Det dåliga samvetets konstanta varande.

Nehepp hörrni, det var inte så livat här! Istället för att be om ursäkt, så konstaterar jag bara att det är svårt att få ihop allting och blogga på regelbunden basis.

Sedan senaste inlägget har mitt fackliga engagemang ökat ännu mer, det blir lätt så, engagerar man sig i en sak tenderar det att generera ännu mer engagemang i andra änden. Bloggmässigt hålls det på med lite olika andra format för tillfället, jag har fått förtroende på årsmötet i den fackliga sektionen att inte bara vara ordinarie styrelseledamot men även agera som informations och opinionsansvarig för sagda sektion. Yttermera kommer jag tillsammans med en kamrat förmodligen att redigera/styra upp/bullra fram en podcast antingen mer formellt eller som ett privat sidoprojekt, kring facklig organisering i prekära arbeten inom Kommunals avtalsområden.

Hösten, eller snarare allt efter och innan valet 2014 andades fackligtpolitisk och facklig kamp, då mitt förbund hade en egen valrörelse där vi kampanjade för de frågor som våra medlemmar utsett som de viktigaste för deras vardag. Rätt till heltid, Rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, Fler unga med fasta jobb i välfärden, Sänkta avgifter till akassan och höjt tak samt införandet av en tredelad föräldraförsäkring. Alla dessa punkter håller jag självfallet med om till fullo, även om jag personligen skulle föredra en ännu mer långtgående inriktning kring föräldraförsäkringen, en helt individualiserad sådan. Men på det hela taget andades den progressivitet. Resultatet är än så länge lite svårtolkat och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka resultatet. Däremot blev det tydligt att vi verkligen engagerade och nådde ut till medlemmarna i LO-distriktet i Stockholms län, där (jag även sitter som ordinarie representantskapsmedlem). Mer ingående detaljer i den frågan kan ni finna här http://www.losthlm.se/medlemmarnas-roster-allt-mer-polariseradeanalys-av-lo-kollektivet-i-stockholms-lans-syn-pa-valet-2014
Glädjande är att vänsterpartie, mitt parti nådde 17,6% och Socialdemokraterna som jag ser som det enda partiet förutom V som jag har en ideologisk koppling och framförallt en historisk koppling till, landade på 39,8%.

Smolket i bägaren är det faktum att SD nådde 15,4% av distriktets röster, kampen måste fortsätta. Att LO-distriktet har närmare 300.000 röstberättigade är faktiskt av substansiell betydelse för riksdagsvals-siffrorna. Dessvärre lider kamrater inom Transport och Byggnads av ett stort antal medlemmar som inte bara röstar men även är medlemmar i SD, förklaringarna varierar, men deras branscher är under stor internationell konkurrens, med utpräglad lönedumpning, vilket är obehaglig politisk mylla för SDs retorik. Medecinen stavas Kollektivavtal eller rättare sagt att man sätter upp krav på att alla som arbetar i Sverige skall omfattas av kollektivavtal, för att motverka lönedumpning, i den mån det är görbart. Bara så kommer vi åt polariseringen av arbetsmarknaden, bara så kan vi visa solidaritet med de vänner som kommer utomlands ifrån för att arbeta i Sverige. I min värld finns det inga gränser, alla är välkomna hit, men ingen skall bli utnyttjad löne eller villkorsmässigt.

Detta blev fackligt värre, men finns det något viktigare? Avslutningsvis kan jag berätta att jag under hösten och framåt har gått den Fackligpolitiska Aftonskolan i ABF, Socialdemokraterna och Kommunals regi. En fantastisk tvärfacklig politisk kurs där vi har träffats en gång i veckan för en föreläsning och diskussion. Inte bara har det tillfört många dimensioner kunskapsmässigt utan jag har även vunnit 26 fantastiska kamrater från flera LO-förbund.

Kampen fortsätter!

Vystoskij

P.S Se inte denna blogg som död, men återigen hänvisar jag till Twitter, @vysotskij för den som vill ha mer av den vara som undertecknad är. Förmätet av mig att anta att det finns ett behov på marknaden, men jag ser att det fortfarande är en del trafik i den här genrella riktningen. D.S

Annonser

Prekariat, Prekär, Utnyttjad.

Kamrater, bloggläsare.

Även om ni blott är en till antalet som tittar in då och då så ber jag ånyo om ursäkt för min absens från detta ypperliga medium som bloggande är.

En valrörelse har flytt i maj. Undertecknad var aktiv med såväl Vänsterpartiet som sin fackförening, för att på något vänster vara en del i att förändra det som vi så många lider under. Den borgerliga Alliansregeringen har på en lång rad punkter försämrat för löntagare, fattiga som mindre fattiga, friska som mindre friska. Den förda politiken har ändrat vårt samhälle till ett som drar isär i stället för att föra samman. Ett samhälle där försäkring blir till bidrag, ett samhälle där arbete reduceras till ett avdrag och någon annans (större rikedom).

Under de månader som har passerat sedan jag påbörjade mitt fackliga förordnande på heltid har jag fått höra saker jag aldrig trodde jag skulle klara av att höra. Jag har fått se unga människor knäckas totalt över det faktum att man trodde man gjorde enbart gott och hjälpte en annan människa…för att raskt tvingas inse att de var utbytbara när de inte ställde upp på saker de aldrig ska behöva göra. En flexibilitet som man från regeringshåll beskriver som ”det som behövs på arbetsmarknaden av idag”, eller en flexibilitet som kommer till kostnaden av den unga människans rygg, eller öron som inte är värda ett par hundralappar att skydda…

Det är ett samhälle där flexibilitet betyder att man förväntas ställa upp på att arbeta på julafton med tre dagars varsel, ”passar det inte kan du dra”, ett samhälle där trettioåringar bor hemma hos mamma och pappa mot sin vilja, för att vara flexibla. Eller för att de inte får en lägenhet, en flexibel bostadsmarknad kallas det, där du om du har tur får vara med och betala av någon annans boende (eller amorteringar) (men inte får öppna dörren om det plingar på, du bor ju inte där egentligen, om du mot all förmodan har fått ett ett fjärdehandskontrakt på en hyresrätt)

Det finns inga ”skitjobb” säger de. Jo det gör det, jobb där villkoren är skit, ett jobb kan aldrig vara bra om det inte går att leva på eller om chefen inte tycker du är värd den lön du faktiskt borde ha. Eller ett jobb där du inte får betalt när du sitter på bussen till nästa fina villa du inte kommer ha en chans att köpa (någonsin), ett jobb där den som jobbade innan inte fick ens den lilla lön som du får…på grund av att hen härstammade från ett annat Eu-land.

Det kan även vara ett jobb du älskar, där du är älskad av dem du hjälper, dem du jobbar med…men som du inte får jobba på mer än tre timmar på onsdagar, ojämna veckor när inte Nina eller Nisse kan….om du hinner svara snabbt nog på sms:et.

Det kan vara ett skitjobb där du blir antastad av främlingsfientliga krafter, röster som säger att du inte hör hemma här, fastän det är du som hjälper deras mormor och morfar….tre timmar på onsdagar, ojämna veckor, när inte Nina eller Nisse kan.

Om ett par veckor, då är det dags att rösta. Du, ja precis du, har för en gångs skull en röst som är lika mycket värd som deras, de som menar att bidrag och försäkring är samma sak. Din rygg vet att de har fel, din plånbok vet det, din katt vet det när den mumsar på billig kattmat som var på rea.

De säger att jag har problem med kommatering. Det finns en grop, men själva hålet är brevid.

Eder

Vysotskij

Rösta kamrater, Rösta!

Ja jag vet, det är förjävligt vad lite det bloggas här. Jag hoppas att någon kamrat som följer denna blogg kanske vill läsa vad som avhandlas under twitterkontot @vysotskij mellan varven, där är det mer aktivt.

De senaste månaderna har varit riktigt intensiva för undertecknad, en hel del arbetsgivare har betett sig illa (och ett gäng beter sig faktiskt rättvist och bra, inte att förglömma) och jag och min kollega har fått gnugga våra hjärnceller för att sätta stopp för galenskapen, med glädje kan jag konstatera att det i alla av de mååånga ärenden som handhas har vi nått någon form av framgång. I en del ärenden har vi ändrat på uppsägningar, hjälpt våra medmänniskor att få ut den lönen de har rätt till enligt rådande kollektivavtal. Vi har löneförhandlat, vi har pratat med mer människor än vad jag någonsin trodde var möjligt, vi har stridit, vi har kämpat för rättvisa villkor. I andra kanske vi inte har lyckats åstadkomma det vi siktade på, men det har i alla fall inte berott på vår kompetens eller andra faktorer vi kan styra över. Det har berott på att motparten utnyttjat luckor i lagen, olyckliga faktorer på arbetsplatserna, och på ett cyniskt tolkande av verkligheten från motparten. I de fall där sakernas tillstånd inte har varit optimala, har vi i vart fall kämpat så hårt vi har förmått, vi har vunnit nya kamrater, nya representanter för vår förening…nytt hopp!

Och varför gör vi det? Vi blir inte rika på det, inte heller svälter vi av det…Men vi gör det för att vi tror på det, vi gör det för att vi vet att vi har rätt, vi står eniga och organiserar oss. Vi gör det för att vi har lovat varandra att ingå ett solidariskt förbund, vi gör det för att våra medlemmar är vi (gudarna ska veta att jag har varit på den andra sidan, den där jag fick hjälp av mina kamrater i facket).

Vår verktygslåda må vara stor och vi må ha många lagar och paragrafer och föreskrifter på våran sida, men detta är inget givet från ovan, utan detta har vi och de politiska partier som står oss nära fått kämpa sig till. De senaste 8 åren med Alliansstyre har påtagligt gjort denna verktygslåda fattigare på verktyg. Nästan omedelbart fixade arbetsgivarsidans politiska gren till det att eländet med att stapla visstidsanställningar på varann möjliggjordes, en total ignorans för kollektivavtalets värde eskalerar inom en lång rad branscher, Samhället dras isär, och arbetare mot arbetare ställer de mot varann…allt under slagordet Sveriges Arbetarparti. Vilken smörja! Det klassamhälle som fanns för hundra år sedan återkommer i vissa former, pigavdrag, bemanningsarbete, ett samhälle där folk ”bockar för patron med mössan i hand” är en realitet.

Jag ska inte bli långrandig denna afton. Eu är borgerlig ekonomisk politik upphöjd till normaltillstånd. Hälften av oss ville inte ha eländet, ännu fler ville inte ha dess valuta. Men nu är vi här, vi är för överskådlig framtid med, så snälla följ min uppmaning och rösta på Ett riktigt rött parti i morgon, rösta på vänsterpartiet så kanske vi kan dra den här kolossen på lerfötter en smula åt rätt håll. Vi får inte lämna walkover till borgerligheten, det är precis det de vill, för att inte tala om de regelrätt brun-svarta rörelserna som är på kraftig frammarsch, för då har vi snart inga verktyg alls kvar i lådan.

Med dessa ord låter jag natten gå till valdag…så sakteliga, nynnandes på Billy Braggs ord…

There is power in a union…

Organisera er kamrater!

// Vysotskij

Ett axplock av fanskap

Nås av nyheten om att Rysslands president Vladimir Putin inför en fjäsk-visit på ett lokalt Zoo i närheten av Sotji har ”räddat” två journalister från en arg kissekatt, modell större, i form av en leopard. Händelsen skedde bekvämt nog med rysk statlig teve på plats, allt enligt Dagens nyheter . Allt detta lämnar en med tankar som; ”Jaha” och ”Hur dumma tror de att vi är”. Så påpassligt att det i anslutning till Olympiska lekarna för en gångs skull sprids lite positiva nyheter från vår stora granne i öst. Undertecknad är väl ingen vidare Rysslandskännare, men det krävs väl ingen kosmonaut för att lista ut att det är lite hederlig ”whitewash” som utförs här, kring varumärket Putin. För lika trovärdigt som det är när valfri diktator slår 15 hole-in-ones första gången hen testar långgolf, är det väl att Putin skulle vara en sån hejare på att vara kompis med djur. I och för sig ska han väl vara kompis med någon, med tanke på att han gör sig ovän med stora delar av världen genom den fruktansvärt Hbtq-fientliga politik som frodas i Ryssland. Nä tvi vale….sänder varma tankar till alla atleter som kommer att skapa publicitet för att klämma åt denna fråga rejält när de står i rampljuset under spelen.

Annars då… ja Alliansen och dess uppdragsgivare Svenskt näringsliv gör sitt till på hjemmefronten så att säga. Är det inte uppdragsgivare som till vardags kränger hamburgare till höger och vänster, mest höger har det visat sig, som uppmuntrar (läs: hotar) sina anställda med stora dumma socialistspöket som kommer förstöra festen om de röstar på dem…..så är det kapitalets politiska gren Moderaterna som använder landstingskanaler för att varna för detsamma. Håhåjaja, Nu är det pressande tider på alliansens pr-avdelningar, här finns ett val att vinna, här finns att göra. MEN FACKET då skriker de, i sedvanlig ordning, totalt förbluffade över det faktum att det är en stor skillnad på en idéburen ideologisk organisation och en stor arbetsgivare som kränger köttsemlor.

Notera mången ironisk ton i ovan textavsnitt, men märk väl det är allvar också. Det är i runda slängar 7 månader till valet, och vi har ett till som knackar på dörren långt innan dess. Det är allvar nu och det finns många starka krafter som vill göra allt för att släta ut de politiska skillnaderna mellan partier och block innan valet. Allt skall klädas i ett ljusblått skimmer utav pr-strateger, allt skall moderatifieras så gott som det bara går. Allt för att slippa svara på de där obehagliga frågorna, som NUON-affären, den havererade välfärden och privatiserings eländet. Kanske då bättre att det fokuseras på de stora frågorna (restaurangmomsen) och skrämmas med lite grejor, vem vet vi kanske får Kommunistkortet i ansiktet snart!

Den som lever får se….tyvärr

Eder

Vysotskij

En avsiktsförklaring från Söder om Söder

Jag vet inte om jag har nämnt det, men undertecknad är numera medlem i Vänsterpartiet sedan ett år. Då bostadssituationen har varit högst olämplig och otrygg har dock den politiska kampen fått stå lite tillbaka. Hursomhaver är hen nu fast och trygg (inte borgarkopplets förtjänst det kan vi ju hoppa upp och klappa oss på stjärten på)

Jag kommer till fullo engagera mig i #val14 på denna blogg, på twitter,  i mitt yrkesliv, i mitt privatliv, sanna mina ord på detta. Jag ser det som min plikt som människa, och som förtroendevald att göra allt som står i min demokratiska makt för att arbeta för en politisk förändring i Maj och September kommande år. ”Skeppet håller på att sjunka, det finns inte nog med livbåtar och flytvästarna är på god väg att ta slut” som en insändare skrev i dagens Metro…

Innan året ens är slut kan jag inte låta bli att beröra det fruktansvärda angrepp på demokratin som skedde ett par kilometer från min hemvist i Söndags. Sjuk-däckad följde jag skådespelet i sociala medier, där nazister angrep barnfamiljer och medborgare i Kärrtorp. Flaskor, smällare och påkar ven genom luften när dessa fascister angrep oroliga medborgare som gjorde sina röster hörda. Må de hata oss, blott de frukta oss. Den 22a December sluter återigen medborgarna upp för att trygga sin närmiljö, den här gången är vi mer än 8000 som har för avsikt att komma…..

i No Pasaran ! var ett framstående slagord under Spanska inbördeskriget, tyvärr är det lika relevant år 2013

Vysotskij

Påreglera. Nu!

Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det igen och igen och igen. Man ska inte ha vinster i välfärden, för mig rimmar det så oerhört illa och fel att man tar pengar som vi alla har bidragit med gemensamt för ett (flera syften) och gör om det till vinst i ett fåtal händer.

Egentligen är det inte svårare än det som Olof Palme säger i videon ovan, från SAPs kongress i Västerås 1982, vi värnar om barnen (och de gamla och de sjuka och de funktionshindrade mm mm)! Till och med ett barn förstår, inte med de orden men, att den nuvarande politiken som förs är som ”stora Tabberaset” i Emil i Lönneberga, ett fåtal giriga som sitter och mumsar i sig allting som alla skulle dela på. Huggsexan i Sthlms län har hållit på längst och är den mest utstuderade i hela Sverige, jag skulle vilja sträcka mig till att den är extrem. Undertecknad har inte helkoll på hur siffrorna på offentligt-privat ligger för tillfället (inte ens säkert att det går att få en inblick i hur de ser ut vid denna givna punkt), men minst 70% privat välfärd är en siffra som återkommer när man söker runt lite.

Vill vi ha ett samhälle där det går att ta ut vinst på skattefinansierad verksamhet som det ser ut idag, vill vi verkligen det? När Palme talade om dessa frågor tror jag att det var ”Pysslingen” barnomsorg han hade i åtanke, detta pionjär-projekt, ja vissa har beskrivit det som ett pr-jippo från Svenskt näringsliv för att påvisa att man visst kunde bedriva god barnomsorg med färre personal och lägre löner. Pysslingen lär ha varit ett ”uppmjukande av marknaden”, man ville helt sonika förbereda landet på ett gigantiskt kosläpp av privata utförare inom offentlig sektor. Tror ni att Olof kunde föreställa sig hur situationen ser ut idag i Sverige? De som planerade Pysslingen kunde det garanterat.

Nej nu får det räcka tycker jag, utförsäljningarna har under hela sin historik haft karaktären av ”Att ge en Apa en pistol”, Precis vad som helst har kunnat hända…och det har det sannerligen gjort.

Kravet är tydligt, Stoppa vinsterna på skattefinansierad välfärd!

Eder Rabulist

Vysotskij

DN1 DN2 DN3

Det är både synd och skam

.. Det faktum att den svenska polisen registrerar människor baserat på etnisk bakgrund, svenska medborgare som återfinns i hemliga register är iofs inget nytt under solen. IB’s registrering av kommunister är kanske det mest kända fallen av dessa, medborgare med en politisk uppfattning som i händelse av krig mot ”stormakt röd” skulle interneras.  Men att registrera människor av ett visst ursprung är så 1933 att man tappar hakan, ovärdigt en demokrati och fasansfullt.

Sett i skenet av REVA, och svadorna om att det inte var rasism, så tycks detta vara legio inom poliskåren! Infiltratörer från Säpo inom Vänsterpartiets styrelse, statligt förföljare av barn baserat på etnicitet, vart fasen är vi på väg?

Det är hög tid att Sverige tar sitt ansvar i den här frågan, först och främst gentemot våra Romska medborgare! Denna förföljelse måste få ett stopp, ansvariga ställas till svars och offer måste kompenseras!

Sluta förföljelsen av Romer, genast!

Medundersåte

Vysotskij