Det är något konstigt med friheten…

… Så sjöng de i början av 1970-talet, Knutna nävar, Kommunistpartiet marxist-leninisterna (revolutionärerna) ´s orkester. Ett parti vars samhällssyn inte överensstämmer med min egen, men ändock så måste man ge dem att i låten med samma titel som detta inlägg är de sannerligen samhällsförhållandena på spåren. Jag tycker detta är tillämpligt även på dagens samhälle om än i en mardrömssituation från deras synvinkel, för visst har det blivit än värre sedan de skanderade orden;

”Det är något konstigt med friheten något konstigt med friheten När du och kamratena kräver den så finns den inte för er

Det sägs att du har frihet att ta vilket jobb du vill Men för den som flyttats till en barack räcker inte friheten till Det sägs att frihet, att arbeta det är en självklarhet Men när du står bland de arbetslösa var finns då din valfrihet?”

Man talade redan på sjuttiotalet om valfriheten, friheten att välja från det som inte var bekostat av det allmäna. Friheten att köpa sig en förtur i samhället var en rättihet som minsann var alla förunnad. Men det fanns en väsentlig skillnad mellan Sverige 1970 kontra 2012, då det begav sig fanns fortfarande en tanke och en önskan om ett samhälle där staten fanns till för att se till att alla medborgare var garanterade bostad, jobb och ett tryckt liv. Dessa grundläggande sociala skyddsnät som byggdes upp under 1900-talet har raskt raserats i grunderna, dels av dem som var med och bygga upp dem, dels på grund av de som sitter vid makten nu.

Ta bara bostadssituationen i huvudstaden som ett exempel: När vänsterröster gjorde gällande för så lite som tio-femton år sedan att privatiseringarna och rean på allmännyttan i Stockholm höll på att sopa banan rent för ”vanligt folk” som hoppades på en bostad i centrala Stockholm, blev de löjliggjorda och kallade extremister. Titta på dagens artikel i Dagens Nyheter bara, vad fasen var det vi sa! Nog har de allt lyckats bygga in borgerlig majoritet i Stockholms innerstad Hur gjorde de då? Jo det var bara att se till att dra isär samhället så pass mycket att det bara var de som hade råd att bosätta sig i innerstan som kunde rösta där.

Sen kan de komma med vilka bländverk de vill, men jag köper hellre r:arnas analys anno 1971.

Kamratliga hälsningar

Vysotskij

DN1 DN2

Annonser

Bastard Air

Skitstormen viner återigen för det genomgiriga och helt tidstypiska flygbolaget Ryan Air. Den här gången har deras bufflige man till Boss Michael O´leary kallat en kund för dum när hon inte tagit med sig ett utskrivet boardingkort. Hans egna ord om cirka 16.000 kunder lyder;

”Nej, ungefär 0,02 procent av alla passagerare är lika dumma. Vi säger hövligt till dem: dra härifrån.”

Mannen har tidigare visat exakt hur lite han bryr sig om sina kunder genom tilltag som myntinkast för att använda toaletter ombord, visa porrfilm ombord och inte minst flyga med så lite flygbränsle som möjligt för att spara pengar.

Egentligen är det inte så märkligt att denna typen av företag uppstår i detta tidevarv, man kan givetvis inte annat än bli förbannad, men dessvärre är det tidstypiskt. De klassiska kapitalistiska modellerna ger uppenbarligen inte samma profit som dess ägare är vana vid från förr, således skall det ”effektiviseras”. Det må vara ett flygbolag, vars gräsligaste tilltag ändock är att de betalar skam-löner för sina piloter och kabinpersonal, allt i profitens tecken. Den medvetne resenären bör ha detta klart för sig, anledningen till det låga priset finns någonstans i helheten, och i detta fall är lönedumpning och tummande på diverse säkerhetsföreskrifter en del av detta. Jag ser på Ryan Air på samma vis som jag ser på Carema och allt vad de heter, de som vill skapa profit på vård och omsorg. En smula haltande jämförelse kan tyckas, men vid slutet av dagen handlar den ändock om att göra profit på människor.

Eder

Vysotskij

Jämställdhetister, Rasister och en nypa vetenskapsteori

Länge har dessa så kallade jämställdhetister retat gallfeber på mig och många av mina gelikar. Varje Humanist, demokrat eller övrig vettig själ vid sina sunda vätskor borde reagera omedelbart ovanstående yttrar sig. Ni vet bloggen Genusnytt och dess evangelist som jag inte tänker nämna vid namn, en klassisk Kränkt vit man, som genom sin höga lön inom andra yrken tror sig veta allt även om sådan som vi humanister sysslar med dagligen.

I sin akademiska framhållning är dessa inget annat än ”förmenta folkbildare”, som vill upplysa allmänheten om en och annan oupptäckt sanning som har gått oss övriga förbi. Ni känner säkerligen igen mönstret från diverse ”förmenta demokrater” som numera finns representerade i våra demokratiska församlingar under ett täcknamn relaterat till våran nations namn. Jag vill hävda att dessa två subgrupper i samhället fungerar i mångt och mycket på samma vis, de förstnämnda spekulerar kring ”feminismen” som i deras ögon har gått på tok för långt och lett till att MÄN diskrimineras i dagens Sverige. Tokstolleri givetvis, vilket jag hoppas är självklart för läsare av denna blogg. De sistnämnda viker sina foliehattar i grupp och samlas kring brasan och konspirerar om världsdelar som heter Eurabia, tempelriddare och Somaliska barn som de planerar att trakassera. Visst det är inte helt intellektuellt hederligt att klumpa samman dessa två ytterligheter under en gemensam ideologisk flagg, för det förstår ju till och med en kulturmarxist som jag att det inte förhåller sig på det viset. Dock kan dessa enas i sin argumentationsteknik samt det faktum att de är jäkligt kränkta, vita, män.

Man kan angripa dessa meningsmotståndare på två vis som jag ser det, antingen genom indignation, vilket inte bidrar till ett speciellt stimulerande samtal. Eller så kan man diskutera akademiskt med dem, vilket inte heller garanterar ett fullständigt solklart scenario.

Men om vi för exemplifierandets skull ändå ger det sistnämnda ett försök gällande de vita kränkta männen som känner sig diskriminerade av feminister och kvinnor i största allmänhet. I mångt och mycket utgår VISSA av dessa från grundföreställningar om hur människor, mer specefikt kvinnor och män, har organiserat sitt vardagliga liv under historisk och förhistorisk tid. Ofta kan man höra floskler i stil med; Men män har ju alltid jagat, och kvinnor har alltid skött det hemnära arbetet eller Det är ju faktiskt så att män är liiite starkare rent fysiskt, och därmed är det logiskt att kvinnorna plockade bär och vävde i stället. Om vi utgår från detta lilla tanke-exempel och testar dessa ”producerade” utsagor vetenskapligt. En stor del av denna problematiska typen av frågeställningar är ju som alltid huruvida dess slutsatser har kommit till i en vetenskapligt korrekt form. Ta exempel vis en lång radda etnografiska studier som har kommit fram till att manlig dominans är något allmänmänskligt, en inte helt ovanlig slutsats under 1800-talet som vi har dragits med i snart 200-år. Betänker man detta ganska grundläggande ”vetenskapliga faktum” litet närmare och då främst vilken kontrast det uppstått i framträder en aningens annorlunda bild. Under 1800-talet i England var för det första forskning inom de flesta ämnen en manlig verksamhet, och dess klasskaraktär var helt klart borgligt dominerad. Denna forskning och dess grundläggande hypoteser och frågor ställdes alltså i en borgerlig mansdominerad filtrering. De Viktorianska idealen hos forskarna påverkade i oerhört hög grad såväl vilka kulturella filter som frågorna passerade, samt vilka ”undersökningsobjekt” (männen företrädelsevis) som ens tillfrågades. Märkligt nog är så pass grundläggande ”fakta” som ovanstående frågor oftast pinsamt dåligt analyserade att till och med den moderna historieforskningen och arkeologin dras med dem än i dag.

Eder rabulist Vysotskij

Läs mer