Den nationalistiska och rasistiska kultursynens rötter….Del 1

Hur ser de nationalistiska idéernas kultursyns ursprung ut egentligen? Har någon ställt sig den frågan? Alla vi som har studerat historia och Arkeologi och närbesläktade ämnen har nog någon gång ställt oss frågan, vad är det som gör att vissa människor anser att vissa har en etnisk biljett, ett slags förtur till att bo på en viss plats. Själv tycker jag det bara är bullshit, vi kan helt enkelt inte resonera i de termerna med hedern i behåll, människan har sedan utvandrandet från Afrika, förmodligen spridits från en population på cirka 1500 individer, enligt modern genetisk forskning. Det skulle kunna vara så att utvandringar från den Afrikanska kontinenten har skett i flera olika intervaller och med olika storlek, men summa summarum vi härstammar alla från ett ganska litet underlag individer.

Rasismen och Nazismen som frodades i Europa under 1800-1900 talen dock fick till stor del näring från mitt kära ämne, Arkeologin. Jag vill mena att stora delar av allmänheten bär på en del av ”kulturarkeologins” kultursyn när de tänker på historia, oavsiktligt, och vad detta synsätt beror på vågar jag bara spekulera kring. Tankegångar i stil med olika folkslags förtur och ödesbestämda koppling till vissa landområden är något som dessvärre fortfarande går att spåra i historiska och arkeologiska läroböcker etc.  I en serie inlägg kommer jag att försöka lyfta fram kärnan i denna kultursyn, baserat på en essä jag skrev inom ramarna för Arkeologi B.

…Bruce Trigger är inne på samma spår när han beskriver det sena 1800-talets fokuserande på etnicitet som en grundförutsättning för kulturarkeologins framväxande kulturbegrepp. Tidigt verksamma arkeologer i Skandinavien och Centraleuropa hade en särskild tendens att koppla arkeologiska fynd med specifika etnografiska grupper.(Trigger 1993:196f) Trigger visar på att man i Tyskland hundra år tidigare lade en speciell innebörd i själa termen Kultur (som på franska åsyftade bruket av jorden och människans framåtskridande), man talade om kultur i meningen; Seder i enskilda länder och mer specifikt stamfolk och bönders långsamt utvecklande livsstil.(Trigger 1993:197) En förutsättning för tillexempel ett begrepp som diffusion är att man likt den engelske etnologen E.B Taylor har ett helhetligt synsätt på kultur, som inkluderar en lång rad faktorer som konst, seder, lagar och moral.(Trigger 1993:197) Att sedan koppla detta till olika folkslags handel och vandel i en geografiskt begränsad region och att genom den arkeologiska vittnesbörden göra fynd till berättelser om folkslag ur en etnisk synvinkel, är enligt Trigger inte långt borta tankemässigt.(Trigger 1993:197f) Tänkare som tysken Gustaf Kossina (1858-1931) var en av alla dem som kom att göra arkeologin till ett vapen i handen på dunkla politiska krafter som nazism och rasism. Kossina skrädde inte orden när han menade att arkeologin var den vetenskap som var allra mest nationell i sin karaktär, och dess mest förnäma undersökningsobjekt var den ”germanska folkstammen”.(Trigger 1993:199) Med risk för att vara övertydlig så skulle jag vilja understryka att Kossina var väldigt patriotisk och som jag kommer att belysa så har det en tydlig innebörd när man förklarar begrepp som diffusion. Kossina sysselsatte sig exempelvis till stora delar med att förhärliga den tyska förhistorien och underströk att det var en fråga om en berättelse om ett rasrent herrefolk. Trigger beskriver att arkeologin i Kossinas mening var ett politisk instrument där man snarast uppmanade arkeologer att se på Tyskland som en nation och ett folk som var överlägset exempelvis Slaviska folkslag. För Kossina var kopplingen mellan kultur/ras/etniska grupper och den arkeologiska fyndbilden solklar.(Trigger 1993;199,200)

Denna syn var inte heller något särpräglat Tysk-skandinaviskt i sin karaktär, utan snarare var det kulturhistoriska angreppssättet en del av en väldigt påtaglig Eurocentrism som Olsen och Trigger visar på, på varsit vis. Trigger menar att alla Europeiska stater genomlevde en slags sviktande tro på framstegstakten i samhället, evolutionära synsätt och den allmänna framstegsandan. I denna kontext litade sig många stater under 1800-talet och egentligen en bra bit in på 1900-talet till en hållning där nationalism och bevarandet av det gamla fick en central position.(Trigger 1993,181f) Trigger framhåller tillexempel kejsar Napoleon III:s intresse för storskaliga utgrävningar av Oppidas, de Keltiska befästa stadsstäderna från pre-romersk tid. Dessa utgrävningar skedde med ett klart och tydligt mål som jag själv ser som en direkt parallell till det kulturdeterministiska tänkandet, som Trigger menar var för att stärka nationalismen och den egna regimen. Samma trender går att skönja i Central och Nordeuropas arkeologiska traditioner vid den här tiden, som ett stärkande kitt i skapandet av nya nationers identitet och för befolkningarnas ”självkänsla” som ”folk”.(Trigger 1993: 182)

Kulturdeterminismen innebär enligt Olsen att kulturella normer och värderingar styr individers beteenden, och ovan har jag visat på hur det kunde ta sig uttryck i en politiserad nationalistisk kontext. Olsen menar att ett kulturdeterministiskt synsätt sätter ett likhetstecken mellan en kulturell tillhörighet och en individs leverne och de materiella spår som denne lämnar efter sig.(Olsen 2003:108) Kossina som exempel på detta må vara extremt i sin nationalism, men skalar man bort den fernissan så framträder något som är väldigt centralt inom kulturarkeologin, kulturbegreppet. Trigger nämner i sin bok att när man under hela 1800-talat startade storskaliga industriella projekt som järnvägsbyggen, kanaler och fabriker, ja hela industrialiseringen av Europa kanske kan inkluderas i detta, så fick det som en effekt (vid sidan av framstegstvivlet och konservatismen) att man också fick tillgång till mängder av nytt arkeologiskt material. I början så påverkade det arkeologin akademiskt i den mån att man i Montelius anda samlade föremål i olika kategorier och satte upp typologier över föremålskategoriers stilmässiga utveckling och även byggde upp stora fornsakssamlingar inom museivärlden etc..(Trigger 1993:182f) Burenhult 1999:25) Som vi har varit inne på i flertalet av inlämningsuppgifterna på både a och b-kurserna så ledde detta akademiskt i förlängningen till att man började ställa nya frågor och applicera nya metoder för att komma fram till svar. Kulturarkeologins begrepp som denna uppgift koncentreras kring kommer in i bilden när arkeologerna försökte hitta vägar att förklara alla dessa föremåls historia.(Trigger 1993:183) I linje med mina korta exempel ovan sökte man bestämma vilka folkslag som dessa föremål ”tillhörde”, och märk väl att detta ofta var ur ett nationalistiskt syfte, man ville förklara sitt eget folks ”ärevördiga” historia. Intressespektrat för dåtidens arkeologer, om man dristar sig att generalisera en smula som Trigger gör, gjorde gällande att arkeologerna så att säga i Nationalismens tjänst ägnade stor uppmärksamhet på att förklara historiska folkslags/etniciteters utbredning geografiskt i Europa och världen.(Trigger 1993:183) Märk väl att de begrepp som är i fokus för denna uppgift så att säga ligger latent i bakgrunden om man litar till Triggers resonemang, det fanns en syn på att de arkeologiska lämningarna inneboende bar på kulturella, idémässiga och rentav folkgemenskaps och rastankar. Jag tycker att Olsens egna ord är mest förtjänstfulla i det här sammanhanget ”Likhet i materiell kultur är därför ett uttryck för en gemensam idévärld alltså bestämd av den kultur eller det folk man tillhör”(Olsen 2003:108) Vilket självfallet är en ohederlig intellektuell generalisering….

Annonser

Att definiera en ”kultur” och dess spridning…

Under de senaste två åren har ett projekt spirat i mitt inre, och tagit sig diverse uttryck i form av arkeologiska reflektioner på denna blogg. Projektet i sig är lika spretigt som odefinierat egentligen men jag har landat i att det kommer att handla om det oerhört problematiska begreppet ”kultur” i någon form. Se det som kultur i den mening som begreppet har misshandlats under hundratals år, kultur för att sätta ett likhetstecken mellan ”likhet i levnad” kopplat till en uppfattning om etnicitet i samband med materiella och sociala lämningar.

Det jag fiskar efter är egentligen en ansats att göra arkeologi till en i högre grad relevant grund för att diskutera politik i dagsläget! Luddigt ja, men likaså är våra svenska främlingsfientliga krafters bruk av ord som ”kultur” och ”svenskhet”. Jag upplever det som att det finns ett stort hål att fylla i den politiska debatten, i att angripa främlingsfientligheten på sin mest grundläggande (och påfallande ofta ignorerade) nivå, ”kulturbegreppet”. Vad stoppar vi in i begreppet? Vad betyder det ens? Talar vi om kultur, är det då relevant att titta på hur detta sprids?

Jag tror att läsare av min blogg förstår precis vad jag fiskar efter, ett dekonstuerande av Sverige”demokraternas” ideologiska och idéhistoriska grund.

Vart detta landar det återstår att se, kanske får jag med mig andra under resans gång, eller så faller det platt av sig själv. Kontentan är dock den att, Vi kan omöjligt tillåta ett samhälle där Sverige”demokraterna” som ensam majestät definierar kultur utifrån sin inskränkta horisont oemotsagda.

Eder

Vysotskij

Fascisterna marscherar igen och igen och igen och igen…..

Då var Sveriges eget lilla fascistparti i blåsvädret igen. Jag har länge undrat varför de kommer undan med så mycket dynga som de ändå gör, har media och det politiska Sverige resignerat för SF (Sverige Fascisterna)? Eller har deras debattmetoder fungerat, det vill säga idogt faktarabblande (felaktiga såklart) följt av lögner, logiska kullerbyttor, påhittande av nya ord som ”vänsterjihadist” ”babbe” eller ”blattelover”, för att avslutningsvis komma dragandes med en harang om PK-media och ”Eurabia” när deras argument bevisligen inte håller.

Alla vi som någon gång har diskuterat med en Sverige”demokrat”, må det vara på arbetsplatsen, bussen, krogen eller twitter, vet själva att den filmen som florerar där Erik Almqvist, Kent Ekroth och stekarn jag glömt namnet på ÄR ETT TVÄRSNITT Sverige”demokraterna”. Dess medlemmar är till stora delar ett gäng vandaler från början av 1990-talen som helt plötsligt befinner sig i maktens korridorer, hur det gick till tror jag inte ens de själva fattar, men nu är det så. Nu är det viktigare än någonsin att folk informerar sig om vad det är för något parti egentligen, läs all information du kan hitta på expo.se (och här kommer alla fascister som läser denna blogg skrika pk-maffia, taliban etc, men den bjussar jag på). Låt dem inte tvätta bort sin historia i smyg. Sen får vi heller inte glömma att det är ett i grunden jämställdhetsfientligt parti, och det här understryks ju bara ytterligare av att de inte var en av de som ”Aldrig sa hora…”. Särarts”feminismen” får hos dem ett hem utan dess like, med en syn på jämställdhet som kan mäta sig med mitten av 1800-talets till och med, ja nästan lika illa som Jämställdhetisterna!

Såå Almqvist då…ja vad fasen säger man, karln tokljuger media rakt upp i ansiktet fast alla kan se med egna ögon vad han har gjort och vad han har sagt. Men det är ju inget unikt för honom det här beteendet, hart när varenda Sverige”demokrat” undertecknad har stött på beter sig precis på det här viset, Från Sdu folk på Almedalen, till varenda SD-svans på twitter, Svenska folket har röstat in ett gäng mobbande, strukturella rasister i det politiska finrummet. Almqvist flippade för ett år sedan ut mot undertecknad också på twitter, en politisk diskussion som helt sänktes av bruket av ovanstående låtsastermer som omöjliggjorde en seriös intelligent diskussion. Denna avslutades med att undertecknad blev kallad ”patetisk” av Almqvist, under den tiden han själv beskriver som den när han börjat ”må bra igen”

Stoppa rasismen, motarbeta SD!

Eder

Vysotskij

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7

Kommentarer till ”The Rise of Bronzeage society” forts..

Här följer det lite försenade inlägget från senast jag postade här på bloggen. Jag hoppas att i alla fall någon läser detta och har behållning av att få veta hur modern arkeologisk forskning kan te sig. Bland annat refererar jag till hur Kristiansen lyfter upp grunderna till klass-samhället som de tedde sig cirka 1700 f.v.t….spännade fält för även samtidens politiker…

 

Hur spåras då kulturell påverkan? Begreppet diffusion, kulturers spridning över tid och rum, kombineras med andra termer för att precisera detta. Ackultiration, ärden lokala process som följer på diffusion där de yttre impulserna omformas för att sedan rekontextualiseras. Författarna menar att användandet av dessa begrepp vidgar termen diffusion som aldrig kan studeras som ensamt faktum, diffusion är aldrig neutral.(Kristiansen 2005:25ff) Författarna knyter dessa begrepp till tre andra. Överföring, omformning och institutionalisering (eng.Transfer-transmission-institutionalisation) preciserar den kulturella, sociala och politiska processen. Till skillnad mot de tre första begreppen som hanterar den materiella kontexten. (Kristiansen 2005:27f) Författarna lägger till ytterligare tre termer för själva tolkningen i sin analys, mening, budskap och matrialisering. Eller för att parafrasera dem; ”..Matriella fynd innehåller kodade budskap med en mening, genom dess avkodande kan dess påverkan och processen förstås”(Kristiansen 2005:29) Genom att spåra t.ex symboler genom olika kontexter kan vi finna återkommande mytologiska uppfattningar i fyndmaterialet, vilket hävdas m.h.a Ian Hodder.

 

Det andra kapitlet sätter in de teoretiska ståndpunkterna i en historisk kontext. Primärt handlar detta om att definera bronsålderns ”Otherness”, vad som skiljer den från tidigare och senare tidsåldrar. De driver en tes, som är fundamental för hela boken, att bronsålderns människor levde med ett antal särdrag som skiljer sig radikalt mot andra tidsåldrar. Bronsåldersmänniskors sociala rörlighet geografiskt skiljer sig mot den medeltida bondens bundenhet till jorden (p.g.a feodalismens maktstrukturer). Man anser att tidigare forskning har använt fel verktyg på det fullt tillräckliga empiriska materialet. Det egna teoretiska ramverket kan sätta tidsepoken i ett annat sken. Förekomsten av prestigeföremål från andra kontexter exempelvis. Nålar, svärd, metaller i råvaruform tolkas som ett bevis på att det under bronsåldern fanns långväga kontaktnätverk som fyllde fler funktioner än handelsmässiga.(Kristiansen 2005;32f,36f) Tidigare har vi lärt oss hur Nordens befolkning inte bara anammade nya tekniker, sociala system och gravsätt, utan hela ”paket” av hur man levde sina liv. Vissa typer av varor, t.ex. de svärd som nu dyker upp i den Nordiska fyndbilden, går att sätta in i ett intrikat socialt system baserat på prestige, religion och handel. Den politiska och religiösa makten kom från deltagandet i detta system, vilket även Burenhult m.fl antar som vi såg i förra delkursen.(Kristiansen 2005;37f) Mary Helms studier om avstånd och gränspasserandets vikt i förhistorien visar att bronsålderns befolkning vann prestige genom resandet i sig, deltagandet i långväga expeditioner och medförandet av nya traditioner hem. Detta lämnar spår i fyndbilden, den Nordiska bronsålderskulturen genomgår en förändring i och med att man deltar i de långväga nätverken under periodens början (Kristiansen 2005:39,41) Författarna menar att dåtidens politiska system inte gick att upprätthålla med samma medel som i senare tidsåldrar, religiös makt eller långväga allianser som möjliggjorde resor praktiskt kan under denna tid varit viktiga element. Bruket av nya metaller och bearbetningstekniker förde med sig en expertis som ett fåtal i samhället hade, denna expertis gick hand i hand med makten i samhället. Författarna sammanfattar det illustrerande; ”..Makt över föremål blev makt över människor”(min övrs.)(Kristiansen 2005:48,54,56)

 

Eder Vysotskij

En reflektion kring postprocessuell arkeologi

Då undertecknad studerar Arkeologi och på tok för sällan delar med sig några av sina egna alster i detta format kände jag att det var dags att sprida lite av mina mödor att nå kunskap kring forntida kulturella processer här på Kultur och kritik.

Jag kommer att posta intressanta frågeställningar och recensionsliknande alster baserade på vissa inlämningsuppgifter, som jag tror kan ha ett allmänt intresse. Den första texten är en kritisk granskning av en bok som är skriven av Kristian Kristiansen ”The rise of Bronzeage society”. För denna bok fick Kristiansen och Thomas B Larsson  Society for American Archaeology Book Award 2007, Arkeologins motsvarighet till Nobelpriset…

I min mening är denna bok en god representant för det så kallade post-processuella paradigmet inom den arkeologiska forskningen. Detta paradigm utgör en reaktion på den naturvetenskapligt influerade arkeologin som var till stora delar förhärskande inom ämnet, med kraftig amerikansk influens mellan cirka 1900/1945-1980-talet. Parallellt med det postmoderna tänkandet påverkade postprocessualisterna arkeologin i nya banor. Detta innebär en minskad tro på vetenskapen i den mening att vi kan prata om absoluta sanningar (processuell arkeologi), en starkare betoning på att läsa in olika meningar i det vetenskapliga arbetet samt ett erkännande att föremål för forskning inte bara har en mening. Det har även lett inom arkeologin till att man har fått en större dragning till att blanda in andra discipliners forskning i sitt arbete, idén om att det inte bara finns en sanning där ute slår på det viset igenom på ett tvärvetenskapligt vis. Detta har konkret lett till en ökad tolerans för tanken att det inte finns en enda accepterad arkeologisk sanning. Postprocessualismen är en kritik på många olika plan av positivistiska ideal inom ämnet med såväl Marxism som Strukturalism, feminism, kontextuell arkeologi och även med fokus på kontakter mellan olika människor inom ramarna för vad man under det mörka 18-1940 talet refererade till som kulturer. Kulturbegreppet är någon väldigt besudlat och problematiskt inom ämnet arkeologi, och används inte sedan sent 1940-tal på ett vis som ens går att likna vid nutida ”nationalisters” perversiteter….

The rise of Bronzeage society” inledande kapitel lägger grunden för hela analysen. Det teoretiska underlaget konstrueras och utgör grunden för framställningens fokus, studiet av Bronsålderns långväga kontaktnätverk och dess konsekvenser. Författarnas teoretiska utgångspunkt, är att den processuella och i viss mån den postprocessuella arkeologin utgår ifrån ett gemensamt perspektiv med fokus på regional (och autonom) utveckling. Författarna vill skapa en ny arkeologisk ramteori, som möjliggör tolkning och analys av den effekt som kulturell interaktion kan ha haft på olika samhällen.(Kristiansen 2005:4f) De menar att de processuella teorierna har skapat ämnet arkeologi som det ser ut idag, men att de saknar verktygen för att hantera ämnen såsom långväga påverkan. Den tidigare forskningen har misslyckats att förklara det som karaktäriserar olika tidsåldrars ”Otherness”, det som skiljer dem från varandra. För att kunna hantera detta teoretiska problem anser författarna att arkeologin måste arbeta tvärvetenskapligt och ta hjälp av andra ämnen som Sociologi, Historia och Socialantropologi.(Kristiansen 2005:6f) Tidigare forskning fokuserade på makt och hirarkier, istället vill författarna fokusera på makt ur en icke-hirarkisk synvinkel. Termen Heterarki framhålls som ett lämpligare begrepp; former av hierarkier som inte nödvändigtvis innebär ett uppifrån och ner perspektiv, utan snarare signalerar förekomsten av flera maktförhållanden som existerar parallellt och inte alltid med någon dominerande makt.(Kristiansen 2005:8f) Centralt för hela boken är institutionerna. För författarna är det, det viktigaste undersökningsobjektet i studier av överföringar från andra samhällen. Genom att undersöka överföringar och omformningar (Transfer och transformation) hävdar de att vi vetenskapligt kan spåra yttre kontakter. Till sin hjälp använder man sig av ovanstående holistiska syn på förhistorien, och hela ”paket” av element som utgör ett samhälle blir viktiga i den tvärvetenskapliga analysen. Allt från byggnadsstil, gravläggningar, symbolspråk etc. utgör element av Institutionen. Detta interkontextuella arkeologiska förhållningssätt resulterar i att uppsökandet av symboler är centralt.(Kristiansen 2005:12f) Överföringar sker sällan utan en omtolkning, ackultiration och omkontextualisering blir då centrala begrepp i tolkningen. Det blir då viktigt att identifiera återkommande kontextuella sammanhang. För att åstadkomma detta skisserar författarna upp ett antal ”verktyg” för att spåra och förklara interaktion i arkeologin. Med stöd av Ian Hodders forskning om materiella fynds symboliska värde, samt Mary Helmes om den sociala och kulturella kontexten i diffusion och akulturation landar författarna i en slags Etnohistorisk grund.(Kristiansen 2005:16f) Gamla textkällor som Illiaden och Odýssen, agerar bärare av Bronsålderns kulturella och sociala institutioner. Detta beror på att muntliga traditioner i skrift ofta bevarar sin karaktär. 

Detta är ett försök till att sprida lite modern arkeologisk forskning, och om jag noterar att ett intresse finns kommer detta forsätta i någon form…

Eder kulturmarxist

Vysotskij

P.S Den citerade texten utgör bara en liten del av det jag har tänkt att posta om den aktuella boken…D.S

Makalöst bra text som sätter ord på så många tankar jag själv inte lyckats formulera…

Skumrask

Därför skär jag av brandslangen

Kamrater, det är bäst att redan nu slå in på en annan väg, skaka oss fria från den mörka natt som omslutit oss och lämna mörkret bakom oss. Den nya dag som redan gryr skall finna oss fasta, vakna och beslutsamma.

Frantz Fanon (1)

Det brinner i förorten. Någon kastar sten på polis, brandmän och ambulansförare. Någon annan skär av en brandslang. Långt innan branden slocknar har morgontidningarnas svartaste rubriker skrivit sig mer eller mindre av sig själva.

Stenkastning i Malmö, bilbränder i Göteborg eller skolbränder i Stockholm. Liknande händelser i förorter till Paris, London eller Berlin. Eller samma händelser med omvänd geografi i USA där de fattiga bor downtown och de rika i förorterna. Attackerna mot civilsamhället blir allt vanligare. Åtminstone är det lätt att tro det när man läser morgontidningarna.

Ofta blir det bara notiser eller kortare artiklar med krigsrubriker. Men ibland stannar…

View original post 5 235 fler ord

Fredspris, fredsgris, fredskris

Ingen har väl undgått det barocka som inträffade idag när Nobelkommitén gav EU Nobels fredspris? Vilket slag i ansiktet på Europas och världens invånare. Vad sänder man ut för signaler egentligen, förutom att det är ett genompolitiserat pris, men det visste vi ju redan. Jag läste uppgifter på att 16.000 människor har dött i sina strävanden att komma in i Europa, EU dumpar priser på varor i närområdet, bygger upp ett militärkomplex utan dess like, har medlemmar som är engagerade i krig på lite olika ställen.

EU  i dess grundläggande form var på pappret ett strävande efter fred, att Kol och Stålunionen skulle hindra Tyskland och Frankrike att komma i krig igen. Men detta arrangemang har vuxit så enormt mycket sen dess, blivit en stor maktfaktor och det tåls att påpekas ett nyliberalt ekonomiskt projekt.

Jag antar att vi inte ska vänta oss så mycket alls från Fredspriset, jag menar Obama, Eu, Henry Kissinger (som vissa vill åtala för brott mot mänskligheten pga vad han låg bakom i Vietnam.

Ja herre jävlar, Krig är sannerligen fred…..

Vysotskij

DN1 DN2 DN3 DN4