(Den) Äkta detektiven

Nedan kommer ett antal anledningar till att följa HBOs senaste serie ”True Detective”, ja ni läste rätt, undertecknad ska slå ett slag för att inmundiga amerikansk kultur. Är det något de kan göra på andra sidan dammen så är det kultur.

True Detective är äckligt bra, med betoning på både äckligt och bra. Som i en feberdröm tecknar serieskaparna upp ett landskap där våld, droger och sexuella avarter frodas som flugor på en höstack. Nyligt Oscarbelönade Matthew McConaughey är så där äckligt snygg att man vill straffa teven genom att kasta någonting på den, och gör den kanske minst och mest sympatiska roll jag har sett på många år. Han gestaltar en ateistisk mistantrop som iklär sig rollen som kriminalare, eller knarkade grubblare med hög intelligens, allt beroende på vilken tidsperiod i serien som gestaltas.

Tittarna får även stifta bekantskap med McConaughey´s antites, den alltigenom gudfruktige (nåväl inte riktigt) kollegan och tillika kriminalare, gestaltad av Woody Harrelson. Även Harrelson är mästerlig och bådas karaktärer fungerar som varandras naturliga motpoler som på ett vis gör allt för att förinta varandra, men på ett annat sätt dras till varandra på grund av samsyn.

Relationen mellan de två motpolerna visar för mig upp seriens egentliga kärna. Ja den handlar om ett mord, flera mord, rituella mord. Men här stannar likheterna  med lättspydda draman som Criminal minds (som i sin egen rätt fyller en funktion såklart), True Detective är sin egen antites på många plan, det beskriver på ett sätt den amerikanska framgångssagan vi är vana vid att matas med, med rikedomar bortom vanligt vett och sans, men på samma gång handlar det mer än de flesta serier om klass, hopplöshet och kamp. Kamp mot auktoritet, kamp mot avvikande, kamp för att få vara avvikande och ja…livet från dess bästa (nåväl) sida och dess allra mörkaste avgrunder.

Jag fascineras av Amerika, dess vänliga medborgare i kontrast mot deras allra mest hatiska diton, dess allra mest hårresande politiska yttringar och dess allra mest sunda. Det liv i Sydstaterna som gestaltas i denna serie är inte enbart svart, men inte fan är det ljust heller det bara är…..osminkat och rått, med lite solsken och ett par (många) öl. Det handlar om social misär uppblandat med väldigt sjuka människor samt ett stort antal som försöker göra ”rätt” och hanka sig fram så gott det går.

True Detective är Twin Peaks för 2010-talet, utan de mest vrickade inslagen i den fantastiska serien, men den är den som kommer närmast i mitt sinne. Gör dig själv en tjänst, se denna serie.

Eder

Annonser

Elliott Smith…may he rest in peace

Video

När det är natt, när jag är ledig, då blir det musik! Vissa av er känner till denna som Håkan Hellströms underbara ”tretton”, men ursprungligen gjordes den av ett band som heter Big Star…däremellan gjorde Elliott Smith den bästa varianten

Kulturarbetarproletariatet

Äh vad fan…vi tar det nu!

I Sverige har vi en lång radda framstående och internationellt erkända museer i världsklass. Dessas verksamhet går sommarhalvåret mer eller mindre runt på ”intermittenta” tillsvidareanställda. Dessa arbetar för så dåliga löner att de skulle tjäna zimmilioner mer i andra sektorer, dock så gör de arbetet ändå för att de brinner för kulturarvsfrågor. Dumt kan tyckas, ja det kanske det är också, men allt är inte cash och rikedom i denna världen, det finns andra värden. Med detta INTE sagt att vi som är verksamma inom denna sektor på nåder under högsäsongerna inte borde organisera oss och kräva mer lön för mödan.

Tyvärr har vi en kulturminister (blubby) som tycker att kultur (underhållning) hellre borde kallas för…..Underhållning, för att kultur låter så ”tråkigt”. Där gott folk har ni en stor del av ”the state of the union”. Istället prioriteras..ja vaddå, det vetifan, men inte löner till personalen i vart fall. På min förra arbetsplats inom kultursektorn var vi cirka 20 personer, men inalles uppåt 100 (!) års universitetsutbildning, som gjorde ALLT för att presentera en så god bild som möjligt av den kulturmiljö vi arbetade i. Vi åkte långt, vi åkte länge, vi jobbade hårt, och fick till och med betald lunch, om tiden medgav det. En stor del av problematiken är att kulturjobben som en gång fanns i många fall läggs ut på icke-kvalificerad personal…det säger en hel del om hur konsensus om kulturarbete är idag. Ytterligare ett problem är att vi som arbetar under dessa förhållanden mycket väl vet om våran utsatta situation, vi står där med hatten i hand och bockar för patron, för vi vet att det står tusen åter tusen bakom oss och vill göra exakt det vi gör, kanske gratis för att få erfarenhet…

Tyvärr är det svårt att se på det som något annat än en totalt havererad kulturpolitik som ligger till grund för hur allting ser ut idag. Kultur prioriteras inte, kultur kapitaliseras, kultur skall ”bära sig själv”, dock är det ju som så att ALL verksamhet bär inte sig själv, men det är faktiskt värt att lägga skattepengar på att den kan bedrivas ändå. Precis som att en busslinje i glesbyggden kanske inte går runt, så finns det museum som inte går runt, som i allra högsta grad är värda att bevara.

Eller så bygger vi ett jäkla stort pariserhjul och kallar det för underhållning i stället…

Eder

Vysotskij

Kommentarer till ”The Rise of Bronzeage society” forts..

Här följer det lite försenade inlägget från senast jag postade här på bloggen. Jag hoppas att i alla fall någon läser detta och har behållning av att få veta hur modern arkeologisk forskning kan te sig. Bland annat refererar jag till hur Kristiansen lyfter upp grunderna till klass-samhället som de tedde sig cirka 1700 f.v.t….spännade fält för även samtidens politiker…

 

Hur spåras då kulturell påverkan? Begreppet diffusion, kulturers spridning över tid och rum, kombineras med andra termer för att precisera detta. Ackultiration, ärden lokala process som följer på diffusion där de yttre impulserna omformas för att sedan rekontextualiseras. Författarna menar att användandet av dessa begrepp vidgar termen diffusion som aldrig kan studeras som ensamt faktum, diffusion är aldrig neutral.(Kristiansen 2005:25ff) Författarna knyter dessa begrepp till tre andra. Överföring, omformning och institutionalisering (eng.Transfer-transmission-institutionalisation) preciserar den kulturella, sociala och politiska processen. Till skillnad mot de tre första begreppen som hanterar den materiella kontexten. (Kristiansen 2005:27f) Författarna lägger till ytterligare tre termer för själva tolkningen i sin analys, mening, budskap och matrialisering. Eller för att parafrasera dem; ”..Matriella fynd innehåller kodade budskap med en mening, genom dess avkodande kan dess påverkan och processen förstås”(Kristiansen 2005:29) Genom att spåra t.ex symboler genom olika kontexter kan vi finna återkommande mytologiska uppfattningar i fyndmaterialet, vilket hävdas m.h.a Ian Hodder.

 

Det andra kapitlet sätter in de teoretiska ståndpunkterna i en historisk kontext. Primärt handlar detta om att definera bronsålderns ”Otherness”, vad som skiljer den från tidigare och senare tidsåldrar. De driver en tes, som är fundamental för hela boken, att bronsålderns människor levde med ett antal särdrag som skiljer sig radikalt mot andra tidsåldrar. Bronsåldersmänniskors sociala rörlighet geografiskt skiljer sig mot den medeltida bondens bundenhet till jorden (p.g.a feodalismens maktstrukturer). Man anser att tidigare forskning har använt fel verktyg på det fullt tillräckliga empiriska materialet. Det egna teoretiska ramverket kan sätta tidsepoken i ett annat sken. Förekomsten av prestigeföremål från andra kontexter exempelvis. Nålar, svärd, metaller i råvaruform tolkas som ett bevis på att det under bronsåldern fanns långväga kontaktnätverk som fyllde fler funktioner än handelsmässiga.(Kristiansen 2005;32f,36f) Tidigare har vi lärt oss hur Nordens befolkning inte bara anammade nya tekniker, sociala system och gravsätt, utan hela ”paket” av hur man levde sina liv. Vissa typer av varor, t.ex. de svärd som nu dyker upp i den Nordiska fyndbilden, går att sätta in i ett intrikat socialt system baserat på prestige, religion och handel. Den politiska och religiösa makten kom från deltagandet i detta system, vilket även Burenhult m.fl antar som vi såg i förra delkursen.(Kristiansen 2005;37f) Mary Helms studier om avstånd och gränspasserandets vikt i förhistorien visar att bronsålderns befolkning vann prestige genom resandet i sig, deltagandet i långväga expeditioner och medförandet av nya traditioner hem. Detta lämnar spår i fyndbilden, den Nordiska bronsålderskulturen genomgår en förändring i och med att man deltar i de långväga nätverken under periodens början (Kristiansen 2005:39,41) Författarna menar att dåtidens politiska system inte gick att upprätthålla med samma medel som i senare tidsåldrar, religiös makt eller långväga allianser som möjliggjorde resor praktiskt kan under denna tid varit viktiga element. Bruket av nya metaller och bearbetningstekniker förde med sig en expertis som ett fåtal i samhället hade, denna expertis gick hand i hand med makten i samhället. Författarna sammanfattar det illustrerande; ”..Makt över föremål blev makt över människor”(min övrs.)(Kristiansen 2005:48,54,56)

 

Eder Vysotskij

Efter Apokalypsen

Har nyligen läst Max Brooks eminenta bok Världskrig Z och om denna tänkte jag orda lite kort, eller ska jag hellre säga förorda den lite kort kanske. Brooks har nämligen skrivit en exemplarisk bok, den är oerhört intrikat och verklig och som ett reportage om en värld i sönderfall är den oerhört realistiskt berättande….det är bara ett litet aber, händelserna i boken har aldrig skett. Det finns nämligen inga Zombies, det är nämligen vad Z:at i bokens titel står för. Världen som vi känner det har kollapsat totalt till följd av ett virus som helt sonika gör människor till Zombies, hungriga och aldrig uttröttade Zombies. 

Jag skall villigt erkänna att jag inte var något större fan av genren innan den lika utmärkta teveserien The Walking dead, men just Zombietemat slår an på något inom mig vilket jag kommer att återkomma till senare.. 

Åter till Världskrig Z och varför till och med den Zombiskeptiske bör läsa den. Brooks gestaltar som jag nämnde en värld i förfall men det är de verkliga beskrivningarna av apokalypsen som tilltalar mig. Iklädd en FN-tjänsteman som reser runt i världen efter Z-kriget och söker upp berättelser om hur kriget yttrade sig för olika personer, berättar Brooks (eller karaktären, beroende på hur man ser på det) en snillrik berättelse. Den handlar om vicepresidenten i USA som numera jobbar på en sanitetsanläggning i Texas, den vanlige menige soldaten, om Storpolitiska fiktiva skeenden mellan Nord och Sydkorea osv. Vad hände dessa länder och individer under kriget? Framförallt lägger Brooks en tyngdpunkt på hur just DE agerade i denna vansinniga situation..Skildringen är stundtals torr, som bara en FN-rapport kan vara, stundtals glänsande humoristisk, ömsom nattsvart och ibland hoppfull. Den berättar oss någonting om våran värld idag skulle jag drista mig att påstå, men på ett fiktivt kirurgiskt och fantasifullt vis! Helheten i apokalypsen som inträffar den fiktiva världen drabbade åtminstone denne kamrat som ett slag i magen, jag var tvungen att i princip sträckläsa den. För även om jag självklart inser att den är en fantasi så är boken så verklig att jag genast vill förbereda mig för Zombieapokalypsen…

Vad är det med postapokalyptiska berättelser som lockar oss (iaf mig) så? Kan det vara att vi på något vis lever i ett så informationsmässigt överflöd att vi inte längre förmår att ta in verkligheten som den är? En verklighet så oerhört komplex att eskapismen till litteratur, film, dataspel etc framstår som en behaglig reträtt till en värld där spelplanen är tydligt och klart definierad. Där allt ÄR kört och varje människa, fattig som rik behöver ta ställning till vem de är och hur de ska klara sig ur situationen? Är det ett samtida exempel på hur alienationen har gått så långt att individer och kollektiv bestämmer sig för att ”skapa sin egen värld” med sina egna premisser? Är det en variant på det som marxistiska teoretiker bruka benämna Falskt medvetande, ett förledande av befolkningen för att den inte skall ställa de frågor som rent konkret berör den omedelbara verkligheten och de förtryck som existerar på riktigt?

Jag ska försöka utveckla dessa tankar i framtiden här på min blogg och jag tror jag kommer att behöva mina gamla polare Bordieu, Gramsci, Foucault m.fl. MEN en sak vill jag i alla fall konstatera; Världskrig Z är i alla meningar lika viktig för mig som de otaliga böcker om Förvaltning, Politisk teori och nu på senare tid Arkeologins fantastiska värld som jag har plöjt igenom genom åren….bara på ett annat lite mer verklighetsflyende vis

Eder

Vysotskij

Bild