(Den) Äkta detektiven

Nedan kommer ett antal anledningar till att följa HBOs senaste serie ”True Detective”, ja ni läste rätt, undertecknad ska slå ett slag för att inmundiga amerikansk kultur. Är det något de kan göra på andra sidan dammen så är det kultur.

True Detective är äckligt bra, med betoning på både äckligt och bra. Som i en feberdröm tecknar serieskaparna upp ett landskap där våld, droger och sexuella avarter frodas som flugor på en höstack. Nyligt Oscarbelönade Matthew McConaughey är så där äckligt snygg att man vill straffa teven genom att kasta någonting på den, och gör den kanske minst och mest sympatiska roll jag har sett på många år. Han gestaltar en ateistisk mistantrop som iklär sig rollen som kriminalare, eller knarkade grubblare med hög intelligens, allt beroende på vilken tidsperiod i serien som gestaltas.

Tittarna får även stifta bekantskap med McConaughey´s antites, den alltigenom gudfruktige (nåväl inte riktigt) kollegan och tillika kriminalare, gestaltad av Woody Harrelson. Även Harrelson är mästerlig och bådas karaktärer fungerar som varandras naturliga motpoler som på ett vis gör allt för att förinta varandra, men på ett annat sätt dras till varandra på grund av samsyn.

Relationen mellan de två motpolerna visar för mig upp seriens egentliga kärna. Ja den handlar om ett mord, flera mord, rituella mord. Men här stannar likheterna  med lättspydda draman som Criminal minds (som i sin egen rätt fyller en funktion såklart), True Detective är sin egen antites på många plan, det beskriver på ett sätt den amerikanska framgångssagan vi är vana vid att matas med, med rikedomar bortom vanligt vett och sans, men på samma gång handlar det mer än de flesta serier om klass, hopplöshet och kamp. Kamp mot auktoritet, kamp mot avvikande, kamp för att få vara avvikande och ja…livet från dess bästa (nåväl) sida och dess allra mörkaste avgrunder.

Jag fascineras av Amerika, dess vänliga medborgare i kontrast mot deras allra mest hatiska diton, dess allra mest hårresande politiska yttringar och dess allra mest sunda. Det liv i Sydstaterna som gestaltas i denna serie är inte enbart svart, men inte fan är det ljust heller det bara är…..osminkat och rått, med lite solsken och ett par (många) öl. Det handlar om social misär uppblandat med väldigt sjuka människor samt ett stort antal som försöker göra ”rätt” och hanka sig fram så gott det går.

True Detective är Twin Peaks för 2010-talet, utan de mest vrickade inslagen i den fantastiska serien, men den är den som kommer närmast i mitt sinne. Gör dig själv en tjänst, se denna serie.

Eder

Annonser

Sverige slits itu

Mina vänner, 

Jag tänkte skriva lite om klass. Idag besökte jag i klass-turistisk anda Solsidan, detta priviligerade område strax utanför våran huvudstad. Solsidan tog andan ur mig, jag trodde inte i min naivitet att sådan överflöd fanns i detta land. Kåkar som ”kostar” tio miljoner kronor trängs med varann längs de så eftertraktade strandtomterna, de liksom buffas och stångas för att få en liten skymt av havet. Jag skulle vilja bo i Solsidan, inget snack om saken, men vem skulle inte vilja det? Problemet är att majoriteten av oss aldrig kommer att få leva där, i sådant överflöd. Den unge bratsen jag såg som stod o pinkade i sin egen häck efter ett poolbad, han kommer aldrig bo i Rissne, Bergsjön, Husby eller Rosengård. Vilken polis bussar sina hundar på honom för att han står och pissar utomhus?

Klass existerar i dagens Sverige, det är inget tal om saken, oavsett om borgare i din närhet säger annat. ”Det är bara lägga manken till, det är bara att kämpa så kan alla få det de har i Solsidan”, säger min imaginäre borgare, hen vill få det till att ”är man fattig är det ens eget fel, det är bara att sänka skatterna och privatisera så löser det sig ska ni se”. 

Problemet med detta är att det inte löser någonting, Klass cementeras med borgerlig politik som inget hellre än att göra de redan rika, rikare, och skapa sig en lydig arbetarklass som är så fogliga att de knappt vågar säga arbetsrätt eller fack. Alliansens politik sliter isär Sverige, skapar det vi och dom som de ”ville” sudda bort, tar från de fattiga och ger till de rika.

Mina tankar går inte till Bratsen i Solsidan inatt, de går till de kämpande människor som blir attackerade i Husby bara ett par kilometer ifrån mig. De flesta av dem är förbipasserande, eller föräldrar som letar efter sina ungdomar. Ett fåtal bråkar…alla är de strukturellt förtryckta och frustrerade, alla får de polisens hundar mot sig..

Jag drömmer inte om Solsidan längre förresten..Jag vill hellre bo i områden som de jag har växt upp i, Skiftinge i Eskilstuna, Ekön i Motala…jag drömmer om Rissne och Råcksta och Vällingby…

Eder ödmjuke tjänare

Vysotskij

Under knapphetens kalla stjärna….

Ett fenomen som har fångat mitt intresse och stört mig något så infernaliskt den senaste tiden är medelklassens medvetenhet om sina egna privilegier, En klok man skrev på twitter att dessa och överklassen är de som kanske allra mest är medvetna om ”rättfärdigheten” i sina egna privilegier. I detta läser jag in, att inga i Sverige idag har lika mycket makt över sina egna ”verkligheter”, så pass stort kulturellt kapital och know how för att driva sina egna politiska frågor med ”pondus”. Självfallet är arbetarklassen också ypperligt god understundom på att formulera sina idéer och omsätta det i praktisk politisk verksamhet. DOCK så är medel och överklassen de som sitter på större möjligheter att nå ut med sina ”rättigheter” i media och den politiska debatten. Givetvis kan definitionerna av respektive klass skilja sig från betraktare till betraktare, men detta är inte platsen för att bena ut detta, ni får helt enkelt läsa in vad ni vill i min text. Hur yttrar sig då detta och vad är det som stör mig så infernaliskt…jo…ta ett exempel som garanterat fler Stockholmare än jag stör sig på, den eviga debatten om ”Slussen-eländet”. Förvisso en trängande politisk fråga i huvudstadens politik då Slussen är en av flaskhalsarna i stadens kollektivtrafik, för att inte säga rikets infrastruktur givet hur många passagerare som åker genom området varje dag (Enbart sett till T-banestationens trafik så skulle den vara landets tredje eller fjärde mest befolkade om den var en vanlig järnvägsstation, i paritet med Göteborgs och Malmö Central. Lägger man ihop detta med stadens (och landets) topp tre mest trafikerade buss-station, riksjärnvägen etc så är det en viktig fråga, inget snack om saken. Spaltmeter skrivs om detta i huvudstadens dagstidningar och vilka är den tongivande rösten som har något att säga till om i spörsmålet? Givetvis politikerna, MEN det är den bemedlade befolkningen i kvarteren runt Slussen som driver detta som att det inte finns någon annan politisk fråga av vikt. Dessa stackars krakar som sitter i sina miljonlägenheter och gnäller för att deras hem kan bli en arbetsplats för många år framöver (bo-frakking-hoo) med följden att värdet på deras lägenheter minskar. Se så mycket utrymme deras fråga får i pressen, gång på gång förhalar de bygget, hänger ut (patetiska) röda protest-lakan ur sina fönster för att visa sitt missnöje över att bli överkörda i frågan som är så viktig, NOT in my Backyard. Abba-snubben som jag aldrig lär mig namnet på är den som gråter kanske hårdast, han tar till de kraftmedel som hans x-antal miljarder erbjuder, kräver att hans bild tas ner på Arlanda för att han blir så överkörd i sin hjärtefråga! Perspektiv är det jag efterfrågar, i utförsäkringarnas och fattigdomens Sverige…. Meningen som jag utgick ifrån i detta inlägg börjar konkretiseras, makten över att lyfta sina egna politiska frågor på agendan. Vart är perspektivet där samhällets verkliga problem tar lika stor plats?Vidare, vi har ju sett flera exempel på dessa frågor RUT och ROT, trängselskatter i Götlaborg och Whatnot. Jag menar kom igen Slussen är ingen ny fråga och den är inte viktigast för att den är viktigast för medelklassen där! Redan på 1910-talet tampades staden med dessa problem, redan då försökte man råda bot på trångboddheten som rådde i dåtidens Stockholm (liksom idag). Det sistnämna av problemen löstes genom de av borgerligheten så bespottade Miljonprogrammen.

Det kollektiva historiska minnet är kort, förbenat kort, tyskar som kom till Sverige under andra världskriget hade i många fall aldrig sett sådan nöd som här, och idag har vi sakta glömt våran nära historia. Mina gamla-morföräldrar var statare, de hade jordgolv, brunn på gården, och kämpade för att få elektricitet installerat i sin bostad (motparten var en snål jäkel till riksdagsledamot från Bondeförbundet, min rådiga gamlamorfar var hård och organiserad i den meningen att han fick igenom sina krav….brunnen på gården blev dock kvar). Jag har vissa minnen kvar av Gamlamorfar E som levde till jag var tolv, han var en varm lite otäck men oerhört snäll man som under hela sitt liv var strävsam, först 15 år senare när jag läste hans släktforskning gick det upp för mig…fan vad han slet hela sitt liv, slet i sitt anletes svett…på grund av sin driftighet ”entreprenörsanda” som de säger idag, kunde han tillsamman med sin lika rådiga hustru E försörja tre barn. Det som fastnat i mitt minne och som aldrig kommer försvinna är hans avslutande ord… ”Under knapphetens kalla stjärna…föddes vår dotter X (min mormor)” …. Vem formulerade dessas idéer, var det alla Björn och Bennys i sina miljonlägenheter? Eller var det några som brydde sig om verkligt trängande problem som fattigdom, trångboddhet och klass? Idag är motståndarna desamma, arbetsgivarna, ”marknaden”, och borgerligheten…med den lilla skillnaden att de kallar sig för arbetarepartier….

Eder.

DN1 DN2

Jämställdhetister, Rasister och en nypa vetenskapsteori

Länge har dessa så kallade jämställdhetister retat gallfeber på mig och många av mina gelikar. Varje Humanist, demokrat eller övrig vettig själ vid sina sunda vätskor borde reagera omedelbart ovanstående yttrar sig. Ni vet bloggen Genusnytt och dess evangelist som jag inte tänker nämna vid namn, en klassisk Kränkt vit man, som genom sin höga lön inom andra yrken tror sig veta allt även om sådan som vi humanister sysslar med dagligen.

I sin akademiska framhållning är dessa inget annat än ”förmenta folkbildare”, som vill upplysa allmänheten om en och annan oupptäckt sanning som har gått oss övriga förbi. Ni känner säkerligen igen mönstret från diverse ”förmenta demokrater” som numera finns representerade i våra demokratiska församlingar under ett täcknamn relaterat till våran nations namn. Jag vill hävda att dessa två subgrupper i samhället fungerar i mångt och mycket på samma vis, de förstnämnda spekulerar kring ”feminismen” som i deras ögon har gått på tok för långt och lett till att MÄN diskrimineras i dagens Sverige. Tokstolleri givetvis, vilket jag hoppas är självklart för läsare av denna blogg. De sistnämnda viker sina foliehattar i grupp och samlas kring brasan och konspirerar om världsdelar som heter Eurabia, tempelriddare och Somaliska barn som de planerar att trakassera. Visst det är inte helt intellektuellt hederligt att klumpa samman dessa två ytterligheter under en gemensam ideologisk flagg, för det förstår ju till och med en kulturmarxist som jag att det inte förhåller sig på det viset. Dock kan dessa enas i sin argumentationsteknik samt det faktum att de är jäkligt kränkta, vita, män.

Man kan angripa dessa meningsmotståndare på två vis som jag ser det, antingen genom indignation, vilket inte bidrar till ett speciellt stimulerande samtal. Eller så kan man diskutera akademiskt med dem, vilket inte heller garanterar ett fullständigt solklart scenario.

Men om vi för exemplifierandets skull ändå ger det sistnämnda ett försök gällande de vita kränkta männen som känner sig diskriminerade av feminister och kvinnor i största allmänhet. I mångt och mycket utgår VISSA av dessa från grundföreställningar om hur människor, mer specefikt kvinnor och män, har organiserat sitt vardagliga liv under historisk och förhistorisk tid. Ofta kan man höra floskler i stil med; Men män har ju alltid jagat, och kvinnor har alltid skött det hemnära arbetet eller Det är ju faktiskt så att män är liiite starkare rent fysiskt, och därmed är det logiskt att kvinnorna plockade bär och vävde i stället. Om vi utgår från detta lilla tanke-exempel och testar dessa ”producerade” utsagor vetenskapligt. En stor del av denna problematiska typen av frågeställningar är ju som alltid huruvida dess slutsatser har kommit till i en vetenskapligt korrekt form. Ta exempel vis en lång radda etnografiska studier som har kommit fram till att manlig dominans är något allmänmänskligt, en inte helt ovanlig slutsats under 1800-talet som vi har dragits med i snart 200-år. Betänker man detta ganska grundläggande ”vetenskapliga faktum” litet närmare och då främst vilken kontrast det uppstått i framträder en aningens annorlunda bild. Under 1800-talet i England var för det första forskning inom de flesta ämnen en manlig verksamhet, och dess klasskaraktär var helt klart borgligt dominerad. Denna forskning och dess grundläggande hypoteser och frågor ställdes alltså i en borgerlig mansdominerad filtrering. De Viktorianska idealen hos forskarna påverkade i oerhört hög grad såväl vilka kulturella filter som frågorna passerade, samt vilka ”undersökningsobjekt” (männen företrädelsevis) som ens tillfrågades. Märkligt nog är så pass grundläggande ”fakta” som ovanstående frågor oftast pinsamt dåligt analyserade att till och med den moderna historieforskningen och arkeologin dras med dem än i dag.

Eder rabulist Vysotskij

Läs mer

”Etniska Svenskar” och varför det är så dumt

Ibland har man inte riktigt orken att tänka klarsynta politiska tankar, då talar jag om ”man” som mig själv (se föregående inlägg till anledningen). Är man dock Statsminister som Fredrik Reinfeldt är så måste man alltid se till att orka tänka klart, och framförallt väga varje ord som slipper förbi ens läppar. Det är allmänt känt, inte mina ödmjuka åsikter, ty media är media och tillochmed en moderat statsminister kan hamna i trångmål om han har otur när han tänker..

Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.  – Fredrik Reinfeldt

Ahh det är sååå vi ska se på det! Sluta oroa er allihopa, arbetslösheten är över! DET FINNS INGEN MASSARBETSLÖSHET. Äntligen har vi receptet till Alliansens siffor de levererar med jämna mellanrum, alla dessa jäkla siffertrixanden, alla beräkningar som går stick i stäv med oberoende instituts beräkningar. Det är alltså så här vi ska tänka! Var det så ni tänkte under #stuffmoderaternadid när ni ljög folk rätt upp i ansiktet om eran syn på apartheid, och sättet ni (inte) var med att protestera mot systemet? ”Apartheid, nej det förekommer knappt i Sydafrika, inte hos etniska vita män ”mitt i livet” tillexempel”

Ja så har vi det här med ”Etnisk Svensk”, vad fasen är det? Jag vet då rakt inte vad det skulle kunna tänkas vara! Åsyftas ättlingar till den som bebodde kustlanden och en bit av inlanden i det som i dag är Sverige under Neolitikum? ÄR det invandrande säljägare som först anlände till de karga Skånska, ja inte var det som dagens Skåne, snarare tundra eller karga kobbar med ymnig fångst. Eller är det Stridsyxekulturen som har den korrekta etniska biljetten för att definieras som ”Etniska Svenskar”, dessa nykomlingar som introducerade ett nytt maktförhållande, intog tidigare oanvänd mark för att valla sina djur och leva på avel? Så sakteliga introducerades metaller till Sverige, och med den inte bara fysiska föremål nej en hel ideologi och ett redistrubitionssystem där vissa satt på makten, makten över metallen och makten över samhället. Var det dessa individer som var de första entreprenörerna, var dessa de första moderaterna rentutav, eller var de de första etniska Svenskarna? (#stuffmoderaternadid) Eller är det helt enkelt så att det är förbannat dumt att tala i termer Etniska Svenskar? Det är till och med en väldigt väldigt farlig väg att vandra längs. För visst är det vetenskapligt meningslöst att försöka bena ut vem eller vilka som är ”Svenskar”, bor man i Sverige, lever här och verkar här vad man än må göra då är man i mina ögon välkommen att kalla sig Svensk, glassförsäljare, Moderat, Tomte, eller vaför inte människa som bor här men som har förfäder som har bott någon annan stans, som vi ALLA har?

Nej för att avsluta denna fundering. Reinfeld borde klätta upp ur gropen, bita i det sura äpplet och be om ursäkt, för sina eviga försök att dribbla bort massarbetslösheten, sin politik som drar i sär samhället, och framförallt för sitt dumma uttalande där han tolkar arbetslösheten Som Fan läser bibeln

Vysotskij

P.S De Arkeologiska resonemangen är väldigt förenklade D.S

DN DN2 DN3 DN4


Det segregerade Sverige

Titeln anspelar inte på det vanliga fokuset för segregration i Sverige, även om de sociala följderna är mer angelägna så syftar jag på dess motpol som är en avgörande del av problemet.

Självfallet åsyftas Överklass-safarin som genomfördes av organisationen ”Allt åt Alla”. Personligen tycker jag givetvis det är ypperligt att sätta fokus på överklassens små reservat utanför städerna. Skillnaden mot dess motpart på inkomstskalan är att här finner vi exemplariska skolor, prima vård för den som betalar och framförallt en jävligt fin utsikt! Ska det då inte vara tillåtet att bo fint och leva bra i dagens Sverige? Jo självfallet, men säg är det inte symptomatiskt att dessa reservat är ett uttryck för den förda politiken som, som det så fint heter, drar i sär samhället. Något som vänsterpartier brukar anklagas för när man pratar om klass som begrepp. Dessa små enklaver av vällevnad som finns i hart när varje Svensk kommun, där det inte råder brist på varken kapital eller ägg för den delen heller. Utgör det inte det ultimata ironin att ”pöbeln” i Saltis bombarderade safari-bussen med just ägg, prima ätbara ägg (från frigående höns får vi förmoda)….

Kritiska röster i Stockholm gjorde gällande för snart 20 år sedan att privatiseringshetsen av bostadsmarknaden skulle leda till att man ”byggde in borgerlig majoritet i Stockholms innerstad”…vart befinner vi oss idag? De som förlöjligades för dessa ord då, står idag ganska nära sanningen. För en vanlig knegare är det väl ungefär lika lätt att ta sig in där som för en kamel att komma genom ett nålsöga (eller varför inte som för en Afrikan i EU).

Nej säg mig kamrater, är det inte så att det är den orättvisa politiken som förs i detta rike som skapar såväl rika som fattiga områden i våra städer. Det kalla kalla Sverige som har växt fram sedan 2006, där rika blir ännu rikare, och fattiga ännu fattigare…. Där en stor del av problematiken utgörs av att det gemensamt finansierade håller på att bli en arkeologisk artefakt för de som har allra minst!

Eder ödmjuke medundersåte

Vysotskij

DN1 DN2

Tillägg; Att en Kristdemokrat idag tog steget och raljerade på Facebook kring behovet av en underklass-safari (SVD) ser jag blott som ett kvitto på att min text är på rätt kurs. Denne man satte upp en kravlista på vad som skulle innefattas av denna safari; Socialfall, Bostadsrätter samt skrikande ungdomar…. Intressant att se vilka Kristedemokraterna INTE riktar sig med sin ”humana” socialpolitik….ingen rök utan eld. Givetvis är han för all framtid körd inom KD får man hoppas i alla fall, men som sagt, varför florerar denna typen av åsikter i ett regeringsparti…

Eliten och dess prestigeföremål

Titeln anspelar på de praktfulla fornfynd som har gjorts i mossar de senaste århundradena. För visst är det intressant att det under tusentals år har funnits samhällskretsar som är förmer? Under bronsåldern var det troligtvis de som hade makt över kontaktnätverken till kontinenten som var samhällets elit, de som kunde komma över den åtråvärda metallen. Dessa föremål ska inte ses som ett isolerad ting, utan med dem kom ett religiöst system och även ett socialt system! De oerhört praktfulla föremålen som nedlades som offer i igenväxande sjöar representerade dels ett religiöst/ceremoniellt syfte, man blidkade vilka gudar det än må ha varit genom att nedsänka stora bronssköldar, svärd eller lurar.
Likaså tros det ha haft ett samhällsbevarande syfte vid sidan av det rituella, genom att manifestera sin makt (Brons var dyrt…väldigt dyrt), så lades bronsföremål till allas åsyn som ett offer.

Är det inte då intressant hur symbolerna för makt och välstånd kommer att bytas ut i våran tid. Att Reinfeld har en klocka för 86 papp kan tyckas honom väl förunnat, den stress han måste genomleva, men vi vanliga knegare får nöja oss med en klocka efter 35 års trogen tjänst. Vad är detta inte om ett exempel på maktmanifestation? ”Visst en vanlig klocka duger, men en jävligt dyr klocka duger mer…” Givetvis går detta att överföra på fler moderna företeelser…

Eder ödmjuke tjänare

Vysotskij