Det nya statarsamhället

Kamrater!

1945 upphörde statarsystemet att finnas, det var något bra! Statareländet var en produkt av det kapitalistiska systemet, det bör man hålla i minnet! Ett system där de som ingenting längre hade fick ta anställning med vedervärdiga villkor på stora lantegendomar, med blott föda och uselt husrum som betalning. Visserligen reglerades de anställdas ”stat” i lag, som garanterade viss ”standard” på boendet. Denna standard innebär påfallande ofta stampat jordgolv en bra bit in på 1930-talet. Släng även in svårigheterna att fackligt organisera dessa stackare fackligt, all mark milsvida omkring ägdes ju självfallet av arbetsgivaren Läs mer

Annonser

Ta makten över det offentliga rummet

Alla som jobbar med reklam är horor, skanderade Doktor Kosmos, och jag är fasen beredd att hålla med. Förvisso inget sprängstoff på nyhetssidorna eller i gängse diskussioner. Jag har med stort intresse följt skumrasks diskussioner kring fenomenet Spotifiering, och skriver till fullo under på det. (Sen är det ju det här lilla ”men:et” att man likt förbannat är hänvisad till dylika tjänster. För mig är begreppet dock än intressantare i ett vidare perspektiv, för VEM har egentligen gett sitt medgivande att bli bombarderad av reklam?

Just av detta skäl var reklamteve förbjudet i Sverige bra länge, i det markburna nätet då bör tilläggas. Men varje gång vi går ner i tunnelbanan, som vi Stockholmare då (insert buss, pendeltåg, gaturummet för övriga svenskar) blir vi serverade en liten liten bit av kommersialismens änglakör. Inte nog med att vi lägger stora summor av våra surt förvärvade inkomster (1200 riksdaler för undertecknad) i månaden på transporter, vi ska ta att bli skändade en vända till. Det må vara privata tandvårdslösningar, eller Zoo-besök eller luftballongsturer som de vill pracka på oss. Men hur många reflekterar egentligen över makten över rummet? Hur reklamen bygger in köp-strukturerna i våra hjärnor?

Varenda facebook grupp relaterad till en ”rolig reklamfilm”, varenda unge som sjunger på hamburgerrestaurangernas sånger, varenda catch-phrase från reklamvärlden som återupprepas är ett brott mot våran personliga integritet.…och en förlust i det långa loppet. Vill jag åka ballong så gör jag det, gärna utan att ha blivit hjärntvättad på pendeltåget för tusende gången….

Så den ultimata ironin, Mc Murder´s sponsorskap av stora idrottsevenemang! Sug på den karamellen gott folk, det företag som kanske har mest på sitt samvete gällande ”välfärdssjukdomar” har mer eller mindre monopol på sponsring av OS exempelvis….

River jag ner reklam i kollektivtrafiken begår jag brott mot svensk lag, skadegörelse. Målar kidsen i förorten grafitti så gör de samma sak. Men gör Lundin Oil reklam är det okej, för de har betalat för kalaset (med olja och blod)….something is rotten in the state of (Denmark)..

Vysotskij

DN2