Situationism, Yes Men – Fix the world; Vad vill de egentligen?

Har precis processerat den, om än stundtals ”amerikanska i sitt angreppssätt”, men högintressanta filmen Yes Men – Fix the World som sändes i Svt igår. Ni som liksom jag tittade på denna film blev säkert också ömsom förbannade ömsom lyckliga.

Genom en metod kallad ”Culture jamming” genomför en aktivistduo en hel rad med riktade mediaspektakel, med själva grundsyftet att bedra allmänheten radikalt. Ohederligt, självfallet, men det är just det som gör det så genialiskt (och vad som är att anse som ohederligt i våran värld är väldigt godtyckligt). Man kan ha olika syn på världen politiskt självfallet, men de flesta inser nog att det kapitalistiska systemet är himla effektivt konstruerat, främst för att vissa ska bli rikare och att vissa alltid ska vara i relativ fattigdom. När kapitalistiska ivrare mässar sitt budskap på alla tillgängliga kanaler dygnet runt, om och om igen, kan man då som medborgare visualisera ett annat möjligt samhälle?

Vad innebär då Culture jamming rent konkret i denna film (frågan som är viktigast är väl egentligen främst om det ens är att likställa med en film, snarare än ett revolutionärt tillvägagångssätt för att skapa förändring) The Yes Men använder sig i god situationistisk anda av etablerade medier för att sprida disinformation, mer precist en disinformation som är i linje med hur DE vill att världen ska se ut.

Ett exempel; En av tidernas mest dödliga industriolyckor tas som ett exempel på Culture jamming i filmen. Offren för olyckan har dags till dato inte kompenserats ekonomiskt för sitt lidande. Tusentals människor miste livet, och åter kanske så många som 100.000 blev invalidiserade för livet. Företaget Union Carbide, som ytterst kan hållas ansvariga för det inträffade har kompenserat befolkningen i Indiska Bhopal med struntsummor (1000 dollar per person ungefär). The Yes men utförde helt sonika en kupp, där de genom att skapa falska hemsidor framstod som att de var en fullt legetim del av Union Carbides nuvarande ägare Dow Chemical company. Utan att gå igenom alla steg i processen så hamnar de tillslut i en äkta sändning av BBC World som ”äkta” representanter för Dow (nådde ut till 300 miljoner tittare). Helt utan omsvep erkänner de utan förbehåll Dow´s direkta ansvar för Bhopal än idag, och hävdar att befolkningen kommer att ges direkt stöd på 12 miljarder dollar, helt enkelt för att de har blivit gräsligt behandlade. Cyniskt mot de som trodde de skulle få upprättelse äntligen, ja, men den långsiktiga följden blir ändock inte cynisk. Tvärtom allt ljus sätts på det faktum att illdåd har begåtts och att människor har fått sätta livet till, Dow i sin tur förlorade så mycket som 2 miljarder dollar på The Yes Men´s tilltag. Synd om aktieägarna självfallet, men förhoppningsvis kanske det leder till att någon gör det moraliskt riktiga i denna situation.

I mina ögon, totalt genialiskt! Ingen kan hävda att det på något vis vore rätt att INTE kompensera offer för imperialistiska strukturer på detta vis. Om man håller med om det, varför accepterar man i förlängningen då privatiseringar av sjukvård, skolor, hem och hus? Vissa går tillochmed så långt i sitt accepterande att man, som jag ser det, mot bättre vetande röstar fram marknadsliberala-talibaner i tron om att de kommer att göra reell nytta för vanligt folk.

Filmen verkar som jag nämnde ovan i en god Situationistisk anda, en vänster-kommunistisk rörelse (just denna fåra hette historiskt Den Situationistiska internationalen).

Begreppet situation i Situationistiskt härstammar från början från Jean-Paul Sartre rörande konstnärliga sammanhang. Sartre definierade Situationen som den punkt i en teateruppsättning då åskådaren bryter sin passivitet kontra spektaklet och blir en del av produktionen. Detta tog en marxistisk teoretiker, filmmakare med mera vid namn Guy Debord fasta på i sitt teoretiska ramverk. Debord beskriver det avancerade kapitalistiska samhället i termer av Spektakel och åskådare, genom att likställa det vid en teaterpjäs där åskådarna hela tiden blir serverade med etablerade ”sanningar”. Debord och Situationister kan nog enas om att The Yes Men försöker (och gör) precis detta, de väcker åskådaren och får människor att engagera sig istället för att vara passiva åskådare!

Vill ni själva se filmen så finns den precis här; http://svtplay.se/t/129797/dox__yes_men_fix_the_world en hel månad till, sen kan ni smidigt tanka ner den själva på Piratebay, ty det var de som distribuerade filmen ursprungligen.

SE den, förargas, kopiera, känn hopp och organisera!

Vysotskij

P.S lite fler länkar till saker jag nämner i detta inlägg; Sitiuationism , Guy Debord , The Yes Men , Vänster-kommunism , Då detta är tänkt som en introduktion, länkar jag endast till Wikipedia, för enkelhets skull. Om någon är vidare intresserad kan ni lätt hitta tonvis med material på nätet, eller vilket bibliotek som helst. Jag har några idéer om Böcker som är intressanta på ämnet så hör av er om ni vill veta mer.. D.S

Här skulle det behövas lite Culture jamming


Annonser

Splittringen, inte bara en fråga för vänstern…

En vecka efter valet, och herrarna och damen I alliansen håller fortfarande tyst! En väldigt skön vecka således, dock kan man inte hjälpa att fråga sig vad fasen de sysslar med?

Nog avundas jag inte Reinfeldt det minsta, han har en ganska udda säck att sy ihop. För min egen del tvivlar jag inte en sekund på att moderaterna hellre samarbetar med sina gamla partikollegor I Sverigedemokraterna, det blir dock svårt att göra det och komma undan med det I riksdagen!

Men grundfrågan då, varför håller man tyst? För mig är det helt oklart, det går bara att spekulera, men nog är det ett väldigt arrogant sätt, både mot allians väljare och opposition,och mot själva den demokratiska processen!

Såg förövrigt under aftonen att SD har gjort anspråk på en av Talmansposterna, det är så man häpnar! Visserligen har inte talmannen, och speciellt då inte vice och tredje den reella politiska makten att ändra en förd politik i den meningen. Dock är det den näst främsta positionen man kan ha rent teoretiskt i det Svenska demokratiska systemet (Endast Konungen är före i rang, galet som det är).Talmannen har det yttersta ansvaret för hur riksdagsarbetet planeras och bedrivs, att delta i bildandet av en ny regering, och allmänt representera den Svenska riksdagen. Denna post vill Sd alltså knipa, eller en av dem i alla fall, för att gå med på Alliansens politik i större utsträckning. AMATÖRER det är allt jag säger, skämmes, dumstrut på!

Vysotskij

DN , DN första Oktober

I mitten väntar avgrunden, Socialdemokratins död?

Politiska partier ÄR idag i större utsträckning mittenpartier! Detta är ett tämligen väl dokumenterat faktum. Detta blogg-inlägg handlar om detta utifrån ett vänsterperspektiv inför det stundande valet 2010. Detta beror till stor grad på att den ”traditonella arbetarklassen” håller på att suddas ut, eller i alla fall omformas, och idag är det inte ens lätt  att definiera en traditionell arbetarklass! Vad är klass i dagens samhälle? Jo, samma sak som det alltid har varit; Underavlönade människor i basen, med lite eller inget inflytande över sina arbetsplatser. Folk som utför jobb åt andra, och som inte får ta skälig del av det mervärde deras arbetskraft genererar. Kan tyckas vara den mest elementära klassanalysen någonsin, MEN jag vill hävda att det till stora delar är samma grundläggande klassindelning idag, som när Karl Marx skrev Det Kommunistiska Manifestet för snart 150 år sedan.

Idag har vi dock inte samma trasproletariat, arbetarklassen har kommit att innefatta många yrkeskårer som förr ansågs reserverade för de priviligerade. 2010 är arbetarkids med universitetsutbildning inte alls någon ovanlig företeelse. Tradtionellt högavlönade jobb inom offentlig sektor har om man så vill Proletariserats.

Det är i detta  klimat man frågar sig, är det inte egentligen bara en enda stor underklass, eller medelklass (medelklassen för 30 år sedan ser ofantligt olik ut idag).

Nog om klass i den bemärkelsen. Alla partier slåss numera om de så åtrovärda ”mittenväljarna”, som jag inte tror existerar, men det är en annan femma. Detta har fört med sig kriser för vissa partier, andra går framåt. Socialdemokratin är ett ypperligt exempel. Det statsbärande partiet de senaste 100 åren har numera kastat ut socialismen (Kongressbeslut 1999 tror jag bestämt). NOTERA, socialdemokraterna har avskrivit Socialismen som ett mål i dess politisk gärning. För mig som Socialist är det helt ofattbart vad som har skett med Socialdemokratins ideologi. Det går att förklara, det  är inte det, jag förstår bara inte  att medlemmarna lät det hända i SAP! Socialdemokratins kris är egentligen Europeisk i sin karaktär, och allt kan sägas ha börjat i efterdyningarna av Thatchers vansinnesregim i Storbrittanien. Labour tappade bärkraft och sin traditionella politk. Resultatet? I förlängningen New Labour under Tony Blair och hans anhang, ni vet, de som startade Irakkriget, med en bodycount på halvmiljonen människor and counting. Privatiseringar i massor, friskolor, inviduell lönesättning, nedmontering av offentlig sektor i en takt av sällan skådat slag. Mina vänner , i mitten gapar sannerligen avgrunden.

Summan av kardemumman, SAP har också sett en liknande utveckling, vi har alla sett det. I ett nummer av Tidssignal summerar man lite krasst den senaste socialdemokratiska kongressen 2009 med;

Trots dekorativa fraser om att inte skolan skall vara  en del av marknadsekonomin, ställer sig majoriteten bakom partihögerns marknadsorienterade politik.

  • Fritt fram för vinster inom vård och skola
  • Inget Kommunalt veto mot friskolor
  • Inget återställande av akassan till 90%
  • Fortsatt privatisering av Apoteken accepteras

NEJ till att komplettera Riksbankens inflationsmål, med ett sysselsättningsmål (permanenterad arbetslöshet någon, vad hände med att alla ska med)

Avslutningsvis; Är jag emot ett Vänsterpartistiskt samregerande med SAP och Mp? Defenitivt inte, för högerns politik är cynisk, människofientlig och rent utsagt katastrofal. Alla som har blivit arbetslösa vet det, alla som sett de rika roffa åt sig ännu mer genom sina representanter i riksdag. Alla som sett det Gemensamt finansierade säljas ut till högstbjudande; Telia, Statens Järnvägar, Apoteket, Flygplatser i massor, Våran vård och förbannade omsorgallt ska konkurrensutsättas och skapa profit!

Sååå…Låt Vänsterpartiet och den socialdemokratiska vänstern få rikta en Rödgrön regering i en riktning som gynnar ”mittenväljarna”, det vill säga majoriteten av Sveriges medborgare, den gamla arbetarklassen ni vet! …..Socialismen är väl det minsta vi kan kräva?

Eftervalskommentarer;

För mig är ovanstående inlägg i högsta grad sanning! Socialdemokratiska Arbetare partiet är i sin djupaste kris någonsin! Kan man till och med hävda, såsom många gör,  att de har spelat ut sin historiska roll? Jag hoppas verkligen inte det, visserligen är jag långt i från Socialdemokrat, men i egoismens allt mer tilltagande tidevarv så är din fiendes fiende din vän! OM inte SAP skall reduceras till ett parti i ännu mindre storleksnivåer, så måste det radikaliseras vänsterut, det är min strikta övertygelse! Samt att de måste göra upp med myten om att ”mittenväljarna” är dem som skall vinnas över! SAPs största problem är att stora delar av arbetarklassen har köpt den ännu större lögnen att höger och främlingsfientliga partier kan göra de minsta anspråk att föra de mindre bemedlades talan. Sen att deras företrädare lite med glimten i ögat skyller en del av katastrofvalet på en liten logga med texten ”tillväxt sen 1889”, sätter bara huvudet på spiken att de inte har förstått någonting!

Avslutningsvis, De borgerliga dagstidningarnas hegemoni över den svenska debatten kring valet 2010 visar väl bara ytterligare att det är en enorm nackdel att det inte finns någon Socialistisk dagstidning värd namnet!

Vysotskij

DNs perspektiv på Socialdemokratins kris , Aftonbladet på samma tema , Lena Sommestads blogg på samma ämne , DN artikel nr 2 , DN den 27 September

Mental bakfylla 2010

Så står det klart, vi kommer att få dras med egoisterna i alliansen ett tag till. Ackompanjerat av det mest inflytelserika fascistparti våran demokrati har skådat. Det är med stor sorg jag konstaterar att egenintresset var viktigare än en rättvis politik. Hellre ett par hundralappar mindre skatt än ett socialt skyddsnät värt namnet!

Vi kan nog se fram mot fyra år till av arbetarfientlig politik signerat herrarna i Hattpartiet! Klassorättvisorna kommer garanterat skärpas än mer, och vi kan hoppa upp och klappa oss på att mer av vårat gemensamt finansierade kommer slumpas ut på det globala kasinot!

VÄRST av allt, och det kan inte nog understrykas, är det faktumet att vi har tvättäkta nazister i taburetterna! Det är allvarligt att närmare 300.000 svenskar drivs av fördomar, rädslor och hat! Jag köper inte snacket om att de ”äger” frågan om immigrationspolitik, det håller inte! Det politiska etablissemanget har falerat i att vara benhårda i sin kritik av detta slödder, det går inte att neka till längre! Återstår att se huruvida Alliansen kommer samarbeta med dem by proxy som det gjort på så många platser kommunalt, litar inte en sekund på att så inte är fallet förrän jag sett det med egna ögon! Inte heller litar jag på att Miljöpartiet inte ger sig i lag med Alliansen, det vore inte första gången!

Det är minst lika viktigt att påpeka att det såkallade ”Svenskarnas parti” kom in med två mandat i Västgötska Grästorp! Ett parti som har en historia som påminner om Sverige”demokraternas”.  Partiet har påbörjat sin politiska tvättning, som vi igår såg SD fullfölja genom att låtsas vara rumsrena! De håller bland annat på med fräscha saker som att fira Adolf Hitlers födelsedag, jättefräscht!

Vi går en oviss framtid till mötes! Hav förtröstan och organisera er….kamrater!

Vysotskij

DN , DN om synen på SD , SVD om SDs kandidater

Desillusionerade väljare, kräv ideologi!

Bitterheten har slagit till, denna gång med full kraft! Vad handlar valet om egentligen? Den demokratiska processen reduceras till en lek med ord och om våra plånböcker! Valvakorna påminner mer om sportprogram på teve, där de olika alternativen benämns som ”lag”. Glömmer journalisterna att det handlar om en demokratisk process?? (sen kan man ha diverse teoretiska invändningar mot huruvida just våran organisationsform av demokrati är den rätta, men den är rätt bra jämförelsevis iaf).

Tyvärr har ideologierna totalt försvunnit i valrörelsen, märk väl i princip totalt! Ideologierna reduceras till ord utan mening. Jag efterlyser en smula mer vision, en smula mer ideologi! Tror inte politikerna att människor har visioner, vill ändra på samhället i någon riktning? Hur länge har inte idéerna inte varit drivkraften i all form av politisk verksamhet, det är ju de som ÄR denna verksamhet? Personligen tror jag vi är ute på en väldigt farlig väg när det viktigaste tycks vara dribbel med pengar! Man måste vara visionär, ha mål, hela tiden stärka demokratin och ifrågasätta gamla dogmer annars stannar utvecklingen av demokratin upp!

Hur kan så kallade plånboksfrågor styra hela debatten? Jag tar ställning ideologiskt, och skulle hellre se att mina politiska motståndare gör det med än att det är ett stort  ”herre på täppan” angående ett par hundralappar hit eller dit. Faktum är, ideologierna säljs ut för en spottstyver och man kan ju stilla undra vem som tjänar på detta?

Många tjänar inte bra med pengar, många har ett tungt jobb såväl psykiskt som fysiskt! Inte fasen bryr sig alla om de tjänar 500 spänn mer i månaden efter skatt, till priset att hela det gemensamma säljs ut till profitörer! Om priset är att mina framtida barn ska gå i en skola där det skall göras vinst på dem. Om Järnvägarna skall bli ännu mer en huggsexa, så vanligt folk som åker tåg får betala priset i höjda priser och försenade ankomster! Om den demokratiska processen urvattnas till den milda grad att folk skiter i de demokratiska rättigheter våra morföräldrars generation dog för!

Nej jag vill ha ett visionärt alternativ! Ett där mina politiska företrädare inte blir en del av etablissemanget och vaknar till en period vart fjärde år. Den politiska kampen oavsett vad den må innebära ideologiskt sker på varje arbetsplats,varje gata, varje kvarter JÄMT!

I min plötsliga och kortvariga bitterhet återgick jag till källorna, jag struntade i flera dagar av politiskt fjäskande för att locka till sig väljare! Jag läste Michail Bakunin, Marx och hör och häpna även de liberala klassikerna som Locke och Hobbes! Som fågel fenix restes ånyo min lust att förändra och förbättra (ur ett vänsterperspektiv needless to say, men det behövdes en skopa bitterhet!)

Hursom haver, Bakunin, på gott och på ont, levererade en specifik fras som kritiserar liberaldemokratisk representativ demokrati som fick mig att vakna igen. Jag respekterar denna process, och följer som ett lydigt lamm, men det innebär inte att det inte finns visioner om något större och friare och mer rättvist! Kommande citat riktar jag till er ädla läsare att ta med er in i väljarsmickret igen, oavsett vilken part ni röstar på! Det är om DEM ni röstar på det handlar om;

”..När folket har delegerat makten till sina representanter [de tidigare enväldiga makthavarna], kommer dessa att bli integrerade i statsapparaten och ha ett intresse av att befästa den, för att bevara sina nya privilegier. Därmed kommer de att vidmakthålla det förtryck som den allmänna rösträtten skulle göra slut på…”

Även om man inte instämmer i denne praktiker/filosofs syn på representativ demokrati, ÄR politikerna där för våran skull eller sin egen? Nej jag röstar inte på politiker främst, eller på den jag tjänar monetärt på, jag röstar för en riktning i politiken och för en idé!

Eder

Vysotskij

Liedman om ideologierna i valet, i DN , Lena Melin om nästan samma sak i Aftonbladet

”Vänsterstrippan”!

Aftonens nyhetsstoff nummer uno på Dagens Nyheters hemsida, ”Kvinna strippade hos Vänsterpartiet” innehåller väldigt många intressanta element. Först och främst kan man fråga sig motiven med att publicera en sådan här artikel. I dagarna presenterades en rapport som i vanlig ordning visar att Vänsterpartiet är underrepresenterat vad det gäller positiva nyheter i media, detta är inte heller en sådan. Inte speciellt förvånande när man tänker på ägarförhållandena inom mediasverige (något som högerdebattörer brukar hävda är en myt att det påverkar journalistisken, men det ger jag inte ett ruttet vitten för) I dessa dagar av ”val-bevakning” löper de Rödgröna ett ständigt gatlopp i de största dagstidningarna, och man kan hitta bättre journalistik i DNs ledare än i artiklar skrivna av Henrik Brors och compani (som Aron Etzler pricksäkert skriver i Flammans valblogg)

Det är i det, genompolitiserade skenet jag väljer att tolka artikeln jag länkar till nedan. Det är viktigt som väljare att ställa sig frågan, Vad vill man kommunicera med denna artikel, är det en balanserad rapportering av ett riksdagsparti, eller är det ett i raden av misskrediteringsförsök? Jag väljer det sistnämnda, i tron av att man ser en chans att presentera en bild av Vänsterpartiet som säger; ”Titta titta, nu har kommunisterna släppt in strippor, se, de är inte ens feminister, det är vi som är de verkliga feministerna”.

Förmodligen är det av okunskap om teorierna bakom begreppet genus som flertalet bloggare RASAR i kommentarsfältet till ovannämnda artikel. Tänker man inte ett par steg längre framåt? För det som det till syvende och sist handlar om med den såkallade ”vänsterstrippan” Är inte en sexualisering av den kvinnliga kroppen , tvärtom är det precis som ”Miss cookie” själv säger ”burlesk dans med inslag av humor”! Detta kan hon göra med gott samvete, för ytterst få reagerar med samma indignation på de nakna mansöverkropparna i samma show, ingen lämnar lokalen i protest över det. Varför? Det är så enkelt, att man inte ser på den kvinnliga kroppen som ett uppenbart sexuellt objekt om man kallar sig för feminist (oavsett om man är marxistisk feminist eller om man är liberal feminist). Precis som den liberala bloggaren som länkas till nedan skriver om, ”…frågan som är den väsentliga är förstås inte nakenheten i sig. Utan snarare med vilken blick som objektet betraktas” Och där har vi huvudet på spiken, sen att han drar helt andra slutsatser av det faktumet är en helt annan sak!

Nej, Jag uppmanar till vaksamhet vid läsning av Dagens nyheters artiklar, vi har att göra med en tidning med en tydlig politisk agenda, inte bara på sina ledarsidor. Helt stick i stäv med svensk journalistisk sed! Fråga er igen, vad är motiven bakom artikeln….

Vysotskij, medborgare, feminist och medundersåte

Artikeln i fråga , En liberal bloggare som ställer rätt frågor, men kommer fram till fel svar enligt mig


Angående Sverigedemokraterna och Allianspolitiker

Ni som har läst min blogg kanske har noterat att jag vid ett antal tillfällen fört en diskussion om Sverigedemokraterna, dess medlemmar och kopplingar till Allianspartier! Detta föranledde till och med att Centerpartiets informationsenhet svarade på ett inlägg i bloggen med indignation! Personen i fråga fick givetvis ett hastig svar på tal där jag förklarar min syn på det hela, dock har de inte visat den goda tonen att svara på min replik.

Kanske beror detta på det faktumet som för alla utom Allianspartierna själva står klart, STORA delar av Sverigedemokraterna består av sympatisörer, gamla medlemmar och väljare till Allianspartierna! Jag säger inte att alla Allianspolitiker är smårasister, känner personligen flertalet goda demokrater inom Allianspartier. För i ärlighetens namn klingar småfascism illa med liberalismen (sen att det kapitalistiska system de vurmar så för, är EN av anledningarna till att Nazistiska och andra extremistiska ideologier kan växa fram, låter jag vara osagt.)

I Aftonbladet idag, den 12 september görs en undersökning över vilka Sverigedemokraternas medlemmar som troligtvis kommer in riksdagens taburetter är. Det skall understrykas att denna artikel är baserad på det halvvetenskapliga tillvägagångssättet att utföra opinionsundersökningar, med andra ord så är urvalet på rent spekulativ grund. Hursomhaver är inte det huvudsyftet med artikeln, utan vilka personerna är!

Aftonbladets artikel redogör för en summa av; Fem av sexton medlemmar på riksdagslistan har ett förflutet inom Moderaterna, Fyra i Centerpartiet, Två i folkpartiet,  och två inom Kristdemokraterna. I Rättvisans namn skall även nämnar att totalt fyra personer hade ett ursprung i Socialdemokraterna och EN i Vänsterpartiet (denne medlem har dock varit med i såväl M som S tidigare). Flertalet av medlemmarna har varit med i flera olika partier, så om ni undrar varför siffrorna är lite skeva så beror det på det!

Finner inte goda demokrater inom allianspartierna det störande, det faktum att det gamla rentvättade vitmaktpartiet Sverigedemokraterna har så pass många framträdande medlemmar med rötter i deras egna partier? Är inte detta ett problem att sympatisörer, väljare och gamla medlemmar från era partier förekommer i rasistiska sammanhang? Givet med många av allianspartiernas historia så tycker i alla jag att man borde diskutera detta i offentligheten! Men jag antar att det väl får vänta tills efter valet (eller aldrig), med tanke på att det kan störa opinionssiffrorna…….

Vysotskij

DN , DN , och en sista DN