Kongresspeppen

Det var med stor glädje och mycket intresse undertecknad följde Vänsterpartiets 40e kongress nu i helgen. Valpeppen inför det som har kommit att betecknas ”Supervalåret 2014” är påtaglig och man märker nästan överallt att missnöjet med alliansens nedmonteringspolitik får Sverige att knaka i fogarna. Jag är starkt förvissad om att de kommer att åka ut med huvudet före.

Ska man hårdra det så är det EN fråga allena som kommer att fälla regeringen Reinfeldt imo, vinsterna i välfärden. Det som presenterades som ett ”valfrihets-ivrande”, som vissa delar av folket köpte med hull och hår, blev till slut uppenbart för väljarna att det bara utgjorde valfrihet för vissa. Den nyliberala doktrinens förespråkare missade dock att berätta att det var vinsten, inget annat än vinsten som ville åt. Vart skulle all valfrihetspropaganda vara om vi gick på LOs/Vänsterpartiets linje om att ta bort möjligheten att plocka ut obegränsat med vinster? Vart skulle alla entreprenörer ta vägen då? Nej tack då är jag hellre Antiprenör.

Yttermera glädjer det mig lika mycket att mitt parti inte föll för frestelsen att förbjuda alla privata alternativ, såsom stiftelser och kooperativ att driva allmän välfärd. Misstolka mig inte, även de måste vara under strikta krav för hur välfärdsskapandet ska se ut, för gudarna ska veta att även kooperativ och stiftelser dras med mycket problem, inte minst  arbetsrättsliga. Det måste ändå vara att komma åt rövarkapitalet på denna punkt, och åtgärda övrigt i förlängningen, som ska vara det viktigaste. Avslutningsvis är det upplyftande att se att frågan om sex timmars arbetsdag återigen får en riktig plats i finrummet, för visst är det så att det fungerar som en tvåstegsraket, vi vill ersätta rådande ordning med något annat, något mycket bättre och verkligen gynnande för Sveriges befolkning. Om väljarna, till och med högerväljarna, accepterar vår analys av hur god välfärd skall bedrivas, ja då finns det ingen anledning att man inte kan se att vår samhällsanalys i stort faktiskt är betydligt mer rimlig och human än dansen kring guldkalven.

Eder

Vysotskij

Annonser

Jag önskar eder en Röd jul och ett Rött nytt år

Från min trygga varma vrå önskar jag er en Röd Jul och ett riktigt Rött nytt år! Undertecknad tar ut ett par välförtjänta dagars semester och ser till att det blir glatt och livat. Samtidigt vill jag slå ett slag för att bryta oss fria från den kommersiella hetsen och se dessa dagar (om vi har möjligheten, vilket fan ska veta att inte alla har) som en möjlighet att njuta i goda vänners och familjens lag. Skippa gärna det religiösa tramset, hylla Karl-Bertil Jonssons ideal, köp Situation Stockholm (eller dylikt), ge någon en stärkande kopp kaffe och en macka och en slant du kan undvara.

Framförallt, se nästkommande år som ett av förändring och en rättvisare värld, inte motsatsen!

Eder

En avsiktsförklaring från Söder om Söder

Jag vet inte om jag har nämnt det, men undertecknad är numera medlem i Vänsterpartiet sedan ett år. Då bostadssituationen har varit högst olämplig och otrygg har dock den politiska kampen fått stå lite tillbaka. Hursomhaver är hen nu fast och trygg (inte borgarkopplets förtjänst det kan vi ju hoppa upp och klappa oss på stjärten på)

Jag kommer till fullo engagera mig i #val14 på denna blogg, på twitter,  i mitt yrkesliv, i mitt privatliv, sanna mina ord på detta. Jag ser det som min plikt som människa, och som förtroendevald att göra allt som står i min demokratiska makt för att arbeta för en politisk förändring i Maj och September kommande år. ”Skeppet håller på att sjunka, det finns inte nog med livbåtar och flytvästarna är på god väg att ta slut” som en insändare skrev i dagens Metro…

Innan året ens är slut kan jag inte låta bli att beröra det fruktansvärda angrepp på demokratin som skedde ett par kilometer från min hemvist i Söndags. Sjuk-däckad följde jag skådespelet i sociala medier, där nazister angrep barnfamiljer och medborgare i Kärrtorp. Flaskor, smällare och påkar ven genom luften när dessa fascister angrep oroliga medborgare som gjorde sina röster hörda. Må de hata oss, blott de frukta oss. Den 22a December sluter återigen medborgarna upp för att trygga sin närmiljö, den här gången är vi mer än 8000 som har för avsikt att komma…..

i No Pasaran ! var ett framstående slagord under Spanska inbördeskriget, tyvärr är det lika relevant år 2013

Vysotskij

LO och Socialdemokratins utspel om Laval-domen, ett välkomnat besked.

Ett rungande hurra och ett litet äntligen smyger sig in i mitt sinne när jag går igenom dagens nyhetsskörd och finner att den eminenta Tidningen Arbetet skriver om det gemensamma utspel som LO och SAP gjorde idag. Lavaldomen torde väl vara känd för de flesta vid det här laget, varför jag inte går in närmare på dess turer.

Klart är dock att den i grunden handlar om en central fråga; De Svenska kollektivavtalens styrka på den svenska arbetsmarknaden. Arbetar man i Sverige så ska man arbeta enligt svenska kollektivavtal, punkt! LO är inte rasister som vill att även utländska arbetare skall arbeta i Sverige på svenska villkor. LO vill motarbeta den lönedumpning som jag tidigare har skrivit om inom en lång rad branscher som; Åkerinäringen, byggsektorn, skogsindustrin och restaurangbranschen.

Motståndarna till LO och SAP vill väldigt gärna trycka på att det här skulle handla om protektionism och smårasism från de LO-förbund som motsätter sig Lavaldomen, vilket givetvis är ett uttryck för deras egen politiska agenda, inget annat. För vem kan egentligen motsätta sig att om man jobbar i Sverige så ska man göra det på lika villkor? Att sen få det till rasism är befängt, LO motsätter sig inte på något vis att utländsk arbetskraft arbetar i Sverige, utan bara utnyttjandet av dessa människor.

Ett litet smolk i glädjebägaren kan dock den uppmärksamme notera, att man ända in i det sista debatterade mellan LO och SAP huruvida det skulle heta ”rimliga villkor” eller ”Svenska kollektivavtal”, där LO gick segrande ur striden. Frågan som dyker upp i mitt sinne är närmast hur Socialdemokratin hade tänkt uppnå detta genom att smygflörta med Folkpartiet eller Centerpartiet (kanske det mest antifackliga parti vi har idag, minnes CUFs kampanj ”fucka facket 4-ever”). Nej go´vänner, kamrater, efter Valet 2014 går jag på samma linje som flertalet LO-distrikt gjorde häromsistens och förordar en Röd-Röd regering (men inte en villkorslös sådan).

Eder

Vysotskij

DN , sen att DN inte tillåter kopplandet av bloggar till detta inlägg tyder väl klart och tydligt på att man inte vill ha några vidare kommentarer på detta…

Fascister fascister överallt dessa fascister

Frekventerade i veckan ett mycket bra seminarium på LO-borgen där Alexander Bengtsson från Expo talade för de tämligen stora åhörarskarorna av fackföreningsfolk om Sverige(”demokraterna”) och fackföreningsrörelsen.

Symptomatiskt för den brunsvarta rörans försök att göra sig rumsrena är att de smetar på sig själva en air av legitimitet genom att ”driva” frågor som ligger i arbetarrörelsens intresse. 4 av 5 punkter som är centrala för SD ligger även i mitt fackförbunds valplattform, frapperande kan tyckas, men vänder man på steken och synar hur de verkligen driver politik hos de brunsvarta så blir verkligheten en annan. Vi får aldrig glömma att SD i över 70% av fallen i riksdagen voterar som alliansen, det är ett faktum, man är i sak ett högerparti. Ett högerparti som liksom ”det nya arbetarpartiet” använder retorik och kosmetiskt innehåll som alla i samhället tycks tjäna på, ja med den lilla avvikelsen att man samtidigt är rasister (och borgare)!

Hur kan ett parti hävda med gott samvete att man vill återuppbygga folkhemmet, samtidigt som man vill exkludera de människor som defacto bygger detta land? Se bara på mitt fackförbund med över 500.000 medlemmar, varav många av dem har ett ursprung från ett annat land (20% av förbundets medlemmar), dessa medborgare som varje dag bygger detta land och som i allra högsta grad är en förutsättning för att landet håller samman och fungerar. Lek med tanken att dessa tusentals människor inte kommer till jobbet imorrn, det skulle orsaka kaos, totalt jäkla kaos! Ingen som kör ditt tåg, ingen som tar hand om dina mor eller farföräldrar, ingen som kör din buss, ingen som passar dina barn när du är på jobbet och försöker jobba ikapp det faktumet att var femte kollega inte är på jobbet…

Självfallet vill Sd få det till att alla medborgare har något att hämta i deras cyniska politik, men de kan låna hur många ”arbetarfrågor” de vill, men det kommer aldrig göra dem till ett parti som skapar ett tryggt och välkomnande samhälle! Dessvärre tycks Sd ha fått ganska stort gehör även inom LOs väljargrupper (20% i Transportarbetareförbundet och 30% i Byggnadsarbetareförbundet), hur kan detta komma sig egentligen? Ja dessvärre så är åkerinäringen en bransch som har utsatts för stor lönekonkurrens från andra EU-länder som jag förstår det, där åkare från övriga Europa arbetar i Sverige på sina respektive hemländers kollektivavtal och således dumpar lönerna i Sverige (samt det faktum att unga män är många inom de förbudnen, och de representerar en grupp i samhället som tenderar att rösta på SD i större utsträckning). Min ståndpunkt är benhård på denna punkten, ALLA är välkomna att arbeta i Sverige, men när man gör det ska man också få betalt enligt svenska kollektivavtal. Tyvärr ser inte alla det självklara, och då vinner dessvärre snedseglare som SD vind i seglen. Det verkliga problemet är ju faktiskt att man ställer arbetare mot arbetare genom att möjliggöra att löner inom specifika branscher dumpas på detta vis, det verkliga problemet är således inte att utländsk arbetskraft kommer hit och arbetar, utan att giriga företag ser chanser att spara in stora stålar genom att anställa folk på kassa villkor. Summa summarum, SD lånar viss kosmetik från fackförbunden/arbetarrörelsen med syftet att öka sin egen väljarbas, men väljer att besvara dessa frågor på helt FEL vis genom att skylla på invandringen när de i själva verket borde tacka alla de som inte har en mamma eller morbror som heter Lisa och Kenneth. (vilket förövrigt många invandrade svenskar heter också)

Eder rabulist

Vysotskij

Arbetet

Påreglera. Nu!

Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det igen och igen och igen. Man ska inte ha vinster i välfärden, för mig rimmar det så oerhört illa och fel att man tar pengar som vi alla har bidragit med gemensamt för ett (flera syften) och gör om det till vinst i ett fåtal händer.

Egentligen är det inte svårare än det som Olof Palme säger i videon ovan, från SAPs kongress i Västerås 1982, vi värnar om barnen (och de gamla och de sjuka och de funktionshindrade mm mm)! Till och med ett barn förstår, inte med de orden men, att den nuvarande politiken som förs är som ”stora Tabberaset” i Emil i Lönneberga, ett fåtal giriga som sitter och mumsar i sig allting som alla skulle dela på. Huggsexan i Sthlms län har hållit på längst och är den mest utstuderade i hela Sverige, jag skulle vilja sträcka mig till att den är extrem. Undertecknad har inte helkoll på hur siffrorna på offentligt-privat ligger för tillfället (inte ens säkert att det går att få en inblick i hur de ser ut vid denna givna punkt), men minst 70% privat välfärd är en siffra som återkommer när man söker runt lite.

Vill vi ha ett samhälle där det går att ta ut vinst på skattefinansierad verksamhet som det ser ut idag, vill vi verkligen det? När Palme talade om dessa frågor tror jag att det var ”Pysslingen” barnomsorg han hade i åtanke, detta pionjär-projekt, ja vissa har beskrivit det som ett pr-jippo från Svenskt näringsliv för att påvisa att man visst kunde bedriva god barnomsorg med färre personal och lägre löner. Pysslingen lär ha varit ett ”uppmjukande av marknaden”, man ville helt sonika förbereda landet på ett gigantiskt kosläpp av privata utförare inom offentlig sektor. Tror ni att Olof kunde föreställa sig hur situationen ser ut idag i Sverige? De som planerade Pysslingen kunde det garanterat.

Nej nu får det räcka tycker jag, utförsäljningarna har under hela sin historik haft karaktären av ”Att ge en Apa en pistol”, Precis vad som helst har kunnat hända…och det har det sannerligen gjort.

Kravet är tydligt, Stoppa vinsterna på skattefinansierad välfärd!

Eder Rabulist

Vysotskij

DN1 DN2 DN3

Den ständige apologeten

Undertecknad har förbenat många järn i elden för tillfället, så jag gör ånyo en sån här pudel som man har hört talas om (inte att sammanblanda med min mammas gamla blinda pudel ”Tina” som slutade sina dagar i min mormors trygga famn).

Då denne medundersåte som tidigare har nämnts har fått ett nytt åtagande på heltid hos ett av landets största fackförbund, Kommunal, så är min tid förtillfället mycket koncentrerad på uppgiften att förvalta medlemmarnas förtroende.

Parallellt med detta är hen även engagerad i en flytt av bohaget till en bostadsrätt, ja du läste rätt käre läsare. Så ser det ut i vår huvudstad, även människor med mina politiska åsikter tvingas att ta lån för att köpa lägenhet i rikets vagga. Ställs man inför hotet att bli bostadslös har man inget väl, vi kan bara tacka gudarna att vi hade möjlighet att få ett lån. Det skadade i sammanhanget är ju dock att Sthlms-regionen på tok för länge har varit en experimentslåda för borgerlig politik, att jag kallar det så är för att det är precis så det förehåller dig. En region som ökar med Malmös befolkning vart tionde år (om nu prognoserna är tillförlitliga) behöver bygga, och det jävligt mycket, och inte bara för de som har allra mest (se Djurgårdsstaden) utan det vill till en progressiv bostadspolitik där det byggs hyresbostäder där alla kan bo (se Karolinastaden, Vänsterpartiets planer för Karolinska sjukhuset i Solna).

Detta om detta, då undertecknad äntligen sysslar med det hen verkligen brinner för på regelbunden basis törs jag utlova facklig-politiska inlägg, fokus på min specifika bransch (personlig assistans) och mycket annat i framtiden….med betoning på (den närmaste)framtiden.

Kamratliga hälsningar

Vysotskij