Thor och hatten

I dessa tider av obegripliga firanden av religiösa myter som har tusentals år på nacken, är det väl lämpligt att vi ägnar en av våra Humorvirituoser en tanke. Thor Modéen, denne Kungsörs-son som under sina 52 år i jordelivet lämnade ett oefterhärmeligt intryck på sin samtid. I femtiotalet filmer, revyer etc. figurerade Modéen inte sällan som en volumniös cigarrökande grosshandlare eller allmänt fryntlig pilsnerfarbror.

Men givetvis skall inte detta inlägg enbart belysa kultur, utan som sig bör sätta in det i en kritisk kontext. Minnet av Thor ger oss också minnet av en tid som inte är så länge svunnen i våran nationalstats historia, den tiden som innehöll konkreta religiösa påbud. Visst är det oändligt komiskt att reflektera över idag, att ”Tosse” blev bötfälld på grund av att han hade en ALLDELES för rolig hatt;

Den 7 mars 1935 dömdes Thor Modéen, och kollegan John Wilhelm Hagberg, till 75 kronor i böter enligt paragraf 13 i Ordningsstadgan, för att han varit för rolig i samband med en matiné på juldagen i Sportpalatset i Stockholm. Han skall bland annat ha burit en alldeles för rolig hatt.[2]

 

Kanske är värt att reflektera över i dessa tider när vanligt folk kan bli REVADE i lokaltrafiken, och våran samtids fascister talar om kulturer som förtrycker och är ”bakåtsträvare”. Att det inte är mer än dryga 80 år sedan självaste Sverige hade religiösa skyddslagar som hindrade folket att ha (för) roligt under självaste julen..

Glad Pesach

eder

Vysotskij

 

Annonser

i´ts made me cry

Titeln på detta inlägg anspelar på ep:n med samma namn av Magnolia Electric CO. som släpptes 2009. Detta band var en av de olika konstellationer som Jason Molina var den naturliga fokalpunkten i. Det var med sorg som jag nåddes av beskedet idag, att en av mina personliga favoriter har avlidit, Jason blev 39 år…..och dog i sviterna av sitt alkoholmissbruk och bristen på en sjukförsäkring med påföljande skuldsättning.

Ni vet de där artisterna, de som bara träffar direkt in i ditt innersta, som man bara omedelbart älskar? Man kapitulerar sådär ovillkorligt, accepterar att man kommer att älska all musik man kommer att höra av dem…någonsin. Jason Molina var en sådan artist för mig, gudarna ska veta att jag lyssnar på mycket musik och att jag gillar mycket, men ytterst få har drabbat mig som hans projekt, vare sig de hette Songs:Ohia, Magnolia electric CO. eller var utgiva i hans eget namn. Vid närmare eftertanke är det nog bara en annan artist som drabbat mig så fullkomligt, och som jag heller aldrig kommer att få uppleva live, den sedan mer än 10 år döda Elliott Smith.

Med en röst utom denna värld, som hela tiden balanserar på gränsen till sammanbrott, men ändock med fasthet och klarhet, hittade hans dystra blues-country in i mitt medvetande någon gång kring 2005 (Songs:Ohia), Kommer aldrig att glömma hur frälst jag blev av albumet ”The Lioness”…

För den som vill lära känna denna produktiva gigant lite närmare, eller återbekanta sig, rekommenderar jag denna översiktliga artikel. http://drownedinsound.com/in_depth/4132494#commentsBild

Rest in peace mr Molina

/Vysotskij

Svårigheten med att vara folkvald Socialist…

Jag aspirerar inte på att komma med något nytt, Kajsa Ekis Ekman har sammanfattat den nyligen avlidna Húgo Chavez på ett gott vis. Eller snarare den svenska och globala högerns totala rädsla för den socialistiska vår som faktiskt upplevs i Sydamerika tillföljd av Chavez framgångar.

Var han demokrat? JA! Var han demokratiskt vald? JA! Demokratiskt återvald? JA! Hade han auktoritära drag, självfallet, dessutom valde han vänner väldigt dåligt i Iran, Libyen och Syrien.

MEN vi kan ändå inte nog understryka Chavez betydelse för vänstern i en värld där den sk. Nyliberala världsordningen härjar oemotsagd (well). De sociala ”missiones”, åternationaliserandet av naturtillgångarna och framförallt bidragandet med ett hopp för Socialismen under 2000-talet, det hör till Chavez stora arv. Det är lätt att köpa högermedias beskrivningar av Chavez som despot när man läser deras dödsrunor över honom. Men vänstern kan inte nog understryka legitimiteten och förtjänsterna av hans styre!

Därmed inte sagt att vi inte bör vara vaksamma kring allt vad personkult heter. Slavoj Zizek sa vid någon föreläsning i Buenos Aires, att vänstern i Europa ”…är skyldig Chavez och vänstern i Sydamerika, att vara benhårda i våran kritik av auktoritära tendenser”. Eller något i den stilen, och utan att anlägga ett kolonialt perspektiv på densamma så har han en poäng…ty vi har gått i samma fälla själva tidigare….

Läs Kajsa Ekis Ekman! http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/kajsa-ekis-ekman-den-svenska-hogern-var-livradd-for-chavez

Tack för kaffet

Vysotskij