Kommentarer till ”The Rise of Bronzeage society” forts..

Här följer det lite försenade inlägget från senast jag postade här på bloggen. Jag hoppas att i alla fall någon läser detta och har behållning av att få veta hur modern arkeologisk forskning kan te sig. Bland annat refererar jag till hur Kristiansen lyfter upp grunderna till klass-samhället som de tedde sig cirka 1700 f.v.t….spännade fält för även samtidens politiker…

 

Hur spåras då kulturell påverkan? Begreppet diffusion, kulturers spridning över tid och rum, kombineras med andra termer för att precisera detta. Ackultiration, ärden lokala process som följer på diffusion där de yttre impulserna omformas för att sedan rekontextualiseras. Författarna menar att användandet av dessa begrepp vidgar termen diffusion som aldrig kan studeras som ensamt faktum, diffusion är aldrig neutral.(Kristiansen 2005:25ff) Författarna knyter dessa begrepp till tre andra. Överföring, omformning och institutionalisering (eng.Transfer-transmission-institutionalisation) preciserar den kulturella, sociala och politiska processen. Till skillnad mot de tre första begreppen som hanterar den materiella kontexten. (Kristiansen 2005:27f) Författarna lägger till ytterligare tre termer för själva tolkningen i sin analys, mening, budskap och matrialisering. Eller för att parafrasera dem; ”..Matriella fynd innehåller kodade budskap med en mening, genom dess avkodande kan dess påverkan och processen förstås”(Kristiansen 2005:29) Genom att spåra t.ex symboler genom olika kontexter kan vi finna återkommande mytologiska uppfattningar i fyndmaterialet, vilket hävdas m.h.a Ian Hodder.

 

Det andra kapitlet sätter in de teoretiska ståndpunkterna i en historisk kontext. Primärt handlar detta om att definera bronsålderns ”Otherness”, vad som skiljer den från tidigare och senare tidsåldrar. De driver en tes, som är fundamental för hela boken, att bronsålderns människor levde med ett antal särdrag som skiljer sig radikalt mot andra tidsåldrar. Bronsåldersmänniskors sociala rörlighet geografiskt skiljer sig mot den medeltida bondens bundenhet till jorden (p.g.a feodalismens maktstrukturer). Man anser att tidigare forskning har använt fel verktyg på det fullt tillräckliga empiriska materialet. Det egna teoretiska ramverket kan sätta tidsepoken i ett annat sken. Förekomsten av prestigeföremål från andra kontexter exempelvis. Nålar, svärd, metaller i råvaruform tolkas som ett bevis på att det under bronsåldern fanns långväga kontaktnätverk som fyllde fler funktioner än handelsmässiga.(Kristiansen 2005;32f,36f) Tidigare har vi lärt oss hur Nordens befolkning inte bara anammade nya tekniker, sociala system och gravsätt, utan hela ”paket” av hur man levde sina liv. Vissa typer av varor, t.ex. de svärd som nu dyker upp i den Nordiska fyndbilden, går att sätta in i ett intrikat socialt system baserat på prestige, religion och handel. Den politiska och religiösa makten kom från deltagandet i detta system, vilket även Burenhult m.fl antar som vi såg i förra delkursen.(Kristiansen 2005;37f) Mary Helms studier om avstånd och gränspasserandets vikt i förhistorien visar att bronsålderns befolkning vann prestige genom resandet i sig, deltagandet i långväga expeditioner och medförandet av nya traditioner hem. Detta lämnar spår i fyndbilden, den Nordiska bronsålderskulturen genomgår en förändring i och med att man deltar i de långväga nätverken under periodens början (Kristiansen 2005:39,41) Författarna menar att dåtidens politiska system inte gick att upprätthålla med samma medel som i senare tidsåldrar, religiös makt eller långväga allianser som möjliggjorde resor praktiskt kan under denna tid varit viktiga element. Bruket av nya metaller och bearbetningstekniker förde med sig en expertis som ett fåtal i samhället hade, denna expertis gick hand i hand med makten i samhället. Författarna sammanfattar det illustrerande; ”..Makt över föremål blev makt över människor”(min övrs.)(Kristiansen 2005:48,54,56)

 

Eder Vysotskij

En reflektion kring postprocessuell arkeologi

Då undertecknad studerar Arkeologi och på tok för sällan delar med sig några av sina egna alster i detta format kände jag att det var dags att sprida lite av mina mödor att nå kunskap kring forntida kulturella processer här på Kultur och kritik.

Jag kommer att posta intressanta frågeställningar och recensionsliknande alster baserade på vissa inlämningsuppgifter, som jag tror kan ha ett allmänt intresse. Den första texten är en kritisk granskning av en bok som är skriven av Kristian Kristiansen ”The rise of Bronzeage society”. För denna bok fick Kristiansen och Thomas B Larsson  Society for American Archaeology Book Award 2007, Arkeologins motsvarighet till Nobelpriset…

I min mening är denna bok en god representant för det så kallade post-processuella paradigmet inom den arkeologiska forskningen. Detta paradigm utgör en reaktion på den naturvetenskapligt influerade arkeologin som var till stora delar förhärskande inom ämnet, med kraftig amerikansk influens mellan cirka 1900/1945-1980-talet. Parallellt med det postmoderna tänkandet påverkade postprocessualisterna arkeologin i nya banor. Detta innebär en minskad tro på vetenskapen i den mening att vi kan prata om absoluta sanningar (processuell arkeologi), en starkare betoning på att läsa in olika meningar i det vetenskapliga arbetet samt ett erkännande att föremål för forskning inte bara har en mening. Det har även lett inom arkeologin till att man har fått en större dragning till att blanda in andra discipliners forskning i sitt arbete, idén om att det inte bara finns en sanning där ute slår på det viset igenom på ett tvärvetenskapligt vis. Detta har konkret lett till en ökad tolerans för tanken att det inte finns en enda accepterad arkeologisk sanning. Postprocessualismen är en kritik på många olika plan av positivistiska ideal inom ämnet med såväl Marxism som Strukturalism, feminism, kontextuell arkeologi och även med fokus på kontakter mellan olika människor inom ramarna för vad man under det mörka 18-1940 talet refererade till som kulturer. Kulturbegreppet är någon väldigt besudlat och problematiskt inom ämnet arkeologi, och används inte sedan sent 1940-tal på ett vis som ens går att likna vid nutida ”nationalisters” perversiteter….

The rise of Bronzeage society” inledande kapitel lägger grunden för hela analysen. Det teoretiska underlaget konstrueras och utgör grunden för framställningens fokus, studiet av Bronsålderns långväga kontaktnätverk och dess konsekvenser. Författarnas teoretiska utgångspunkt, är att den processuella och i viss mån den postprocessuella arkeologin utgår ifrån ett gemensamt perspektiv med fokus på regional (och autonom) utveckling. Författarna vill skapa en ny arkeologisk ramteori, som möjliggör tolkning och analys av den effekt som kulturell interaktion kan ha haft på olika samhällen.(Kristiansen 2005:4f) De menar att de processuella teorierna har skapat ämnet arkeologi som det ser ut idag, men att de saknar verktygen för att hantera ämnen såsom långväga påverkan. Den tidigare forskningen har misslyckats att förklara det som karaktäriserar olika tidsåldrars ”Otherness”, det som skiljer dem från varandra. För att kunna hantera detta teoretiska problem anser författarna att arkeologin måste arbeta tvärvetenskapligt och ta hjälp av andra ämnen som Sociologi, Historia och Socialantropologi.(Kristiansen 2005:6f) Tidigare forskning fokuserade på makt och hirarkier, istället vill författarna fokusera på makt ur en icke-hirarkisk synvinkel. Termen Heterarki framhålls som ett lämpligare begrepp; former av hierarkier som inte nödvändigtvis innebär ett uppifrån och ner perspektiv, utan snarare signalerar förekomsten av flera maktförhållanden som existerar parallellt och inte alltid med någon dominerande makt.(Kristiansen 2005:8f) Centralt för hela boken är institutionerna. För författarna är det, det viktigaste undersökningsobjektet i studier av överföringar från andra samhällen. Genom att undersöka överföringar och omformningar (Transfer och transformation) hävdar de att vi vetenskapligt kan spåra yttre kontakter. Till sin hjälp använder man sig av ovanstående holistiska syn på förhistorien, och hela ”paket” av element som utgör ett samhälle blir viktiga i den tvärvetenskapliga analysen. Allt från byggnadsstil, gravläggningar, symbolspråk etc. utgör element av Institutionen. Detta interkontextuella arkeologiska förhållningssätt resulterar i att uppsökandet av symboler är centralt.(Kristiansen 2005:12f) Överföringar sker sällan utan en omtolkning, ackultiration och omkontextualisering blir då centrala begrepp i tolkningen. Det blir då viktigt att identifiera återkommande kontextuella sammanhang. För att åstadkomma detta skisserar författarna upp ett antal ”verktyg” för att spåra och förklara interaktion i arkeologin. Med stöd av Ian Hodders forskning om materiella fynds symboliska värde, samt Mary Helmes om den sociala och kulturella kontexten i diffusion och akulturation landar författarna i en slags Etnohistorisk grund.(Kristiansen 2005:16f) Gamla textkällor som Illiaden och Odýssen, agerar bärare av Bronsålderns kulturella och sociala institutioner. Detta beror på att muntliga traditioner i skrift ofta bevarar sin karaktär. 

Detta är ett försök till att sprida lite modern arkeologisk forskning, och om jag noterar att ett intresse finns kommer detta forsätta i någon form…

Eder kulturmarxist

Vysotskij

P.S Den citerade texten utgör bara en liten del av det jag har tänkt att posta om den aktuella boken…D.S

Makalöst bra text som sätter ord på så många tankar jag själv inte lyckats formulera…

Skumrask

Därför skär jag av brandslangen

Kamrater, det är bäst att redan nu slå in på en annan väg, skaka oss fria från den mörka natt som omslutit oss och lämna mörkret bakom oss. Den nya dag som redan gryr skall finna oss fasta, vakna och beslutsamma.

Frantz Fanon (1)

Det brinner i förorten. Någon kastar sten på polis, brandmän och ambulansförare. Någon annan skär av en brandslang. Långt innan branden slocknar har morgontidningarnas svartaste rubriker skrivit sig mer eller mindre av sig själva.

Stenkastning i Malmö, bilbränder i Göteborg eller skolbränder i Stockholm. Liknande händelser i förorter till Paris, London eller Berlin. Eller samma händelser med omvänd geografi i USA där de fattiga bor downtown och de rika i förorterna. Attackerna mot civilsamhället blir allt vanligare. Åtminstone är det lätt att tro det när man läser morgontidningarna.

Ofta blir det bara notiser eller kortare artiklar med krigsrubriker. Men ibland stannar…

Visa originalinlägg 5 235 fler ord

Fredspris, fredsgris, fredskris

Ingen har väl undgått det barocka som inträffade idag när Nobelkommitén gav EU Nobels fredspris? Vilket slag i ansiktet på Europas och världens invånare. Vad sänder man ut för signaler egentligen, förutom att det är ett genompolitiserat pris, men det visste vi ju redan. Jag läste uppgifter på att 16.000 människor har dött i sina strävanden att komma in i Europa, EU dumpar priser på varor i närområdet, bygger upp ett militärkomplex utan dess like, har medlemmar som är engagerade i krig på lite olika ställen.

EU  i dess grundläggande form var på pappret ett strävande efter fred, att Kol och Stålunionen skulle hindra Tyskland och Frankrike att komma i krig igen. Men detta arrangemang har vuxit så enormt mycket sen dess, blivit en stor maktfaktor och det tåls att påpekas ett nyliberalt ekonomiskt projekt.

Jag antar att vi inte ska vänta oss så mycket alls från Fredspriset, jag menar Obama, Eu, Henry Kissinger (som vissa vill åtala för brott mot mänskligheten pga vad han låg bakom i Vietnam.

Ja herre jävlar, Krig är sannerligen fred…..

Vysotskij

DN1 DN2 DN3 DN4

Efter Apokalypsen

Har nyligen läst Max Brooks eminenta bok Världskrig Z och om denna tänkte jag orda lite kort, eller ska jag hellre säga förorda den lite kort kanske. Brooks har nämligen skrivit en exemplarisk bok, den är oerhört intrikat och verklig och som ett reportage om en värld i sönderfall är den oerhört realistiskt berättande….det är bara ett litet aber, händelserna i boken har aldrig skett. Det finns nämligen inga Zombies, det är nämligen vad Z:at i bokens titel står för. Världen som vi känner det har kollapsat totalt till följd av ett virus som helt sonika gör människor till Zombies, hungriga och aldrig uttröttade Zombies. 

Jag skall villigt erkänna att jag inte var något större fan av genren innan den lika utmärkta teveserien The Walking dead, men just Zombietemat slår an på något inom mig vilket jag kommer att återkomma till senare.. 

Åter till Världskrig Z och varför till och med den Zombiskeptiske bör läsa den. Brooks gestaltar som jag nämnde en värld i förfall men det är de verkliga beskrivningarna av apokalypsen som tilltalar mig. Iklädd en FN-tjänsteman som reser runt i världen efter Z-kriget och söker upp berättelser om hur kriget yttrade sig för olika personer, berättar Brooks (eller karaktären, beroende på hur man ser på det) en snillrik berättelse. Den handlar om vicepresidenten i USA som numera jobbar på en sanitetsanläggning i Texas, den vanlige menige soldaten, om Storpolitiska fiktiva skeenden mellan Nord och Sydkorea osv. Vad hände dessa länder och individer under kriget? Framförallt lägger Brooks en tyngdpunkt på hur just DE agerade i denna vansinniga situation..Skildringen är stundtals torr, som bara en FN-rapport kan vara, stundtals glänsande humoristisk, ömsom nattsvart och ibland hoppfull. Den berättar oss någonting om våran värld idag skulle jag drista mig att påstå, men på ett fiktivt kirurgiskt och fantasifullt vis! Helheten i apokalypsen som inträffar den fiktiva världen drabbade åtminstone denne kamrat som ett slag i magen, jag var tvungen att i princip sträckläsa den. För även om jag självklart inser att den är en fantasi så är boken så verklig att jag genast vill förbereda mig för Zombieapokalypsen…

Vad är det med postapokalyptiska berättelser som lockar oss (iaf mig) så? Kan det vara att vi på något vis lever i ett så informationsmässigt överflöd att vi inte längre förmår att ta in verkligheten som den är? En verklighet så oerhört komplex att eskapismen till litteratur, film, dataspel etc framstår som en behaglig reträtt till en värld där spelplanen är tydligt och klart definierad. Där allt ÄR kört och varje människa, fattig som rik behöver ta ställning till vem de är och hur de ska klara sig ur situationen? Är det ett samtida exempel på hur alienationen har gått så långt att individer och kollektiv bestämmer sig för att ”skapa sin egen värld” med sina egna premisser? Är det en variant på det som marxistiska teoretiker bruka benämna Falskt medvetande, ett förledande av befolkningen för att den inte skall ställa de frågor som rent konkret berör den omedelbara verkligheten och de förtryck som existerar på riktigt?

Jag ska försöka utveckla dessa tankar i framtiden här på min blogg och jag tror jag kommer att behöva mina gamla polare Bordieu, Gramsci, Foucault m.fl. MEN en sak vill jag i alla fall konstatera; Världskrig Z är i alla meningar lika viktig för mig som de otaliga böcker om Förvaltning, Politisk teori och nu på senare tid Arkeologins fantastiska värld som jag har plöjt igenom genom åren….bara på ett annat lite mer verklighetsflyende vis

Eder

Vysotskij

Bild

Det är något konstigt med friheten…

… Så sjöng de i början av 1970-talet, Knutna nävar, Kommunistpartiet marxist-leninisterna (revolutionärerna) ´s orkester. Ett parti vars samhällssyn inte överensstämmer med min egen, men ändock så måste man ge dem att i låten med samma titel som detta inlägg är de sannerligen samhällsförhållandena på spåren. Jag tycker detta är tillämpligt även på dagens samhälle om än i en mardrömssituation från deras synvinkel, för visst har det blivit än värre sedan de skanderade orden;

”Det är något konstigt med friheten något konstigt med friheten När du och kamratena kräver den så finns den inte för er

Det sägs att du har frihet att ta vilket jobb du vill Men för den som flyttats till en barack räcker inte friheten till Det sägs att frihet, att arbeta det är en självklarhet Men när du står bland de arbetslösa var finns då din valfrihet?”

Man talade redan på sjuttiotalet om valfriheten, friheten att välja från det som inte var bekostat av det allmäna. Friheten att köpa sig en förtur i samhället var en rättihet som minsann var alla förunnad. Men det fanns en väsentlig skillnad mellan Sverige 1970 kontra 2012, då det begav sig fanns fortfarande en tanke och en önskan om ett samhälle där staten fanns till för att se till att alla medborgare var garanterade bostad, jobb och ett tryckt liv. Dessa grundläggande sociala skyddsnät som byggdes upp under 1900-talet har raskt raserats i grunderna, dels av dem som var med och bygga upp dem, dels på grund av de som sitter vid makten nu.

Ta bara bostadssituationen i huvudstaden som ett exempel: När vänsterröster gjorde gällande för så lite som tio-femton år sedan att privatiseringarna och rean på allmännyttan i Stockholm höll på att sopa banan rent för ”vanligt folk” som hoppades på en bostad i centrala Stockholm, blev de löjliggjorda och kallade extremister. Titta på dagens artikel i Dagens Nyheter bara, vad fasen var det vi sa! Nog har de allt lyckats bygga in borgerlig majoritet i Stockholms innerstad Hur gjorde de då? Jo det var bara att se till att dra isär samhället så pass mycket att det bara var de som hade råd att bosätta sig i innerstan som kunde rösta där.

Sen kan de komma med vilka bländverk de vill, men jag köper hellre r:arnas analys anno 1971.

Kamratliga hälsningar

Vysotskij

DN1 DN2

Bastard Air

Skitstormen viner återigen för det genomgiriga och helt tidstypiska flygbolaget Ryan Air. Den här gången har deras bufflige man till Boss Michael O´leary kallat en kund för dum när hon inte tagit med sig ett utskrivet boardingkort. Hans egna ord om cirka 16.000 kunder lyder;

”Nej, ungefär 0,02 procent av alla passagerare är lika dumma. Vi säger hövligt till dem: dra härifrån.”

Mannen har tidigare visat exakt hur lite han bryr sig om sina kunder genom tilltag som myntinkast för att använda toaletter ombord, visa porrfilm ombord och inte minst flyga med så lite flygbränsle som möjligt för att spara pengar.

Egentligen är det inte så märkligt att denna typen av företag uppstår i detta tidevarv, man kan givetvis inte annat än bli förbannad, men dessvärre är det tidstypiskt. De klassiska kapitalistiska modellerna ger uppenbarligen inte samma profit som dess ägare är vana vid från förr, således skall det ”effektiviseras”. Det må vara ett flygbolag, vars gräsligaste tilltag ändock är att de betalar skam-löner för sina piloter och kabinpersonal, allt i profitens tecken. Den medvetne resenären bör ha detta klart för sig, anledningen till det låga priset finns någonstans i helheten, och i detta fall är lönedumpning och tummande på diverse säkerhetsföreskrifter en del av detta. Jag ser på Ryan Air på samma vis som jag ser på Carema och allt vad de heter, de som vill skapa profit på vård och omsorg. En smula haltande jämförelse kan tyckas, men vid slutet av dagen handlar den ändock om att göra profit på människor.

Eder

Vysotskij

Jämställdhetister, Rasister och en nypa vetenskapsteori

Länge har dessa så kallade jämställdhetister retat gallfeber på mig och många av mina gelikar. Varje Humanist, demokrat eller övrig vettig själ vid sina sunda vätskor borde reagera omedelbart ovanstående yttrar sig. Ni vet bloggen Genusnytt och dess evangelist som jag inte tänker nämna vid namn, en klassisk Kränkt vit man, som genom sin höga lön inom andra yrken tror sig veta allt även om sådan som vi humanister sysslar med dagligen.

I sin akademiska framhållning är dessa inget annat än ”förmenta folkbildare”, som vill upplysa allmänheten om en och annan oupptäckt sanning som har gått oss övriga förbi. Ni känner säkerligen igen mönstret från diverse ”förmenta demokrater” som numera finns representerade i våra demokratiska församlingar under ett täcknamn relaterat till våran nations namn. Jag vill hävda att dessa två subgrupper i samhället fungerar i mångt och mycket på samma vis, de förstnämnda spekulerar kring ”feminismen” som i deras ögon har gått på tok för långt och lett till att MÄN diskrimineras i dagens Sverige. Tokstolleri givetvis, vilket jag hoppas är självklart för läsare av denna blogg. De sistnämnda viker sina foliehattar i grupp och samlas kring brasan och konspirerar om världsdelar som heter Eurabia, tempelriddare och Somaliska barn som de planerar att trakassera. Visst det är inte helt intellektuellt hederligt att klumpa samman dessa två ytterligheter under en gemensam ideologisk flagg, för det förstår ju till och med en kulturmarxist som jag att det inte förhåller sig på det viset. Dock kan dessa enas i sin argumentationsteknik samt det faktum att de är jäkligt kränkta, vita, män.

Man kan angripa dessa meningsmotståndare på två vis som jag ser det, antingen genom indignation, vilket inte bidrar till ett speciellt stimulerande samtal. Eller så kan man diskutera akademiskt med dem, vilket inte heller garanterar ett fullständigt solklart scenario.

Men om vi för exemplifierandets skull ändå ger det sistnämnda ett försök gällande de vita kränkta männen som känner sig diskriminerade av feminister och kvinnor i största allmänhet. I mångt och mycket utgår VISSA av dessa från grundföreställningar om hur människor, mer specefikt kvinnor och män, har organiserat sitt vardagliga liv under historisk och förhistorisk tid. Ofta kan man höra floskler i stil med; Men män har ju alltid jagat, och kvinnor har alltid skött det hemnära arbetet eller Det är ju faktiskt så att män är liiite starkare rent fysiskt, och därmed är det logiskt att kvinnorna plockade bär och vävde i stället. Om vi utgår från detta lilla tanke-exempel och testar dessa ”producerade” utsagor vetenskapligt. En stor del av denna problematiska typen av frågeställningar är ju som alltid huruvida dess slutsatser har kommit till i en vetenskapligt korrekt form. Ta exempel vis en lång radda etnografiska studier som har kommit fram till att manlig dominans är något allmänmänskligt, en inte helt ovanlig slutsats under 1800-talet som vi har dragits med i snart 200-år. Betänker man detta ganska grundläggande ”vetenskapliga faktum” litet närmare och då främst vilken kontrast det uppstått i framträder en aningens annorlunda bild. Under 1800-talet i England var för det första forskning inom de flesta ämnen en manlig verksamhet, och dess klasskaraktär var helt klart borgligt dominerad. Denna forskning och dess grundläggande hypoteser och frågor ställdes alltså i en borgerlig mansdominerad filtrering. De Viktorianska idealen hos forskarna påverkade i oerhört hög grad såväl vilka kulturella filter som frågorna passerade, samt vilka ”undersökningsobjekt” (männen företrädelsevis) som ens tillfrågades. Märkligt nog är så pass grundläggande ”fakta” som ovanstående frågor oftast pinsamt dåligt analyserade att till och med den moderna historieforskningen och arkeologin dras med dem än i dag.

Eder rabulist Vysotskij

Läs mer

Åt var och en , en bit av kakan…

Mitt senaste inlägg dryftade en liten del av representationskulturen inom statliga myndigheter. Självklart är det en styggelse när våra företrädare festar upp skattemedel! Senast i raden är Säkerhetspolisens Bond-fest, och givetvis är detta bara toppen på ett isberg, många är de säkerligen som svettas i dagarna i skräck för om det är deras egna huvud som rullar nästa gång.

Hursomhaver är det typiskt att Dagens nyheter ”granskar” som det så fint heter. Det intellektuella steget borde inte vara så långt att man börjar granska den privata sektorn på allvar. Stormen i vattenglaset stannade vid just ett vattenglas, gällande ekonomiskt bistånd till Moderaterna. Märkligt egentligen, för här har vi makten sponsrad av vad vi får förmoda är de som vinner mest på deras politik, Kapitalet! I den privata sektorn brukar det ju annars heta att bonusar ETC. För bolagsbossar gynnar företagen för att locka till bättre prestationer, sådana termer refererar man inte till i offentliga sammanhang.

Myten om den ”tärande sektorn” måste upprätthållas, men vilken sektor är det egentligen som tär och suger ut?

Vysotskij

Dn1 Dn2 Dn3 Dn4 Dn5

Lite smått och ont….

I dåliga uppdateringstider kommer ett inlägg av blandad karaktär!

SD eller SF (Sverige fascisterna) som de egentligen borde kallas visar sitt fula jälva tryne igen och igen, nu är det medlemmen Erik Almqvist (med i ps) som twittrar igen. Karln kommer med insinueringar om att hudfärg är en indikation på hur svensk man är, när det vankas nationalsång. Upprinnelsen är att Zlatan Ibrahimovic och Martin Olsson inte sjöng med i nationalsången i Sveriges öppningsmatch mot Ukraina igår kväll. Givet vis är Almqvist ute och cyklar totalt i vanlig ordning, Den äckliga nationalism baserad på vanföreställningar kring enticitet och territorium har vi sett många gånger, bekämpa dessa unkna åsikter!! Almqvist är ju annars mest känd för att digga vitmaktmusik på kryssning och slå andra svenskar på truten…just präktig representant för ett riksdagsparti…Förövrigt började han sin karriär i Folkpartiet, inte förvånande kanske när man hör Jan Björklund orera i media…

Rasism verkar tyvärr vara ett tema som dykt upp under pågående fotbollsmästerskap, Polen och Ukraina verkar ha stora problem med vissa av sina meborgare, som gör apljud när mörkhyade spelare befinner sig på fotbollsplanen. Givetvis är inte detta något som gäller alla medborgare i länderna, men att det förekommer är i sig ett bevis på problematiken. Tyvärr nås jag även precis om nyheter om kravaller i Warsawa, med dödsfall som följd, Polska Högerextremister nämndes av Svt…..hugaligen

Undertecknad Kamrat önskar ett fortsatt rasistfritt EM (och fortsatt årtusende) och fotbollsglädje!

Vysotskij

P.S Girigbukarna på Tv4 har valt att ta betalt för sina webbsändningar…så kan det gå när allt ska kommersialiseras, snikna jäklar D.S

DN1 DN2 DN-exempel på ytterligare fotbollsrelaterad fascism