Earth hour, Schmerth hour!?

Nu har jag diskuterat det här med Earth hour så pass mycket att jag kände att jag var tvungen att skriva lite om det här också!

Jag tycker inte det är så mycket att tjaffsa om egentligen, det är bra att sunda värderingar som inte vill få oss att konsumera in absurdum får utrymme i media! Det är fräsigt rentutav att vi äntligen har kommit så långt att dylika värderingar lyfts fram och tas på allvar!

Kan min vana trogen dock inte låta bli att klaga en smula, för jag tycker på samma gång att det är hyckleri och ett sökande efter quickfixes som ligger bakom det. På samma vis som jag tycker allmänt illa om filantropi i alla dess former!

Vakna medborgare!!! Det räcker inte med band alá ”rosa bandet” etc (därmed inte sagt att de inte ska finnas) för att utrota bröstcancer, till det krävs statligt (Privata intressenter tenderar oftast att göra det som lönar sig ekonomiskt med) finansierad forskning och stora summor dessutom!

Samma är det med Earth Hour, det räcker inte att släcka lampan en timme och sitta och fredagsmysa med tända ljus! Speciellt inte om man precis innan fläskat på en kotlett som kostat miljön X antal ekologiska fotavtryck! Speciellt inte om man tog bilen på morgonen fast man lika gärna kunde cyklat tjugo minuter till jobbet! Speciellt inte om man köper el som inte är ekocertifierad! Speciellt inte om man tror det är miljövänligt att bygga in oss i ytterligare bilberoende genom att klubba igenom ”Förbifart Stockholm” och sen fantisera ihop att det är miljövänligt!

Nä släck gärna lamporna och stäng av dina maskiner, men ännu hellre, ha dem på, men se till att det är förnyelsebar el som kommer in i dem! Sen kan vi väl alla enas om att äta i varje fall två dagar vegetariskt i veckan. Det sparar tonvis mer än en timmes ”Fredags-ryggdunk” på oss själva!

Puss på miljön!

P.S Jo just det, jag glömde att trycka på det faktum att kärnkraftkramarna i Centerpartiet hatar Earth Hour, vilket i sig är ett kvitto på att det är en timme i rätt riktning ändå! D.S

Annonser

En saga om kunskap

Jag älskar många ting i livet, men mest av allt, hör och häpna det är inte mina katter eller någon av honart, nej nej det är wikipedia! Ni som känner mig vet att jag har en mild form av någon bokstavskombination, i kombo med en släng aspberger. Det är ju därför jag sitter uppe jättesent på nätterna och läser om spårbundentrafik och Uzbekistans utrikespolitiska relationer!

När jag var en liten knodd hade jag också samma åkommor fast i ett barns tappning, det var okej,men frustrerande att inte få svar på saker som varför legogubbarna (riddarlego) hade en liten grej för näsan på hjälmarna! I samma veva knarkade jag Kalle Anka, och var ÖVERTYGAD om att gröngölingshandboken var det som Wikipedia är idag. Må tro att min värld rämnade när jag fick en ”gröngölingshandbok” i prenumerationen, och den enbart var fylld med knep och knåp samt åsa nisseskämt inskickade av nått häki i Åmål eller Tibro!

Wikipedia är den allsmäktiga kunskapsguden, om än med vissa begränsningar ur ett källkritiskt perspektiv, men det är egentligen inte frågan om det tycker jag. Jag menar, Nationalencyklopedien, kom igen nån gammal torr professor som nån gång 1982 tyckte en viss sak och lät det färga sin artikel i NE, wheres the källkritik. Till alla er som hävdar ovanstående, det är bara en unken gammal relik från den tiden då kunskap värderades högre om den kom från de högre stånden (iofs äre samma sak nuförtiden DN eller SVD någon?)

Sååå till slutklämmen……

Wikipedia är i min mening en socialisering av kunskap, vetande och synen på vilkas ord som värderas i samhället. Jag är ÖVERTYGAD om att det i framtidens historiaböcker kommer skrivas spaltmil om den fantastiska socialiseringen av vetenskapen under 2000talets början. Jag tror inte gemene man inser vilken revolution vi genomgår i och med fria och ickekommersiella medier under 2000talets början……appropå början det här är BARA BÖRJAN!

Socialismen i ett nötskal, icke sant?

/Politruk Sköld

Den heliga skrift

…my ass! De heliga skrifterna som har tillkommit under en period av sisådär femtonhundra år är en samling oatastliga skrifter vars högre agenda för mig är okänd. Förmodligen är själva plotten med dem att underordna de mindre bemedlade klasserna genom ett regelsystem för att hålla massorna i Shack, det vill säga att få dem att acceptera styret av sig själva från sina herrar. Det kan dock vara en vulgärmarxistisk proto-förklaring. Hursomhaver så går ”Den heliga skrift” under ett antal olika namn, mest känt i vårat språkområde; Bibeln. Följarna av den mosaiska läran, de vi i gängse termer kallar för ”Det judiska folket”, kallar de äldsta delarna av Bibeln för ”The hobbit; or there and back again”, nä hoppsan Tanach kallar de visst den, eller rättare sagt de heligaste delarna i det som de väljer att kalla Torah….

Men hur var det med det här med ”guds ord”, är bibeln att anses som Guds ord? Mjaaa säger jag och många med mig. Om jag och mina polare skriver till ett par kapitel till Sagan om ringen triologin, samt tar bort kapitel som vi inte gillar eller tycker är politiskt korrekta i 00-talets Sverige, är det då Tolkiens ord? Knappast va?

Ändock är det ett liknande förfarande som har styrt ”processen Bibeln”, varför betecknar jag den inte ”den heliga skrift” kanske kritiska röster yttrar, jo för att den inte är speciellt helig, ALLS. År 325 efter kristi födelse samlades ett glatt partygäng på 250 pers (kristna biskopar) i en stad som då hette Nicaea (idag Izmit i Turkiet), där de kort och gott tänkte att de under glada (?) former skulle rösta om Jesu helighet, när påsken egentligen är och vad man fick tycka generellt i majoriteten av Europa! Jag tänker inte gå in på idéerna i sig, för det hör inte hit (det är en heeelt annan moralisk,ideologisk och teologisk fråga).

Poängen är, hur gudaktigt, fromt eller what ever är detta? Det sitter alltså ett gäng på 250 pers och under två månaders tid, plockar de det göttigaste ur russinbrödet (russinen) och anpassar det (vi får anta efter sina egna politiska och teologiska agendor) efter vad som de finner bäst. Syftet med detta var att det inte skulle finnas någon alternativ tolkning, utan endast EN helig skrift inom den kristna läran, whacky va? Till detta kan vi lägga att man såg till att stadfästa hierarkierna inom religionen så att det inte fanns utrymme för några andra tolkningar, whacky indeed! Jo jag glömde en sista grej, de tog sig friheten att; om någon hade någonting att invända mot detta så hade man rätt  att om möjligt………..*trumvirvel*…….*trumvirvel igen*…….UTROTA dem! Whaaaackyyy!

Så håller det på i nästan 2000 år, folk tar sig rättigheterna att variera den heliga whackyskriften efter eget godtycke och smak, in absurdum. Och det gör mig förbannat på gränsen till  heligt förbannad att människor än i dag matas fulla med dessa sagor, för det är vad det är! Visst man kan lära sig en hel del matnyttigt i dessa skrifter, men återigen, det är inte poängen, poängen är; Det är politik ideologi filtrerat genom historien, inte guds ord!

Ni som tror på bibeln, all respekt för eran hållning, men kom inte och säg att det är heligt nära mig, okej?Känner någon speciell sig angripen, må så vara, om jag orkar ska jag ta upp andra sagor en annan dag, Muslimska sagor, Mormonska sagor, Hindustiska sagor und sooo weiter!

Jag har säkerligen smygit in några faktafel här och där, men det här är rambling, försök till att skapa diskussion inte en teologisk avhandling om den heliga skrift! Vidare kommer jag, om inte annat, komma till helvetet för sättet jag kommaterar på, men inte heller det gör mig något, det verkar rätt käckt i helvetet………

Eder

Belsebub Sköld

Musik ska byggas utav glädje…

Nu är jag ute på tunn is, jag vet, men jag tänker blogga om musikindustrin och de lagliga och olagliga kanalerna till musiklyssnande.

Faktum, musikindustrin har förändrats radikalt bara under de senaste 10 åren. Jag minns när jag fick ett aktivt intresse av att lyssna på musik och köpa skivor, det var 1991 typ, jag köpte mina första musikaliska alster på LP. Det var ett format som fanns för väldigt länge sedan för er som inte var medvetna vid den tidpunkten. LP-flörten var en kort romans i mitt liv (och jag tycker fortfarande folk som gillar LP är pretto och uttalar sina föräldrars generations ord, inte sina egna, det sprakar och är otympligt, och i mina öron inte det minsta charmigt, bara förlegat). Jag gick vidare till CD och sedan minidisc för mitt mobila musiklyssnande (något jag fortfarande inte kommit över, för jag gillade verkligen MD). Vips vidare i historien, till mp3, som jag tyckte var halvdant när det kom, spelarna rymde för lite etc, men nu börjar det ta sig när man i alla fall kan få med sig hela sin musiksamling i fickan ;-).

MEN det jag egentligen ville skriva om var den mest moderna lösningen dags till dato, som har fått mig, sedan tio år inbiten musikpirat att ta värvning på ett legalt alternativ, Spotify. Hur jag än vrider och vänder på detta, så GÖR de precis det jag och många med mig vill, de tar de olagliga metoderna, och modifierar dem (övertalar musikindustrin att de är f:d in the A om de inte anpassar sitt tänk), voila! Behold, en klient som är BÄTTRE än de olagliga kanalerna, fast legalt!

Vid det här laget har i alla fall en av mina läsare gått i taket av min konformism och mitt knäböjande för kapitalet (känn dig uthängd K), men häng med i mitt tänk! Det vore självfallet att föredra med en klient som inte kostade, utan verkligen var till för ALLA gratis, alltid, men jag vill mena att det här är en del av den kulturella revolutionen, och en ansats till att vi närmar oss det idealet. Skivbolagen är en kapitalistisk bastion precis som alla andra näringar, de tänker enbart på en sak, och det är sin egen profit, annars skulle inte pyssla med det som det gör. Men ge det ett par år, vem vet, vi kanske har en situation där skivbolagen sedan länge är utspelade, där klienter som Spotify redan äger marknaden, eller snarare har plattat till den och tillåter artister att själva bli signade på klienten (som distrubitionskanal), jag skulle i varje fall alla dagar i veckan hellre ge en tjuga direkt till en artist för dess musik än 2.50 som är fallet om jag skulle köpa en skiva på gammelmedia.I en mening så är ju redan den kulturella revolutionen över oss sedan många år, jag menar, det dröjer inte länge förrän alla har en streamingklient för musik i sin ficka (som jag är lycklig nog att ha redan), och har tillgång till absurda mängder musik ett knapptryck  bort.  Lägg till detta det faktum att den mesta kunskapen som världen har alstrat under tusentals år, redan är tillgänglig för alla, närsomhelst varsomhelst, DET mina vänner det är den revolution världen aldrig har skådat, kunskap åt alla jämt och ofiltrerat (nåväl;-)).

Swell, framtiden är här idag och låt oss hoppas att genom att betala för nya distrubitionsformer, så kanske vi när nästa tio år har gått ser en riktigt fri och gratis kulturmarknad, gällande såväl musik som film och böcker. All makt åt folket, och Sovjeterna!

puss

Känslan av kultur

Varför spendera så mycket tid på sitt eget inre samtal? Jag vill uppmana mina medmänniskor att sluta försöka tänka sig till lösningar på egen hand. Utnyttja kulturen och allt den har att ge för att nå insikter om dig själv. Vet fall detta är någon utarbetad teori om kulturen, men det är det garanterat fast jag bara har missat det. Eller missat och missat har jag väl inte egentligen. Konsten uppstår inne i våra hjärnor, våra reaktioner på den, vare sig det är ett musikaliskt stycke, en film, eller en enfärgad canvasduk. Personligen väljer jag att själv definiera kulturen som passar mig (fast det förmodligen är etablissemanget som beordrar mig att gilla amerikanska indiefilmer, but i dont give a frakk ), gör det du också! Genom att inte gå och se på Avatar för att alla gör det, och låta kulturkapitalisterna segra (ladda ner den när den finns tillgänglig i stället)!

I min mening är det alltid viktigt för politiska organisationer att alltid ha med sig tänket på kulturen som värderingsförmedlare och den oerhörda sprängkraft ideér kan få genom kultur! Självfallet inte något nytt, men den traditionella partipolitiken av idag använder sig sällan aktivt av kulturen som värdebärare, vad jag har noterat i alla fall!

Slår väl förmodligen in öppna dörrar och bygger en bro där det inte finns nån flod…..

Istappen en historisk Oddysé

Vad an denna festliga titel på ett blogginlägg undrar du kanske käre läsare! Ja Jag tänkte helt sonika göra en kort historisk vandring med eder, i istappens spår! En vandring där jag låter Annales-historikernavandra hand i hand med mig, om än inte så himla longue durée,ändock ett rejält historiskt spadtag kring ett specifikt tema!

Istappen som fenomen, torde vara totalt irrelevant som historiskt studieämne, dock ,tycker jag den kan tjäna som undersökningsobjekt satt i ett klassperspektiv! (Ni visste att det skulle komma va? ;-))

Istappar, vad är de för något, och varför uppstår de? Ja rent enkelt svarat utan att gå in på olika typer av istappar (det finns flera sorters). Istappar uppstår som en bieffekt av värme-läckage i hus! Spännande värre tycker jag,  tänk vad man kan lära sig genom att bara titta lite, och haka upp sig på små detaljer i vardagen. MEN tänker den observante läsaren, det är väl inte så mycket att hojta över?? Jo det är det faktiskt. För alla hus drabbas inte i samma utsträckning av ”tappen av is”, det finns bra och dåliga hus, istappsmässigt det vill säga!

Jag påbörjade i afton en vandring från borta, till hemma, och vandrade därmed i en historisk miljö (från tannerfors i linköping, till Öfre Vasastan, det sistnämnda inte så himla posh faktiskt). Både Tannerfors och Öfre Vasastan var tämligen likt i den mening att det var istappar-of-plenty! Jaha, det är väl inget med det? Jo se det är det!

Tannerfors och Öfre Vasastan, delar vissa arkitektoniska drag, på grund av att de delvis är byggda samtidigt! Delar av Tannerfors byggdes (min spekulation), tämligen hastigt slutet av 1940-1950-talen, på grund av en svällande befolkning (SAAB har vi att tacka för det förstnämnda). Husen kan vi anta, byggdes i en anda av ”snabbt-billigt-rejält”), med påfallande mycket värme-läckage över portar etc, summa summarum, Istappar till förbannelse! Arbetarna blir så glada av att ha toalett inomhus så de skiter nog i om det är lite värme-läckage rent vertikalt!

På min historiska vandring hemåt i natten, gick jag på Linköpings Paradgata (ja vi har faktiskt en sådan), Järnvägsparken och husen runt om denna, tjänade för sisådär 140 år sedan som ”porten till Linköping”, och den porten var och är Ståtlig än idag! Adolf Wilhelm Edelsvärds pampiga stationsbyggnad från 1870, nånting var ju tvungen att mötas av något betydligt pampigare när man lämnade den, därav de stiliga kåkarna runt järnvägsparken!

Här till det påstådda klassanalys-draget i min resa! Titta upp på dessa kåkar, inte en istapp så långt ögat kan nå! Hmm hur kommer detta sig, sparade man inte på materialet i dessa hus? Jag vet inte det erkänner jag villigt men nog är det en smula lockande rent bostadspolitiskt att grunna på det!

Avslutningsvis för att stärka min egen hypotes, bifogar jag en liten bild från Fredagens Lambohov, Linköping, förort byggd slutet av 1970-talet. Hur står det till på istappsfronten där, och vad kan vi dra för slutsatser av det!

Eder

Angående sportvärlden och dess medvetenhet om det socialt skapade könet

….Bidrar så här i OS-tider med en liten reflektion som gnagt och stört i ett dygn i mitt huvud! Varning dock, för jag har bara sovit 4 timmar på ett och ett halvt dygn, kan resultera i en del luddiga resonemang.

Jag är verkligen ingen ishockey människa, på något vis, även om jag uppskattar det när jag väl ser det. Har följt de inledande matcherna i OS-hockeyn, Damernas lag då främst! Det första och mest omedelbara intrycket är hur mycket dam-hockeyn har gått framåt bara på de senaste åren, det är klass-skillnad bara mot förra OS (vilket jag pinsamt nog erkänner var senaste gången jag kollade Dam-hockey, ge oss mer på teve så vi kan följa det!) Kanada och USAs lag verkar ruggigt överlägsna, sitt förvisso mediokra motstånd hittils, men det är helt klart ett lika stort underhållningsvärde som herrarnas dito!

Nu till den punkten som jag störde mig något så oerhört på, nämligen intervjun med Mark Johnson (Usas tränare) och Mikael Renberg på SVT. Till största delen var det en tämligen ordinär sportjournalistisk intervju, som nästan uteslutande var seriös i den meningen att  den refererade precis samma saker som om det hade vart en intervju med herr-lagets tränare. MEN, avslutningsvis så började Johnson tala om sitt deltagande i OS 1980, och ”mirakelmatchen” och de fina minnen som den innebar för honom som person. Rätta mig om jag är ute och cyklar i skogen nu, han kan ha menat samma sak för kvinnornas lag i nuvarande OS, MEN jag fick i alla fall alla mina genus-alarm att ringa när han talade om (inte ordagrant) ”Vilka fina minnen tjejerna kommer att ha av detta OS” och ”Vilka fina vänner de kommer skaffa sig” etc etc etc.¨

Det vill säga ett totalt förminskande av betydelsen i damhockey-landslagets prestationer i OS. Hela attityden andades att det trots allt inte var ”på riktigt”, med tanke på att dessa kvinnors insatser i OS reducerades till någon slags ”träffa nya vänner klubb”, när kvinnorna lägger ner minst lika mycket tid på sin passion, sitt yrke, sin identitet som hockeyspelare som vilken Peter Forsberg som helst!

Vill understryka att jag verkligen hoppas att jag har fel, för det vore ett fall bakåt för sportjournalismen gällande Damidrott. All heder åt Chris Härenstam och Wikegård, för att de inte förminskar kvinnorna i sina referat, utan tar sitt journalistiska uppdrag på precis samma allvar som när de refererar männen!

Eder