Den nationalistiska och rasistiska kultursynens rötter….Del 1

Hur ser de nationalistiska idéernas kultursyns ursprung ut egentligen? Har någon ställt sig den frågan? Alla vi som har studerat historia och Arkeologi och närbesläktade ämnen har nog någon gång ställt oss frågan, vad är det som gör att vissa människor anser att vissa har en etnisk biljett, ett slags förtur till att bo på en viss plats. Själv tycker jag det bara är bullshit, vi kan helt enkelt inte resonera i de termerna med hedern i behåll, människan har sedan utvandrandet från Afrika, förmodligen spridits från en population på cirka 1500 individer, enligt modern genetisk forskning. Det skulle kunna vara så att utvandringar från den Afrikanska kontinenten har skett i flera olika intervaller och med olika storlek, men summa summarum vi härstammar alla från ett ganska litet underlag individer.

Rasismen och Nazismen som frodades i Europa under 1800-1900 talen dock fick till stor del näring från mitt kära ämne, Arkeologin. Jag vill mena att stora delar av allmänheten bär på en del av ”kulturarkeologins” kultursyn när de tänker på historia, oavsiktligt, och vad detta synsätt beror på vågar jag bara spekulera kring. Tankegångar i stil med olika folkslags förtur och ödesbestämda koppling till vissa landområden är något som dessvärre fortfarande går att spåra i historiska och arkeologiska läroböcker etc.  I en serie inlägg kommer jag att försöka lyfta fram kärnan i denna kultursyn, baserat på en essä jag skrev inom ramarna för Arkeologi B.

…Bruce Trigger är inne på samma spår när han beskriver det sena 1800-talets fokuserande på etnicitet som en grundförutsättning för kulturarkeologins framväxande kulturbegrepp. Tidigt verksamma arkeologer i Skandinavien och Centraleuropa hade en särskild tendens att koppla arkeologiska fynd med specifika etnografiska grupper.(Trigger 1993:196f) Trigger visar på att man i Tyskland hundra år tidigare lade en speciell innebörd i själa termen Kultur (som på franska åsyftade bruket av jorden och människans framåtskridande), man talade om kultur i meningen; Seder i enskilda länder och mer specifikt stamfolk och bönders långsamt utvecklande livsstil.(Trigger 1993:197) En förutsättning för tillexempel ett begrepp som diffusion är att man likt den engelske etnologen E.B Taylor har ett helhetligt synsätt på kultur, som inkluderar en lång rad faktorer som konst, seder, lagar och moral.(Trigger 1993:197) Att sedan koppla detta till olika folkslags handel och vandel i en geografiskt begränsad region och att genom den arkeologiska vittnesbörden göra fynd till berättelser om folkslag ur en etnisk synvinkel, är enligt Trigger inte långt borta tankemässigt.(Trigger 1993:197f) Tänkare som tysken Gustaf Kossina (1858-1931) var en av alla dem som kom att göra arkeologin till ett vapen i handen på dunkla politiska krafter som nazism och rasism. Kossina skrädde inte orden när han menade att arkeologin var den vetenskap som var allra mest nationell i sin karaktär, och dess mest förnäma undersökningsobjekt var den ”germanska folkstammen”.(Trigger 1993:199) Med risk för att vara övertydlig så skulle jag vilja understryka att Kossina var väldigt patriotisk och som jag kommer att belysa så har det en tydlig innebörd när man förklarar begrepp som diffusion. Kossina sysselsatte sig exempelvis till stora delar med att förhärliga den tyska förhistorien och underströk att det var en fråga om en berättelse om ett rasrent herrefolk. Trigger beskriver att arkeologin i Kossinas mening var ett politisk instrument där man snarast uppmanade arkeologer att se på Tyskland som en nation och ett folk som var överlägset exempelvis Slaviska folkslag. För Kossina var kopplingen mellan kultur/ras/etniska grupper och den arkeologiska fyndbilden solklar.(Trigger 1993;199,200)

Denna syn var inte heller något särpräglat Tysk-skandinaviskt i sin karaktär, utan snarare var det kulturhistoriska angreppssättet en del av en väldigt påtaglig Eurocentrism som Olsen och Trigger visar på, på varsit vis. Trigger menar att alla Europeiska stater genomlevde en slags sviktande tro på framstegstakten i samhället, evolutionära synsätt och den allmänna framstegsandan. I denna kontext litade sig många stater under 1800-talet och egentligen en bra bit in på 1900-talet till en hållning där nationalism och bevarandet av det gamla fick en central position.(Trigger 1993,181f) Trigger framhåller tillexempel kejsar Napoleon III:s intresse för storskaliga utgrävningar av Oppidas, de Keltiska befästa stadsstäderna från pre-romersk tid. Dessa utgrävningar skedde med ett klart och tydligt mål som jag själv ser som en direkt parallell till det kulturdeterministiska tänkandet, som Trigger menar var för att stärka nationalismen och den egna regimen. Samma trender går att skönja i Central och Nordeuropas arkeologiska traditioner vid den här tiden, som ett stärkande kitt i skapandet av nya nationers identitet och för befolkningarnas ”självkänsla” som ”folk”.(Trigger 1993: 182)

Kulturdeterminismen innebär enligt Olsen att kulturella normer och värderingar styr individers beteenden, och ovan har jag visat på hur det kunde ta sig uttryck i en politiserad nationalistisk kontext. Olsen menar att ett kulturdeterministiskt synsätt sätter ett likhetstecken mellan en kulturell tillhörighet och en individs leverne och de materiella spår som denne lämnar efter sig.(Olsen 2003:108) Kossina som exempel på detta må vara extremt i sin nationalism, men skalar man bort den fernissan så framträder något som är väldigt centralt inom kulturarkeologin, kulturbegreppet. Trigger nämner i sin bok att när man under hela 1800-talat startade storskaliga industriella projekt som järnvägsbyggen, kanaler och fabriker, ja hela industrialiseringen av Europa kanske kan inkluderas i detta, så fick det som en effekt (vid sidan av framstegstvivlet och konservatismen) att man också fick tillgång till mängder av nytt arkeologiskt material. I början så påverkade det arkeologin akademiskt i den mån att man i Montelius anda samlade föremål i olika kategorier och satte upp typologier över föremålskategoriers stilmässiga utveckling och även byggde upp stora fornsakssamlingar inom museivärlden etc..(Trigger 1993:182f) Burenhult 1999:25) Som vi har varit inne på i flertalet av inlämningsuppgifterna på både a och b-kurserna så ledde detta akademiskt i förlängningen till att man började ställa nya frågor och applicera nya metoder för att komma fram till svar. Kulturarkeologins begrepp som denna uppgift koncentreras kring kommer in i bilden när arkeologerna försökte hitta vägar att förklara alla dessa föremåls historia.(Trigger 1993:183) I linje med mina korta exempel ovan sökte man bestämma vilka folkslag som dessa föremål ”tillhörde”, och märk väl att detta ofta var ur ett nationalistiskt syfte, man ville förklara sitt eget folks ”ärevördiga” historia. Intressespektrat för dåtidens arkeologer, om man dristar sig att generalisera en smula som Trigger gör, gjorde gällande att arkeologerna så att säga i Nationalismens tjänst ägnade stor uppmärksamhet på att förklara historiska folkslags/etniciteters utbredning geografiskt i Europa och världen.(Trigger 1993:183) Märk väl att de begrepp som är i fokus för denna uppgift så att säga ligger latent i bakgrunden om man litar till Triggers resonemang, det fanns en syn på att de arkeologiska lämningarna inneboende bar på kulturella, idémässiga och rentav folkgemenskaps och rastankar. Jag tycker att Olsens egna ord är mest förtjänstfulla i det här sammanhanget ”Likhet i materiell kultur är därför ett uttryck för en gemensam idévärld alltså bestämd av den kultur eller det folk man tillhör”(Olsen 2003:108) Vilket självfallet är en ohederlig intellektuell generalisering….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s