Feministisk snöröjning 

För tillfället pågås det en hel del i borgerliga och liberala sammanhang (och fascistiska skall tilläggas, Avpixlat var snabba som katten att plocka upp det, oklart om de var först) kring ”Feministisk snöröjning”.
Riktig spinn blev det när lustigkurren och förståsigpåaren Viktor Bart-Krohn gjorde en tokrolig och politiserad krönika i DN om hur dålig ide det var.

Det sedvanliga kopplet av missnöjda och lite sådär lagom anti-feministiska och smårasisitiska borgare, SDare och enstaka ”extra mansplainande självgoda liberaler mitt i livet med bra tryggt jobb” – gänget gick i flatspinn över hur tokigt det är.

–Titta vad tokiga de är nu feministerna, såssarna och (hat)vänstern, ska de till och med anlägga ett jämställdhetsperspektiv på snöröjning, haha så tokiga de är, och nämnde vi dumma?

-Klassisk dum idé frånvänsterfeministerna, snöröjning kan bara göras på ett vis
Men om vi bryter ner det då, istället för att sänka oss till tokerier, vad innebär feministisk snöröjning. Minnet kan svika men tankarna uppstod för ett par år sedan när Karlskoga Kommun, kläckte idén att det kanske vore lämpligt att prioritera om hur man utförde sin snöröjning. Radikalt va? Man utgick ifrån att kvinnor har ett annorlunda transportmönster i staden utifrån hur könsfördelningen ser ut många hushåll i landet, kvinnor tar ett större ansvar för hämtning och lämning på dagis, de jobbar i större utsträckning i anslutning till barnomsorg etc, de väljer i större utsträckning andra transportmedel än bilen i först hand. Exemplen är många och kommer säkert att skjutas ner av eventuell lustigkurre av de inledande kategorierna.

Är det så himla uppjagande, nej det tycker inte undertecknad i alla fall. Det är naturligt i min värld att vi prioriterar cyklar, gångbanor, vägar till barnomsorg och vård och kollektivtrafik, först, innan vi sätter igång att ploga varenda Villaväg in till stadens centrum. Det är i vart fall en investering i vardagens arbetsmiljö för alla de kvinnor (och män) som lever liv med barn, jobbet på genomsnittligt avstånd etc. 

Sen ska vi självklart ploga vägarna också, därom råder väl inget tvivel att en storstad som Stockholm där undertecknad bor behöver bilar , men behöver varenda kotte i hela stan åka bil, när det finns kollektivtrafik som täcker upp majoriteten av länet? Det är en relevant fråga. 

Och så slutklämmen. Om belackarna var så himla intresserade av snöröjning…varför var man tvungen att hetsa fram en konkurrensutsatt snöröjning , utlagd på många entreprenörer, med slitiga arbetsvillkor och otrygga anställningar för de som arbetar (aktuella fackförbundet har bemanningsavtal som lindrar de värsta smällarna för villkoren för de som jobbar inom branschen , men ändå). Hur klokt är det Viktor Bart Krohn att låta denna viktiga syssla vara allmänt gods på den allsmäktiga marknaden?

hepp!  

Annonser

Det dåliga samvetets konstanta varande.

Nehepp hörrni, det var inte så livat här! Istället för att be om ursäkt, så konstaterar jag bara att det är svårt att få ihop allting och blogga på regelbunden basis.

Sedan senaste inlägget har mitt fackliga engagemang ökat ännu mer, det blir lätt så, engagerar man sig i en sak tenderar det att generera ännu mer engagemang i andra änden. Bloggmässigt hålls det på med lite olika andra format för tillfället, jag har fått förtroende på årsmötet i den fackliga sektionen att inte bara vara ordinarie styrelseledamot men även agera som informations och opinionsansvarig för sagda sektion. Yttermera kommer jag tillsammans med en kamrat förmodligen att redigera/styra upp/bullra fram en podcast antingen mer formellt eller som ett privat sidoprojekt, kring facklig organisering i prekära arbeten inom Kommunals avtalsområden.

Hösten, eller snarare allt efter och innan valet 2014 andades fackligtpolitisk och facklig kamp, då mitt förbund hade en egen valrörelse där vi kampanjade för de frågor som våra medlemmar utsett som de viktigaste för deras vardag. Rätt till heltid, Rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, Fler unga med fasta jobb i välfärden, Sänkta avgifter till akassan och höjt tak samt införandet av en tredelad föräldraförsäkring. Alla dessa punkter håller jag självfallet med om till fullo, även om jag personligen skulle föredra en ännu mer långtgående inriktning kring föräldraförsäkringen, en helt individualiserad sådan. Men på det hela taget andades den progressivitet. Resultatet är än så länge lite svårtolkat och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka resultatet. Däremot blev det tydligt att vi verkligen engagerade och nådde ut till medlemmarna i LO-distriktet i Stockholms län, där (jag även sitter som ordinarie representantskapsmedlem). Mer ingående detaljer i den frågan kan ni finna här http://www.losthlm.se/medlemmarnas-roster-allt-mer-polariseradeanalys-av-lo-kollektivet-i-stockholms-lans-syn-pa-valet-2014
Glädjande är att vänsterpartie, mitt parti nådde 17,6% och Socialdemokraterna som jag ser som det enda partiet förutom V som jag har en ideologisk koppling och framförallt en historisk koppling till, landade på 39,8%.

Smolket i bägaren är det faktum att SD nådde 15,4% av distriktets röster, kampen måste fortsätta. Att LO-distriktet har närmare 300.000 röstberättigade är faktiskt av substansiell betydelse för riksdagsvals-siffrorna. Dessvärre lider kamrater inom Transport och Byggnads av ett stort antal medlemmar som inte bara röstar men även är medlemmar i SD, förklaringarna varierar, men deras branscher är under stor internationell konkurrens, med utpräglad lönedumpning, vilket är obehaglig politisk mylla för SDs retorik. Medecinen stavas Kollektivavtal eller rättare sagt att man sätter upp krav på att alla som arbetar i Sverige skall omfattas av kollektivavtal, för att motverka lönedumpning, i den mån det är görbart. Bara så kommer vi åt polariseringen av arbetsmarknaden, bara så kan vi visa solidaritet med de vänner som kommer utomlands ifrån för att arbeta i Sverige. I min värld finns det inga gränser, alla är välkomna hit, men ingen skall bli utnyttjad löne eller villkorsmässigt.

Detta blev fackligt värre, men finns det något viktigare? Avslutningsvis kan jag berätta att jag under hösten och framåt har gått den Fackligpolitiska Aftonskolan i ABF, Socialdemokraterna och Kommunals regi. En fantastisk tvärfacklig politisk kurs där vi har träffats en gång i veckan för en föreläsning och diskussion. Inte bara har det tillfört många dimensioner kunskapsmässigt utan jag har även vunnit 26 fantastiska kamrater från flera LO-förbund.

Kampen fortsätter!

Vystoskij

P.S Se inte denna blogg som död, men återigen hänvisar jag till Twitter, @vysotskij för den som vill ha mer av den vara som undertecknad är. Förmätet av mig att anta att det finns ett behov på marknaden, men jag ser att det fortfarande är en del trafik i den här genrella riktningen. D.S

Prekariat, Prekär, Utnyttjad.

Kamrater, bloggläsare.

Även om ni blott är en till antalet som tittar in då och då så ber jag ånyo om ursäkt för min absens från detta ypperliga medium som bloggande är.

En valrörelse har flytt i maj. Undertecknad var aktiv med såväl Vänsterpartiet som sin fackförening, för att på något vänster vara en del i att förändra det som vi så många lider under. Den borgerliga Alliansregeringen har på en lång rad punkter försämrat för löntagare, fattiga som mindre fattiga, friska som mindre friska. Den förda politiken har ändrat vårt samhälle till ett som drar isär i stället för att föra samman. Ett samhälle där försäkring blir till bidrag, ett samhälle där arbete reduceras till ett avdrag och någon annans (större rikedom).

Under de månader som har passerat sedan jag påbörjade mitt fackliga förordnande på heltid har jag fått höra saker jag aldrig trodde jag skulle klara av att höra. Jag har fått se unga människor knäckas totalt över det faktum att man trodde man gjorde enbart gott och hjälpte en annan människa…för att raskt tvingas inse att de var utbytbara när de inte ställde upp på saker de aldrig ska behöva göra. En flexibilitet som man från regeringshåll beskriver som ”det som behövs på arbetsmarknaden av idag”, eller en flexibilitet som kommer till kostnaden av den unga människans rygg, eller öron som inte är värda ett par hundralappar att skydda…

Det är ett samhälle där flexibilitet betyder att man förväntas ställa upp på att arbeta på julafton med tre dagars varsel, ”passar det inte kan du dra”, ett samhälle där trettioåringar bor hemma hos mamma och pappa mot sin vilja, för att vara flexibla. Eller för att de inte får en lägenhet, en flexibel bostadsmarknad kallas det, där du om du har tur får vara med och betala av någon annans boende (eller amorteringar) (men inte får öppna dörren om det plingar på, du bor ju inte där egentligen, om du mot all förmodan har fått ett ett fjärdehandskontrakt på en hyresrätt)

Det finns inga ”skitjobb” säger de. Jo det gör det, jobb där villkoren är skit, ett jobb kan aldrig vara bra om det inte går att leva på eller om chefen inte tycker du är värd den lön du faktiskt borde ha. Eller ett jobb där du inte får betalt när du sitter på bussen till nästa fina villa du inte kommer ha en chans att köpa (någonsin), ett jobb där den som jobbade innan inte fick ens den lilla lön som du får…på grund av att hen härstammade från ett annat Eu-land.

Det kan även vara ett jobb du älskar, där du är älskad av dem du hjälper, dem du jobbar med…men som du inte får jobba på mer än tre timmar på onsdagar, ojämna veckor när inte Nina eller Nisse kan….om du hinner svara snabbt nog på sms:et.

Det kan vara ett skitjobb där du blir antastad av främlingsfientliga krafter, röster som säger att du inte hör hemma här, fastän det är du som hjälper deras mormor och morfar….tre timmar på onsdagar, ojämna veckor, när inte Nina eller Nisse kan.

Om ett par veckor, då är det dags att rösta. Du, ja precis du, har för en gångs skull en röst som är lika mycket värd som deras, de som menar att bidrag och försäkring är samma sak. Din rygg vet att de har fel, din plånbok vet det, din katt vet det när den mumsar på billig kattmat som var på rea.

De säger att jag har problem med kommatering. Det finns en grop, men själva hålet är brevid.

Eder

Vysotskij

Rösta kamrater, Rösta!

Ja jag vet, det är förjävligt vad lite det bloggas här. Jag hoppas att någon kamrat som följer denna blogg kanske vill läsa vad som avhandlas under twitterkontot @vysotskij mellan varven, där är det mer aktivt.

De senaste månaderna har varit riktigt intensiva för undertecknad, en hel del arbetsgivare har betett sig illa (och ett gäng beter sig faktiskt rättvist och bra, inte att förglömma) och jag och min kollega har fått gnugga våra hjärnceller för att sätta stopp för galenskapen, med glädje kan jag konstatera att det i alla av de mååånga ärenden som handhas har vi nått någon form av framgång. I en del ärenden har vi ändrat på uppsägningar, hjälpt våra medmänniskor att få ut den lönen de har rätt till enligt rådande kollektivavtal. Vi har löneförhandlat, vi har pratat med mer människor än vad jag någonsin trodde var möjligt, vi har stridit, vi har kämpat för rättvisa villkor. I andra kanske vi inte har lyckats åstadkomma det vi siktade på, men det har i alla fall inte berott på vår kompetens eller andra faktorer vi kan styra över. Det har berott på att motparten utnyttjat luckor i lagen, olyckliga faktorer på arbetsplatserna, och på ett cyniskt tolkande av verkligheten från motparten. I de fall där sakernas tillstånd inte har varit optimala, har vi i vart fall kämpat så hårt vi har förmått, vi har vunnit nya kamrater, nya representanter för vår förening…nytt hopp!

Och varför gör vi det? Vi blir inte rika på det, inte heller svälter vi av det…Men vi gör det för att vi tror på det, vi gör det för att vi vet att vi har rätt, vi står eniga och organiserar oss. Vi gör det för att vi har lovat varandra att ingå ett solidariskt förbund, vi gör det för att våra medlemmar är vi (gudarna ska veta att jag har varit på den andra sidan, den där jag fick hjälp av mina kamrater i facket).

Vår verktygslåda må vara stor och vi må ha många lagar och paragrafer och föreskrifter på våran sida, men detta är inget givet från ovan, utan detta har vi och de politiska partier som står oss nära fått kämpa sig till. De senaste 8 åren med Alliansstyre har påtagligt gjort denna verktygslåda fattigare på verktyg. Nästan omedelbart fixade arbetsgivarsidans politiska gren till det att eländet med att stapla visstidsanställningar på varann möjliggjordes, en total ignorans för kollektivavtalets värde eskalerar inom en lång rad branscher, Samhället dras isär, och arbetare mot arbetare ställer de mot varann…allt under slagordet Sveriges Arbetarparti. Vilken smörja! Det klassamhälle som fanns för hundra år sedan återkommer i vissa former, pigavdrag, bemanningsarbete, ett samhälle där folk ”bockar för patron med mössan i hand” är en realitet.

Jag ska inte bli långrandig denna afton. Eu är borgerlig ekonomisk politik upphöjd till normaltillstånd. Hälften av oss ville inte ha eländet, ännu fler ville inte ha dess valuta. Men nu är vi här, vi är för överskådlig framtid med, så snälla följ min uppmaning och rösta på Ett riktigt rött parti i morgon, rösta på vänsterpartiet så kanske vi kan dra den här kolossen på lerfötter en smula åt rätt håll. Vi får inte lämna walkover till borgerligheten, det är precis det de vill, för att inte tala om de regelrätt brun-svarta rörelserna som är på kraftig frammarsch, för då har vi snart inga verktyg alls kvar i lådan.

Med dessa ord låter jag natten gå till valdag…så sakteliga, nynnandes på Billy Braggs ord…

There is power in a union…

Organisera er kamrater!

// Vysotskij

En avsiktsförklaring från Söder om Söder

Jag vet inte om jag har nämnt det, men undertecknad är numera medlem i Vänsterpartiet sedan ett år. Då bostadssituationen har varit högst olämplig och otrygg har dock den politiska kampen fått stå lite tillbaka. Hursomhaver är hen nu fast och trygg (inte borgarkopplets förtjänst det kan vi ju hoppa upp och klappa oss på stjärten på)

Jag kommer till fullo engagera mig i #val14 på denna blogg, på twitter,  i mitt yrkesliv, i mitt privatliv, sanna mina ord på detta. Jag ser det som min plikt som människa, och som förtroendevald att göra allt som står i min demokratiska makt för att arbeta för en politisk förändring i Maj och September kommande år. ”Skeppet håller på att sjunka, det finns inte nog med livbåtar och flytvästarna är på god väg att ta slut” som en insändare skrev i dagens Metro…

Innan året ens är slut kan jag inte låta bli att beröra det fruktansvärda angrepp på demokratin som skedde ett par kilometer från min hemvist i Söndags. Sjuk-däckad följde jag skådespelet i sociala medier, där nazister angrep barnfamiljer och medborgare i Kärrtorp. Flaskor, smällare och påkar ven genom luften när dessa fascister angrep oroliga medborgare som gjorde sina röster hörda. Må de hata oss, blott de frukta oss. Den 22a December sluter återigen medborgarna upp för att trygga sin närmiljö, den här gången är vi mer än 8000 som har för avsikt att komma…..

i No Pasaran ! var ett framstående slagord under Spanska inbördeskriget, tyvärr är det lika relevant år 2013

Vysotskij

LO och Socialdemokratins utspel om Laval-domen, ett välkomnat besked.

Ett rungande hurra och ett litet äntligen smyger sig in i mitt sinne när jag går igenom dagens nyhetsskörd och finner att den eminenta Tidningen Arbetet skriver om det gemensamma utspel som LO och SAP gjorde idag. Lavaldomen torde väl vara känd för de flesta vid det här laget, varför jag inte går in närmare på dess turer.

Klart är dock att den i grunden handlar om en central fråga; De Svenska kollektivavtalens styrka på den svenska arbetsmarknaden. Arbetar man i Sverige så ska man arbeta enligt svenska kollektivavtal, punkt! LO är inte rasister som vill att även utländska arbetare skall arbeta i Sverige på svenska villkor. LO vill motarbeta den lönedumpning som jag tidigare har skrivit om inom en lång rad branscher som; Åkerinäringen, byggsektorn, skogsindustrin och restaurangbranschen.

Motståndarna till LO och SAP vill väldigt gärna trycka på att det här skulle handla om protektionism och smårasism från de LO-förbund som motsätter sig Lavaldomen, vilket givetvis är ett uttryck för deras egen politiska agenda, inget annat. För vem kan egentligen motsätta sig att om man jobbar i Sverige så ska man göra det på lika villkor? Att sen få det till rasism är befängt, LO motsätter sig inte på något vis att utländsk arbetskraft arbetar i Sverige, utan bara utnyttjandet av dessa människor.

Ett litet smolk i glädjebägaren kan dock den uppmärksamme notera, att man ända in i det sista debatterade mellan LO och SAP huruvida det skulle heta ”rimliga villkor” eller ”Svenska kollektivavtal”, där LO gick segrande ur striden. Frågan som dyker upp i mitt sinne är närmast hur Socialdemokratin hade tänkt uppnå detta genom att smygflörta med Folkpartiet eller Centerpartiet (kanske det mest antifackliga parti vi har idag, minnes CUFs kampanj ”fucka facket 4-ever”). Nej go´vänner, kamrater, efter Valet 2014 går jag på samma linje som flertalet LO-distrikt gjorde häromsistens och förordar en Röd-Röd regering (men inte en villkorslös sådan).

Eder

Vysotskij

DN , sen att DN inte tillåter kopplandet av bloggar till detta inlägg tyder väl klart och tydligt på att man inte vill ha några vidare kommentarer på detta…

Fascister fascister överallt dessa fascister

Frekventerade i veckan ett mycket bra seminarium på LO-borgen där Alexander Bengtsson från Expo talade för de tämligen stora åhörarskarorna av fackföreningsfolk om Sverige(”demokraterna”) och fackföreningsrörelsen.

Symptomatiskt för den brunsvarta rörans försök att göra sig rumsrena är att de smetar på sig själva en air av legitimitet genom att ”driva” frågor som ligger i arbetarrörelsens intresse. 4 av 5 punkter som är centrala för SD ligger även i mitt fackförbunds valplattform, frapperande kan tyckas, men vänder man på steken och synar hur de verkligen driver politik hos de brunsvarta så blir verkligheten en annan. Vi får aldrig glömma att SD i över 70% av fallen i riksdagen voterar som alliansen, det är ett faktum, man är i sak ett högerparti. Ett högerparti som liksom ”det nya arbetarpartiet” använder retorik och kosmetiskt innehåll som alla i samhället tycks tjäna på, ja med den lilla avvikelsen att man samtidigt är rasister (och borgare)!

Hur kan ett parti hävda med gott samvete att man vill återuppbygga folkhemmet, samtidigt som man vill exkludera de människor som defacto bygger detta land? Se bara på mitt fackförbund med över 500.000 medlemmar, varav många av dem har ett ursprung från ett annat land (20% av förbundets medlemmar), dessa medborgare som varje dag bygger detta land och som i allra högsta grad är en förutsättning för att landet håller samman och fungerar. Lek med tanken att dessa tusentals människor inte kommer till jobbet imorrn, det skulle orsaka kaos, totalt jäkla kaos! Ingen som kör ditt tåg, ingen som tar hand om dina mor eller farföräldrar, ingen som kör din buss, ingen som passar dina barn när du är på jobbet och försöker jobba ikapp det faktumet att var femte kollega inte är på jobbet…

Självfallet vill Sd få det till att alla medborgare har något att hämta i deras cyniska politik, men de kan låna hur många ”arbetarfrågor” de vill, men det kommer aldrig göra dem till ett parti som skapar ett tryggt och välkomnande samhälle! Dessvärre tycks Sd ha fått ganska stort gehör även inom LOs väljargrupper (20% i Transportarbetareförbundet och 30% i Byggnadsarbetareförbundet), hur kan detta komma sig egentligen? Ja dessvärre så är åkerinäringen en bransch som har utsatts för stor lönekonkurrens från andra EU-länder som jag förstår det, där åkare från övriga Europa arbetar i Sverige på sina respektive hemländers kollektivavtal och således dumpar lönerna i Sverige (samt det faktum att unga män är många inom de förbudnen, och de representerar en grupp i samhället som tenderar att rösta på SD i större utsträckning). Min ståndpunkt är benhård på denna punkten, ALLA är välkomna att arbeta i Sverige, men när man gör det ska man också få betalt enligt svenska kollektivavtal. Tyvärr ser inte alla det självklara, och då vinner dessvärre snedseglare som SD vind i seglen. Det verkliga problemet är ju faktiskt att man ställer arbetare mot arbetare genom att möjliggöra att löner inom specifika branscher dumpas på detta vis, det verkliga problemet är således inte att utländsk arbetskraft kommer hit och arbetar, utan att giriga företag ser chanser att spara in stora stålar genom att anställa folk på kassa villkor. Summa summarum, SD lånar viss kosmetik från fackförbunden/arbetarrörelsen med syftet att öka sin egen väljarbas, men väljer att besvara dessa frågor på helt FEL vis genom att skylla på invandringen när de i själva verket borde tacka alla de som inte har en mamma eller morbror som heter Lisa och Kenneth. (vilket förövrigt många invandrade svenskar heter också)

Eder rabulist

Vysotskij

Arbetet