Shells olja, Afrikas blod

Så har då Sofia Arkelsten bekänt färg politiskt och än en gång bevisat för skeptikerna att de nya moderaterna inte är så himla nya. Tvärtom, de riktigt gamla plutokraterna är fortfarande kvar! Hattpartiets företrädare förvånar väl ingen när de tar mot mutor från storföretag, och låter sig påverkas politiskt. Gör inga illusioner om att så inte är fallet, lobbyismen finns här med, inte bara i USA och EU vi tyglar den bara på ett annat vis. Som olyckligt är, så är dock lobbyismen i princip inskriven i Eu grundvalar, vilket är ett stort demokratiskt problem! För det står väl utom allt tvivel att Arkelsten påverkas otillbörligt av bjudresor till syd-frankrike, oavsett vad hon väljer att kalla det?

Ännu mer intresant i sammanhanget i min mening är den totala motsägelsen i att vara för ett ekologiskt hållbart samhälle, och samtidigt vara med i ett parti som hyllar den ärade marknaden vad som än händer. Missförstå mig inte, hennes miljöengagemang är säkerligen äkta, problemet ligger på ett annat plan. Nämligen att det kapitalistiska produktionssättet ger blanka fan i miljön, oavsett om det är statskapitalistiskt som Sovjetunionen eller ”fritt” som Usa. Profit är det som räknas, jämte tillväxt är detta garanterat det tänk som har eskalerat miljöproblemen till den skala vi ser idag, och det är ett systemfel!

Det för in mig på titeln på detta blogginlägg, Shell! Det faktum att Arkelsten låter sig bjudas av just Shell är nog det mest frapperande i hela denna historia! Värre rövarkapitalister med mer blod på sina händer bland de multinationella företagen får vi leta efter. Deras rövarverksamhet i Nigerias delta sedan fyrtiotalet och kontroverser med Ogoni folket är bara en i raden av faktorer som Arkelsten borde sky som pesten, inte hoppa i säng med! Men hon är moderat, gammal moderat, precis som våran utrikesminister som misstänks för delaktighet i brott mot mänskligheten i Darfour! Nyckelorden är återigen; Ekologisk hållbarhet, kapitalism, olja och de gamla moderaterna!

En socialism, vad vi än vill kalla den specifikt, för framtiden måste vara grön och ekologisk!

Vysotskij

DN , DN2 , DN3 , DN4

Annonser

När Adam grävde och Eva spann, vem var då adelsman!? (förord…)

Titeln på detta inlägg kan te sig väldigt särskiljande ur ett jämställdhetspersektiv, detta är inte konstigt med tanke på att frasen uttalades av prästerskapet i en viss Engelsk socken år 1652. Givetvis kan vi inte se på historiska aktörer precis med samma glasögon som vi förväntar oss av våra samtida aktörer, detta vore i mina ögon och öron att bryta mot en ganska central del av modern historia-forskning. Hur som haver är detta prästerskap ånyo aktuellt genom detta blogginlägg, men mer om detta nedan. Upprinnelsen till den historia jag vill berätta är egentligen ett förskjutet ideologiskt klimat i vårat samhälle, nutidens Sverige, och kanske i högsta grad den gångna valrörelsen. Förskjutningen av ideologierna mot den så kallade mitten, har i mina, och många andras, ögon gjort att vi inte längre talar om ideologi. Kanske mer precist det jag menar, att det är politiker och ideologer i mittenskiktet av en klassisk höger-vänsterskala som för tillfället är den ideologiska hegemonen. Paradigmet vi befinner oss i nu, och kanske har gjort rentav sedan Sovjetunionens kollaps och det kalla krigets slut, tillåter inte att en annan vision formuleras i det ideologiska klimatet.

Liberaler nu och de senaste hundra åren har skrivit om stora delar av den parlamentariska demokratins historia. Detta kanske är mest påtagligt på en internationell arena, med tanke på att vi i de Skandinaviska och Nordeuropeiska länderna har åtnjutit en relativ Socialdemokratisk dominans de åren vi har haft en parlamentarisk demokrati. I det internationella, och mer och mer i det för oss lokala perspektivet görs det ofta hört att Demokratin, så som den yttrar sig i Västvärlden till dess vitala delar är kopplad starkt till det kapitalistiska produktionssättet, något jag å det kraftigaste vill protestera mot. Visst, liberaler har i minst lika stor del som socialister och kommunister historiskt verkat för den parlamentariska demokratin, men på olika vis, det är viktigt att understryka! Det är dock lika viktigt att påpeka att det historiskt har funnits lika många motbilder till detta, det har nästan hela tiden funnits en kritik från vänster mot det jag vill kalla högerbilderna om vad en demokrati är och bör innebära! Som det alltid innebär att ha en hegemonisk struktur, i Gramsci´s mening, är det svårt, för att inte säga omöjligt att skapa motbilder. Till detta kan mycket läggas, men framför att det Liberala effektiva demoniserandet av alla ideologier som inte ohämmat anammar marknadens lov! Klart är dock, tvärtmot vad som härskar idémässigt att det finns och har funnits många teorier om demokrati, där inte den totala synkningen med det kapitalistiska produktionssättet är av gudarna givet! En sådan debatt skulle demokratin tjäna på, att andra frågor tillåts ytrymme.

Motbilderna har egentligen formulerats så länge det har funnits en politisk debatt historiskt, det vill säga för väldigt länge sedan. Redan i Antikens Grekland fanns en tydlig skiljelinje i, främst i synen på vem som skall representera, mellan Platon och Aristotoles med flera (därmed inte sagt att jag delar Platons syn, tex rörande hans påstådda ”kommunistiska idéer”). Det går att följa denna röda tråd genom historien ända tills dagens politiska klimat, som i mångt o mycket inte är så olikt sina historiska föregångare, tvärtom det är snarare den parlamentariska demokratin som är anomalin.

För att göra läsaren en tjänst, delar jag upp denna post i flera inlägg, men tänkte kortfattat presentera de såkallade Agrarkommunister som får tjäna som ett exempel på en motbild som konstruerades ganska tidigt i den parlamentariska demokrati vi känner till. (en liberaldemokratisk sådan tål att påpekas).

Objektet för mitt intresse är en liten, men ändock inflytelserik schattering i 1650-talets England. Denna rörelse var strikt kristen och fokuserade på vissa element i bibeln om egendomsgemenskap. Det är egentligen en anakronism att hävda att dessa var agrarkommunister, då man aldrig formulerade sådana titlar på sig själva, man utgick helt enkelt från sin syn på bibeln. Rörelsen kallade sig själva True Levellers, eller The diggers. Anledningen till detta var att man ville särskilja sig mot den parlamentariska gruppen The Levellers, som senare utvecklades i liberal riktning. Mer om dessa rörelser i nästa inlägg, och främst då kanske fokus på The diggers och dess centralgestalt Gerrard Winstanley.

Eder

Vysotskij

Cirkus SD är i stan!

Dagens debackle i Storkyrkan i Stockholm summerar väl Sverige”demokraterna” ganska bra på det stora hela! All heder till Biskop Eva Brunne som predikade om allas lika värde. Jimmie Åkesson rasar mot att Svenska Kyrkan ”..inte kunde låta bli att agitera mot SD”.

Dessa så kallade demokrater rasar alltså mot det faktum att Svenska kyrkans biskop predikar om allas lika värde! Dessa ord fick Åkesson att utbrista att han ”aldrig har känt sig så kränkt”. Jävla pajas på ren Svenska, vad fasen är det frågan om. Det blir bara mer och mer uppenbart för de som tvivlat, inte ens grundläggande demokratiska rättigheter väger tyngre för Sverigedemokraterna än att de måste göra, vad vi får förvänta oss, den första i raden av dumheter. Det kanske mest patetiska i sammanhanget är väl att de inte ens har vett nog att välja sina strider, istället beter de sig som omogna tonåringar som inte får som de vill. (inget illa om tonåringar, majoriteten av dem är väluppfostrade medborgare till skillnad från SD)

Röstade du på SD i valet?  Grattis du har fört in pajaspartiet i riksdagen, skäms!

Sen att det vänder sig i magen när Maud Olofsson och Göran Hägglund ler mot  Åkesson det är bara grädden på moset. Inte för jag tror de personligen har speciellt mycket till övers för Sverigedemokraternas politik, men det är en sak att respektera valresultatet och en annan att slicka fascisterna medhårs!

Vysotskij

DN DN2

Sverigedemokraterna, ett högerparti

Det verkar råda en viss förvirring i  bloggosfären och på twitter om vart sverigedemokraterna hör hemma på den politiska höger-vänsterskalan. Främst då bland borgerliga aktörer utan vidare insikt I politisk teori och historia!

Man tycks uppskatta att blanda ihop korten för att liksom lägga över ansvaret för det parlamentariska läget! Med deras resonemang borde de Rödgröna för att vara goda demokrater inte skapa problem och på någon endaste punkt rösta på samma vis som ett rasistiskt parti! Miljöpartiet borde göra det ”rätta” och byta sida! Herr Reinfeldt och hans kollegor i Alliansen verkar tycka att god oppositionspolitik innebär att stödja sittande regering (som vi inte ens i skrivande stund har sett hur det blir med), fundamentala kunskaper i politik hindrar de Rödgröna från att stödja sina moståndare!

Det dessa debattörer glömmer är att rösterna som lades på de Rödgröna var en röst för en politik väsentligt skild från såväl Alliansen som sverige”demokraterna”! Merparten av de sistnämnda är gamla avhoppade moderater, kristdemokrater och centerpartister. Dessutom kommer de I stora drag rösta precis som Alliansen, för i ärlighetens namn så är de ju trots allt överens I åttio procent av frågorna! Det kommer nog gå lika bra att regera med sverige”demokraternas” opålitliga stöd som med homosexuell-hatar-parten av kristdemokraterna, för att inte nämna tokstollarna i Livets ord etc! Det opålitliga Sd visade redan I dagens val till talman sitt stöd för sittande moderata Per Westerberg!

Så nästa gång ni hör att Sd skulle vara ett vänsterparti, gå då till historien! Syna bara den svenska politiska historien utifrån tex Andra Världskrigets historia. Undersök gärna vilka parter i den Svenska demokratin som var pro-tyskland, hade smånazistiska element i sina led, vilka som skickade frivilliga att slåss mot fascismens elände i Spanien. Undersök vartifrån de nazistiska partierna fick sina medlemmar!

Avslutningsvis var det härligt att se det breda stödet för Ulf Holm (mp) som andre vice talman framför sd Michael Jansson! Det var även stor underhållning att höra Mona säga Ulf Holm närmare trehundrafemtio gånger.

Vysotskij

DN , DN igen och DN ytterligare en gång