i´ts made me cry

Titeln på detta inlägg anspelar på ep:n med samma namn av Magnolia Electric CO. som släpptes 2009. Detta band var en av de olika konstellationer som Jason Molina var den naturliga fokalpunkten i. Det var med sorg som jag nåddes av beskedet idag, att en av mina personliga favoriter har avlidit, Jason blev 39 år…..och dog i sviterna av sitt alkoholmissbruk och bristen på en sjukförsäkring med påföljande skuldsättning.

Ni vet de där artisterna, de som bara träffar direkt in i ditt innersta, som man bara omedelbart älskar? Man kapitulerar sådär ovillkorligt, accepterar att man kommer att älska all musik man kommer att höra av dem…någonsin. Jason Molina var en sådan artist för mig, gudarna ska veta att jag lyssnar på mycket musik och att jag gillar mycket, men ytterst få har drabbat mig som hans projekt, vare sig de hette Songs:Ohia, Magnolia electric CO. eller var utgiva i hans eget namn. Vid närmare eftertanke är det nog bara en annan artist som drabbat mig så fullkomligt, och som jag heller aldrig kommer att få uppleva live, den sedan mer än 10 år döda Elliott Smith.

Med en röst utom denna värld, som hela tiden balanserar på gränsen till sammanbrott, men ändock med fasthet och klarhet, hittade hans dystra blues-country in i mitt medvetande någon gång kring 2005 (Songs:Ohia), Kommer aldrig att glömma hur frälst jag blev av albumet ”The Lioness”…

För den som vill lära känna denna produktiva gigant lite närmare, eller återbekanta sig, rekommenderar jag denna översiktliga artikel. http://drownedinsound.com/in_depth/4132494#commentsBild

Rest in peace mr Molina

/Vysotskij

Annonser

Hästlasagne

Undertecknad är vegetarian sedan snart två deccenier, och självfallet tänker jag inte låta hästlasagnegate gå obemärkt förbi.Jag förstår att det är mycket upprörande för många som äter kött att det verkar vara så att det är Hästkött i många produkter det inte ska finnas i. Problemet som jag ser det är väl snarare att folk inte tänker längre än sina egna Tabun. För det är just vad detta är, ett tabu och inget annat.Om man principiellt kan tänka sig att tugga i sig mosad lever från djur, blodpuddingar och en stor flintastek på grillen; Vad gör det då för skillnad att det är hästen brunte som ligger i stekpannan?

Paradigmet i våran ände av världen säger att vi inte ska äta hästar, det är dumt, och strider mot ”lagen om djurens ätbarhet”, tillsammans med delfiner, katter och sälar.

Personligen tycker jag att Camilla Björklund på Djurens rätt skrev en mycket klok sak i en debattartikel när #hästlasagnegate drog igång, varför inte ta tillfället i akt och ifrågasätta köttätande som norm istället för att fokusera på ett specifikt Tabu? Vi är många tusen i Sverige som redan väljer bort kött oavsett vilket djur det tillhör. Sen finns det ju tokjävlar som den tyska ministern som vill skänka hästlasagne till fattiga, iofs så kan jag själv inte se skillnaden mellan att äta ko, häst eller katt för alla alternativen är lika fel (för mig), men cynismen på den karln säger väl allt om hans klassperspektiv också!

Dessutom vill jag konstatera att jag är stolt över att vara medlem i Vänsterpartiet, som från och med förra kongressen beslutade att ALL mat som serveras i samband med partiets verksamhet är vegetarisk som norm.

Eder

Vysotskij

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5

Under knapphetens kalla stjärna….

Ett fenomen som har fångat mitt intresse och stört mig något så infernaliskt den senaste tiden är medelklassens medvetenhet om sina egna privilegier, En klok man skrev på twitter att dessa och överklassen är de som kanske allra mest är medvetna om ”rättfärdigheten” i sina egna privilegier. I detta läser jag in, att inga i Sverige idag har lika mycket makt över sina egna ”verkligheter”, så pass stort kulturellt kapital och know how för att driva sina egna politiska frågor med ”pondus”. Självfallet är arbetarklassen också ypperligt god understundom på att formulera sina idéer och omsätta det i praktisk politisk verksamhet. DOCK så är medel och överklassen de som sitter på större möjligheter att nå ut med sina ”rättigheter” i media och den politiska debatten. Givetvis kan definitionerna av respektive klass skilja sig från betraktare till betraktare, men detta är inte platsen för att bena ut detta, ni får helt enkelt läsa in vad ni vill i min text. Hur yttrar sig då detta och vad är det som stör mig så infernaliskt…jo…ta ett exempel som garanterat fler Stockholmare än jag stör sig på, den eviga debatten om ”Slussen-eländet”. Förvisso en trängande politisk fråga i huvudstadens politik då Slussen är en av flaskhalsarna i stadens kollektivtrafik, för att inte säga rikets infrastruktur givet hur många passagerare som åker genom området varje dag (Enbart sett till T-banestationens trafik så skulle den vara landets tredje eller fjärde mest befolkade om den var en vanlig järnvägsstation, i paritet med Göteborgs och Malmö Central. Lägger man ihop detta med stadens (och landets) topp tre mest trafikerade buss-station, riksjärnvägen etc så är det en viktig fråga, inget snack om saken. Spaltmeter skrivs om detta i huvudstadens dagstidningar och vilka är den tongivande rösten som har något att säga till om i spörsmålet? Givetvis politikerna, MEN det är den bemedlade befolkningen i kvarteren runt Slussen som driver detta som att det inte finns någon annan politisk fråga av vikt. Dessa stackars krakar som sitter i sina miljonlägenheter och gnäller för att deras hem kan bli en arbetsplats för många år framöver (bo-frakking-hoo) med följden att värdet på deras lägenheter minskar. Se så mycket utrymme deras fråga får i pressen, gång på gång förhalar de bygget, hänger ut (patetiska) röda protest-lakan ur sina fönster för att visa sitt missnöje över att bli överkörda i frågan som är så viktig, NOT in my Backyard. Abba-snubben som jag aldrig lär mig namnet på är den som gråter kanske hårdast, han tar till de kraftmedel som hans x-antal miljarder erbjuder, kräver att hans bild tas ner på Arlanda för att han blir så överkörd i sin hjärtefråga! Perspektiv är det jag efterfrågar, i utförsäkringarnas och fattigdomens Sverige…. Meningen som jag utgick ifrån i detta inlägg börjar konkretiseras, makten över att lyfta sina egna politiska frågor på agendan. Vart är perspektivet där samhällets verkliga problem tar lika stor plats?Vidare, vi har ju sett flera exempel på dessa frågor RUT och ROT, trängselskatter i Götlaborg och Whatnot. Jag menar kom igen Slussen är ingen ny fråga och den är inte viktigast för att den är viktigast för medelklassen där! Redan på 1910-talet tampades staden med dessa problem, redan då försökte man råda bot på trångboddheten som rådde i dåtidens Stockholm (liksom idag). Det sistnämna av problemen löstes genom de av borgerligheten så bespottade Miljonprogrammen.

Det kollektiva historiska minnet är kort, förbenat kort, tyskar som kom till Sverige under andra världskriget hade i många fall aldrig sett sådan nöd som här, och idag har vi sakta glömt våran nära historia. Mina gamla-morföräldrar var statare, de hade jordgolv, brunn på gården, och kämpade för att få elektricitet installerat i sin bostad (motparten var en snål jäkel till riksdagsledamot från Bondeförbundet, min rådiga gamlamorfar var hård och organiserad i den meningen att han fick igenom sina krav….brunnen på gården blev dock kvar). Jag har vissa minnen kvar av Gamlamorfar E som levde till jag var tolv, han var en varm lite otäck men oerhört snäll man som under hela sitt liv var strävsam, först 15 år senare när jag läste hans släktforskning gick det upp för mig…fan vad han slet hela sitt liv, slet i sitt anletes svett…på grund av sin driftighet ”entreprenörsanda” som de säger idag, kunde han tillsamman med sin lika rådiga hustru E försörja tre barn. Det som fastnat i mitt minne och som aldrig kommer försvinna är hans avslutande ord… ”Under knapphetens kalla stjärna…föddes vår dotter X (min mormor)” …. Vem formulerade dessas idéer, var det alla Björn och Bennys i sina miljonlägenheter? Eller var det några som brydde sig om verkligt trängande problem som fattigdom, trångboddhet och klass? Idag är motståndarna desamma, arbetsgivarna, ”marknaden”, och borgerligheten…med den lilla skillnaden att de kallar sig för arbetarepartier….

Eder.

DN1 DN2

Semester…

image

….ni vet det där fenomenet om Moderaterna konsekvent har röstat mot i över hundra år! Först var de mot två veckors semester, sen tre osv. Löntagarna skall uppenbarligen hållas jäkligt kort. Men det kan vara bra att ha i åtanke när Reinfeldt med anhang står och myglar i Almedalen och på andra forum, och låtsas tycka det är synd att folk går ur Akassan etc. Det är viktigt att analysera historiska skeeden väldigt noga, speciellt med de som styr skutan för tillfället vid makten.

Well nu har jag semester i alla fall, och känslan är komplett såklart. Sliter man ett helt år så är det sannerligen dessa fåtaliga veckor man verkligen lever. Följdaktligen tar jag även en lite lugnare approach på såväl blogg som twitter, även om jag understundom knyter näven i fickan i vredesmod.

Hade dock inte haft något mot att besöka Almedalen även i år, för trots att det är en rosévins-marinerad skryt/show off/lobbyist-tillställning tror jag det är vitalt i varje hälsosam demokrati med en dylik tillställning. Demokratin lever och frodas som det så fint heter, må så vara att det är de finare salongerna som flyttar ut på landsbygden för en kort semester. När jag var där förra året mötte jag dock väldigt mycket ”gräsrots” engagemang, de verkliga demokratiplattformarna gör ett fantastiskt jobb att bryta sig in i maktvimlet, och DET kamrater kan aldrig vara fel. Vidare hade det vart skoj att se Ohly en sista gång (?), Busvissla ut Maud, debattera sönder inskränkta Sverigedemokrater (och deras polare, SD-light, det vill säga Kdu)

..I stället var jag i Rom med min älskade flickvän, och insöp den eviga staden. Fantastisk semester för en fattig arbetare som mig, speciellt som denna killen har ett brinnande historiskt och arkeologiskt intresse. Jag kan rekomendera alla att besöka denna fantastiska myllrande stad om tillfälle ges. Det historiska arvet är allestädesnärvarande och man fullkomligt snubblar över lämningar!

Eder

Vysotskij

Novembermörker

Någonting har hänt, någonting har ändrats sedan mörkrets intåg. Det blir mer och mer påtagligt att livet kryper sig på, och viktiga frågor som formulerades tidigare ligger och jäser. Förmodligen härrör den känslan jag har från det politiska klimatet, men likväl jag känner att det är något i luften i politisk mening.

För ett par veckor var vi tillbaka i de delarna av 1990-talet som skrämde Sverige mer än någonsin, ytterligare en tokdjävel går ut och skjuter hej vilt på människor som han inte anser har rätt genetiska biljett till våran nationalstat. Det kräver inte speciellt mycket tankemöda för att inse absurditeten i detta. Nationalstaten är ju främst en konstruktion som för det främsta inte är speciellt gammal historiskt. En ”svensk” på 1400talet hade garanterat inte någon aning om vad det var som avsågs som specifikt Svenskt, med tanke på att lojaliteter och sammhörighetskänsla låg på helt andra plan än nu. Ändock verkar det som stora delar av befolkningen i nationalstaten Sverige anser Islam vara främmande våran kultur, medan Kristendomen anses vara ”svensk” Begrunda absurditet; Kristendomen, som härrör från precis samma Bronsåldersnomadiska religioner från Mellanöstern som Islam. For the record var det inte speciellt fräsiga gudar de där Bahl och Jahve, riktiga praktarslen faktiskt.

Nu vet jag vilken känsla det var jag tänkte på, det var ju VI och DOM tänket, tankarna om att vissa inte har rätt till det vi har, nej det gräver vi ner och motarbetar med näbbar och klor. Med detta sagt måste jag rikta ett litet finger i luften för att ”Vi gillar Olika” kampanjen signalerar det absurda att det finns skillnader mellan människor, rätt tänkt, obehagligt formulerat…

Eder Vysotskij

P.S Försökte samla de där låtarna, ni vet, som man tycker är som allra mest deppiga, oavsett man letar efter livets stora kärlek, eller något annat….. D.S Alla är så ledsna….

Shells olja, Afrikas blod

Så har då Sofia Arkelsten bekänt färg politiskt och än en gång bevisat för skeptikerna att de nya moderaterna inte är så himla nya. Tvärtom, de riktigt gamla plutokraterna är fortfarande kvar! Hattpartiets företrädare förvånar väl ingen när de tar mot mutor från storföretag, och låter sig påverkas politiskt. Gör inga illusioner om att så inte är fallet, lobbyismen finns här med, inte bara i USA och EU vi tyglar den bara på ett annat vis. Som olyckligt är, så är dock lobbyismen i princip inskriven i Eu grundvalar, vilket är ett stort demokratiskt problem! För det står väl utom allt tvivel att Arkelsten påverkas otillbörligt av bjudresor till syd-frankrike, oavsett vad hon väljer att kalla det?

Ännu mer intresant i sammanhanget i min mening är den totala motsägelsen i att vara för ett ekologiskt hållbart samhälle, och samtidigt vara med i ett parti som hyllar den ärade marknaden vad som än händer. Missförstå mig inte, hennes miljöengagemang är säkerligen äkta, problemet ligger på ett annat plan. Nämligen att det kapitalistiska produktionssättet ger blanka fan i miljön, oavsett om det är statskapitalistiskt som Sovjetunionen eller ”fritt” som Usa. Profit är det som räknas, jämte tillväxt är detta garanterat det tänk som har eskalerat miljöproblemen till den skala vi ser idag, och det är ett systemfel!

Det för in mig på titeln på detta blogginlägg, Shell! Det faktum att Arkelsten låter sig bjudas av just Shell är nog det mest frapperande i hela denna historia! Värre rövarkapitalister med mer blod på sina händer bland de multinationella företagen får vi leta efter. Deras rövarverksamhet i Nigerias delta sedan fyrtiotalet och kontroverser med Ogoni folket är bara en i raden av faktorer som Arkelsten borde sky som pesten, inte hoppa i säng med! Men hon är moderat, gammal moderat, precis som våran utrikesminister som misstänks för delaktighet i brott mot mänskligheten i Darfour! Nyckelorden är återigen; Ekologisk hållbarhet, kapitalism, olja och de gamla moderaterna!

En socialism, vad vi än vill kalla den specifikt, för framtiden måste vara grön och ekologisk!

Vysotskij

DN , DN2 , DN3 , DN4