Explosioner på himlen….

…..

Tolka detta inlägg som en spontanhyllning till något så pretantiöst som ett instrumentalt postrock band från Austin, Texas.

Viss musik gör anspåk på att vara livsförändrande och radikalt progressiv etc etc, jag vet inte mycket om sådant teoretiskt, men det jag vet med magkänsla är att jag vill ha Explosi ons in the skys musik nära till hands vart jag än är. Varför? Jo dels för att postrockig musik som deras har en förmåga att passa in på ditt humör, vilket humör du än är på!

För den oinvigda är postrock som genre tämligen ”ny”, och även svår definierad, men svenska wikipedia beskriver den så som följer;

Termen postrock myntades av musikjournalisten Simon Reynolds i nummer 123 av The Wire (maj 1994) för att beskriva en typ av musik som ”använder rockinstrumentation för icke-rock-ändamål, som använder gitarrer för nyanser och texturer istället för riff, powerackord och melodier.” Den kan även kännetecknas av sin inertia och en inneboende tyngd och svärta som av vissa uppfattas som deprimerande, vissa glädjande.

Explosions in the sky´s musik är med mina lekmanna glasögon svårtillgänglig, uteslutande instrumental (så när som på en eller två låtar med mummel o prat), ofta uppbyggd på liknande vis. Kanske låter som tråkig musik att lyssna på?  Tvärtom det händer fruktansvärt mycket i deras låtar, gitarrerna ligger som mattor, en gitarr tar på sig rollen som ”sångare” och är den som för de övriga instrumenten framåt i låten. Trummor och andra gitarrer bygger sakta men säkert upp fantastiska cresendon som inte sällan urartar i sagolikt röj. Kort och gott, detta måste upplevas, genast!

Varför inte börja här, med låten jag vill ska spelas på min begravning, bröllop och allt där i mellan; Explosions In The Sky – First Breath After Coma sen kan ni ju gå vidare till http://www.youtube.com/watch?v=czmgu74dbec och se hur aktivt de musicerar live!

Mycket nöje!

Vysotskij

Annonser

Osorterade tankar!

Nu spyr jag bara ur mig lite spontant utan en röd tråd igen! Bloggen tycks ha tagit en semester, vilket jag undrar själv hur det gick till, för det är ju trots allt jag som bestämmer, eller är det bara en chimär! Faktum nummer ett dock är att jag tycks skriva mer när jag jobbar på mitt day-job, vilket skulle kunna förklaras genom att jag känner alienationen bli så pass påtaglig att jag tvingar mig själv till kreativt tänkande för att inte gå uder i grottekvarnens hjul. Nej det var lite pretantiöst påstått, men kanske ligger det lite sanning i det. Problemet är ju dock att den politiska kampen inte tar semester, men det vackra vädret, underhållning, vänner och sådant kan tendera att ta överhand, vilket i sig är trevlig!

Slänger ur mig ett par punkter som kännetecknar sommaren 2 lax tio hittils, utan inbördes ranking.

– Ligjhtning dust

– Avsaknad av kapital

– Sociala medier

– teknik

– ninjas

Återkommer….