Eliten och dess prestigeföremål

Titeln anspelar på de praktfulla fornfynd som har gjorts i mossar de senaste århundradena. För visst är det intressant att det under tusentals år har funnits samhällskretsar som är förmer? Under bronsåldern var det troligtvis de som hade makt över kontaktnätverken till kontinenten som var samhällets elit, de som kunde komma över den åtråvärda metallen. Dessa föremål ska inte ses som ett isolerad ting, utan med dem kom ett religiöst system och även ett socialt system! De oerhört praktfulla föremålen som nedlades som offer i igenväxande sjöar representerade dels ett religiöst/ceremoniellt syfte, man blidkade vilka gudar det än må ha varit genom att nedsänka stora bronssköldar, svärd eller lurar.
Likaså tros det ha haft ett samhällsbevarande syfte vid sidan av det rituella, genom att manifestera sin makt (Brons var dyrt…väldigt dyrt), så lades bronsföremål till allas åsyn som ett offer.

Är det inte då intressant hur symbolerna för makt och välstånd kommer att bytas ut i våran tid. Att Reinfeld har en klocka för 86 papp kan tyckas honom väl förunnat, den stress han måste genomleva, men vi vanliga knegare får nöja oss med en klocka efter 35 års trogen tjänst. Vad är detta inte om ett exempel på maktmanifestation? ”Visst en vanlig klocka duger, men en jävligt dyr klocka duger mer…” Givetvis går detta att överföra på fler moderna företeelser…

Eder ödmjuke tjänare

Vysotskij

Annonser

Lite politik, lite arkeologi och så en kopp kaffe på det…

Var hälsade!

För tillfället är jag inne i en ganska intensiv pluggperiod, blandat med mitt vanliga knegande för brödfödan. En kombination som iofs fungerar tämligen väl när man är anställd som Personlig assistent som jag, men ändock tar stort fokus och med en skopa alienation gör att bloggandet blir lidande. Detta är i sig ett skäl till att detta inlägg blir en smula splittrat ämnesmässigt…

Politik; Jag har inte följt Vänsterpartiets kongress alls i den omfattning som jag hade planerat på grund av ovanstående skäl, dock har jag försökt att hålla mig ajour främst via twitters #vkongress o min övriga feed. Som ni kanske märkte i det förra inlägget jag gjorde är jag en stor vän av Sjöstedt, kanske framförallt pga hans mycket sympatiska framtoning, ett attribut jag annars kan känna kvittar hos en politiker, men vissa skiner igenom på den punkten (inte nödvändigtvis bara vänsterpolitiker, Göran Hägglund gör samma intryck i min mening, sen att hans politik är uppåt väggarna är en annan femma). Det glädjer mig även att sextimmars arbetsdag ånyo blir en fokusfråga för partiet, en oerhört angelägen reform som egentligen är ganska självklart sett till de senaste 200 årens trender. Märkligt hur den skuffades ut i mörkret av nästintill alla, Vänsterpartiet inkluderat. I mina ögon är den främst angelägen för ALLA som sliter ut sina kroppar och själar inom vården, undertecknad inräknad, och får sina familjeliv splittrade av ohemula arbetspass. Det måste väl ändå i princip gå plus minus noll, när vi räknat bort alla permanent sjukskriva själar som på grund av kropp och knopp förpassas till alliansens sop-slav-hög Fas3….men det är ju förmodligen en plan anar jag, att få lågutbildade att göra saker gratis som annars kostar pengar! Och tänk sen hur många som kan komma in i arbete, som länge stått utanför arbetsmarknaden….. Sen har vi ju det här med partiskatten det är  mycket märkligt att en så självklar och bra regel ska vara kontroversiell 2012, kom igen, politik är ett förtroende inte en karriär!

Lite studier: Plöjer för närvarande genom den Nordiska Bronsåldern, med ett avstamp i  Kopparstenåldern och en mjuklandning i den äldre järnåldern. Detta är egentligen den delkurs jag sett mest fram mot, men upplägget på tentan lockar mig inte alls, sammanfatta ca 600 sidors litteratur på blott 4-6 sidor. Det kan ju knappast göra förhistorien rättvisa. Som väntat är det de sociala strukturerna, riterna, föreställningsvärlden som lockar kanske allra mest. Som historiker i grunden är det förbryllande hur mycket mer kunskap arkeologin i sig kan ge, som jag som historiker aldrig insåg vidden av. Kursens minibesvikelse är av akademisk art, eller snarare jävligt stor förvåning, hur pass stor påverkan klassiska kulturer har haft på den Nordiska föreställningsvärlden, eller ja ALLT…mer om detta en annan dag…

/Vysotskij