster från främst ett håll; att vård och skola bantas på främst personal och material! Därför gillar jag särskilt de fackförbund som koncentrerar sina kampanjer på att inskränka möjligheterna att skära ned på just detta!

Tacka vet jag Palmes syn på privatiseringar, tror det var 1982 på kongressen, sök på videositerna på nätet…

Upp till kamp!

Vysotskij

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9

Thor och hatten

I dessa tider av obegripliga firanden av religiösa myter som har tusentals år på nacken, är det väl lämpligt att vi ägnar en av våra Humorvirituoser en tanke. Thor Modéen, denne Kungsörs-son som under sina 52 år i jordelivet lämnade ett oefterhärmeligt intryck på sin samtid. I femtiotalet filmer, revyer etc. figurerade Modéen inte sällan som en volumniös cigarrökande grosshandlare eller allmänt fryntlig pilsnerfarbror.

Men givetvis skall inte detta inlägg enbart belysa kultur, utan som sig bör sätta in det i en kritisk kontext. Minnet av Thor ger oss också minnet av en tid som inte är så länge svunnen i våran nationalstats historia, den tiden som innehöll konkreta religiösa påbud. Visst är det oändligt komiskt att reflektera över idag, att ”Tosse” blev bötfälld på grund av att han hade en ALLDELES för rolig hatt;

Den 7 mars 1935 dömdes Thor Modéen, och kollegan John Wilhelm Hagberg, till 75 kronor i böter enligt paragraf 13 i Ordningsstadgan, för att han varit för rolig i samband med en matiné på juldagen i Sportpalatset i Stockholm. Han skall bland annat ha burit en alldeles för rolig hatt.^[2]

 

Kanske är värt att reflektera över i dessa tider när vanligt folk kan bli REVADE i lokaltrafiken, och våran samtids fascister talar om kulturer som förtrycker och är ”bakåtsträvare”. Att det inte är mer än dryga 80 år sedan självaste Sverige hade religiösa skyddslagar som hindrade folket att ha (för) roligt under självaste julen..

Glad Pesach

eder

Vysotskij

 

i´ts made me cry

Titeln på detta inlägg anspelar på ep:n med samma namn av Magnolia Electric CO. som släpptes 2009. Detta band var en av de olika konstellationer som Jason Molina var den naturliga fokalpunkten i. Det var med sorg som jag nåddes av beskedet idag, att en av mina personliga favoriter har avlidit, Jason blev 39 år…..och dog i sviterna av sitt alkoholmissbruk och bristen på en sjukförsäkring med påföljande skuldsättning.

Ni vet de där artisterna, de som bara träffar direkt in i ditt innersta, som man bara omedelbart älskar? Man kapitulerar sådär ovillkorligt, accepterar att man kommer att älska all musik man kommer att höra av dem…någonsin. Jason Molina var en sådan artist för mig, gudarna ska veta att jag lyssnar på mycket musik och att jag gillar mycket, men ytterst få har drabbat mig som hans projekt, vare sig de hette Songs:Ohia, Magnolia electric CO. eller var utgiva i hans eget namn. Vid närmare eftertanke är det nog bara en annan artist som drabbat mig så fullkomligt, och som jag heller aldrig kommer att få uppleva live, den sedan mer än 10 år döda Elliott Smith.

Med en röst utom denna värld, som hela tiden balanserar på gränsen till sammanbrott, men ändock med fasthet och klarhet, hittade hans dystra blues-country in i mitt medvetande någon gång kring 2005 (Songs:Ohia), Kommer aldrig att glömma hur frälst jag blev av albumet ”The Lioness”…

För den som vill lära känna denna produktiva gigant lite närmare, eller återbekanta sig, rekommenderar jag denna översiktliga artikel. http://drownedinsound.com/in_depth/4132494#comments

Rest in peace mr Molina

/Vysotskij

Svårigheten med att vara folkvald Socialist…

Jag aspirerar inte på att komma med något nytt, Kajsa Ekis Ekman har sammanfattat den nyligen avlidna Húgo Chavez på ett gott vis. Eller snarare den svenska och globala högerns totala rädsla för den socialistiska vår som faktiskt upplevs i Sydamerika tillföljd av Chavez framgångar.

Var han demokrat? JA! Var han demokratiskt vald? JA! Demokratiskt återvald? JA! Hade han auktoritära drag, självfallet, dessutom valde han vänner väldigt dåligt i Iran, Libyen och Syrien.

MEN vi kan ändå inte nog understryka Chavez betydelse för vänstern i en värld där den sk. Nyliberala världsordningen härjar oemotsagd (well). De sociala ”missiones”, åternationaliserandet av naturtillgångarna och framförallt bidragandet med ett hopp för Socialismen under 2000-talet, det hör till Chavez stora arv. Det är lätt att köpa högermedias beskrivningar av Chavez som despot när man läser deras dödsrunor över honom. Men vänstern kan inte nog understryka legitimiteten och förtjänsterna av hans styre!

Därmed inte sagt att vi inte bör vara vaksamma kring allt vad personkult heter. Slavoj Zizek sa vid någon föreläsning i Buenos Aires, att vänstern i Europa ”…är skyldig Chavez och vänstern i Sydamerika, att vara benhårda i våran kritik av auktoritära tendenser”. Eller något i den stilen, och utan att anlägga ett kolonialt perspektiv på densamma så har han en poäng…ty vi har gått i samma fälla själva tidigare….

Läs Kajsa Ekis Ekman! http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/kajsa-ekis-ekman-den-svenska-hogern-var-livradd-for-chavez

Tack för kaffet

Vysotskij

Hästlasagne

Undertecknad är vegetarian sedan snart två deccenier, och självfallet tänker jag inte låta hästlasagnegate gå obemärkt förbi.Jag förstår att det är mycket upprörande för många som äter kött att det verkar vara så att det är Hästkött i många produkter det inte ska finnas i. Problemet som jag ser det är väl snarare att folk inte tänker längre än sina egna Tabun. För det är just vad detta är, ett tabu och inget annat.Om man principiellt kan tänka sig att tugga i sig mosad lever från djur, blodpuddingar och en stor flintastek på grillen; Vad gör det då för skillnad att det är hästen brunte som ligger i stekpannan?

Paradigmet i våran ände av världen säger att vi inte ska äta hästar, det är dumt, och strider mot ”lagen om djurens ätbarhet”, tillsammans med delfiner, katter och sälar.

Personligen tycker jag att Camilla Björklund på Djurens rätt skrev en mycket klok sak i en debattartikel när #hästlasagnegate drog igång, varför inte ta tillfället i akt och ifrågasätta köttätande som norm istället för att fokusera på ett specifikt Tabu? Vi är många tusen i Sverige som redan väljer bort kött oavsett vilket djur det tillhör. Sen finns det ju tokjävlar som den tyska ministern som vill skänka hästlasagne till fattiga, iofs så kan jag själv inte se skillnaden mellan att äta ko, häst eller katt för alla alternativen är lika fel (för mig), men cynismen på den karln säger väl allt om hans klassperspektiv också!

Dessutom vill jag konstatera att jag är stolt över att vara medlem i Vänsterpartiet, som från och med förra kongressen beslutade att ALL mat som serveras i samband med partiets verksamhet är vegetarisk som norm.

Eder

Vysotskij

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5