Kommentarer till ”The Rise of Bronzeage society” forts..

Här följer det lite försenade inlägget från senast jag postade här på bloggen. Jag hoppas att i alla fall någon läser detta och har behållning av att få veta hur modern arkeologisk forskning kan te sig. Bland annat refererar jag till hur Kristiansen lyfter upp grunderna till klass-samhället som de tedde sig cirka 1700 f.v.t….spännade fält för även samtidens politiker…

 

Hur spåras då kulturell påverkan? Begreppet diffusion, kulturers spridning över tid och rum, kombineras med andra termer för att precisera detta. Ackultiration, ärden lokala process som följer på diffusion där de yttre impulserna omformas för att sedan rekontextualiseras. Författarna menar att användandet av dessa begrepp vidgar termen diffusion som aldrig kan studeras som ensamt faktum, diffusion är aldrig neutral.(Kristiansen 2005:25ff) Författarna knyter dessa begrepp till tre andra. Överföring, omformning och institutionalisering (eng.Transfer-transmission-institutionalisation) preciserar den kulturella, sociala och politiska processen. Till skillnad mot de tre första begreppen som hanterar den materiella kontexten. (Kristiansen 2005:27f) Författarna lägger till ytterligare tre termer för själva tolkningen i sin analys, mening, budskap och matrialisering. Eller för att parafrasera dem; ”..Matriella fynd innehåller kodade budskap med en mening, genom dess avkodande kan dess påverkan och processen förstås”(Kristiansen 2005:29) Genom att spåra t.ex symboler genom olika kontexter kan vi finna återkommande mytologiska uppfattningar i fyndmaterialet, vilket hävdas m.h.a Ian Hodder.

 

Det andra kapitlet sätter in de teoretiska ståndpunkterna i en historisk kontext. Primärt handlar detta om att definera bronsålderns ”Otherness”, vad som skiljer den från tidigare och senare tidsåldrar. De driver en tes, som är fundamental för hela boken, att bronsålderns människor levde med ett antal särdrag som skiljer sig radikalt mot andra tidsåldrar. Bronsåldersmänniskors sociala rörlighet geografiskt skiljer sig mot den medeltida bondens bundenhet till jorden (p.g.a feodalismens maktstrukturer). Man anser att tidigare forskning har använt fel verktyg på det fullt tillräckliga empiriska materialet. Det egna teoretiska ramverket kan sätta tidsepoken i ett annat sken. Förekomsten av prestigeföremål från andra kontexter exempelvis. Nålar, svärd, metaller i råvaruform tolkas som ett bevis på att det under bronsåldern fanns långväga kontaktnätverk som fyllde fler funktioner än handelsmässiga.(Kristiansen 2005;32f,36f) Tidigare har vi lärt oss hur Nordens befolkning inte bara anammade nya tekniker, sociala system och gravsätt, utan hela ”paket” av hur man levde sina liv. Vissa typer av varor, t.ex. de svärd som nu dyker upp i den Nordiska fyndbilden, går att sätta in i ett intrikat socialt system baserat på prestige, religion och handel. Den politiska och religiösa makten kom från deltagandet i detta system, vilket även Burenhult m.fl antar som vi såg i förra delkursen.(Kristiansen 2005;37f) Mary Helms studier om avstånd och gränspasserandets vikt i förhistorien visar att bronsålderns befolkning vann prestige genom resandet i sig, deltagandet i långväga expeditioner och medförandet av nya traditioner hem. Detta lämnar spår i fyndbilden, den Nordiska bronsålderskulturen genomgår en förändring i och med att man deltar i de långväga nätverken under periodens början (Kristiansen 2005:39,41) Författarna menar att dåtidens politiska system inte gick att upprätthålla med samma medel som i senare tidsåldrar, religiös makt eller långväga allianser som möjliggjorde resor praktiskt kan under denna tid varit viktiga element. Bruket av nya metaller och bearbetningstekniker förde med sig en expertis som ett fåtal i samhället hade, denna expertis gick hand i hand med makten i samhället. Författarna sammanfattar det illustrerande; ”..Makt över föremål blev makt över människor”(min övrs.)(Kristiansen 2005:48,54,56)

 

Eder Vysotskij

Annonser

En reflektion kring postprocessuell arkeologi

Då undertecknad studerar Arkeologi och på tok för sällan delar med sig några av sina egna alster i detta format kände jag att det var dags att sprida lite av mina mödor att nå kunskap kring forntida kulturella processer här på Kultur och kritik.

Jag kommer att posta intressanta frågeställningar och recensionsliknande alster baserade på vissa inlämningsuppgifter, som jag tror kan ha ett allmänt intresse. Den första texten är en kritisk granskning av en bok som är skriven av Kristian Kristiansen ”The rise of Bronzeage society”. För denna bok fick Kristiansen och Thomas B Larsson  Society for American Archaeology Book Award 2007, Arkeologins motsvarighet till Nobelpriset…

I min mening är denna bok en god representant för det så kallade post-processuella paradigmet inom den arkeologiska forskningen. Detta paradigm utgör en reaktion på den naturvetenskapligt influerade arkeologin som var till stora delar förhärskande inom ämnet, med kraftig amerikansk influens mellan cirka 1900/1945-1980-talet. Parallellt med det postmoderna tänkandet påverkade postprocessualisterna arkeologin i nya banor. Detta innebär en minskad tro på vetenskapen i den mening att vi kan prata om absoluta sanningar (processuell arkeologi), en starkare betoning på att läsa in olika meningar i det vetenskapliga arbetet samt ett erkännande att föremål för forskning inte bara har en mening. Det har även lett inom arkeologin till att man har fått en större dragning till att blanda in andra discipliners forskning i sitt arbete, idén om att det inte bara finns en sanning där ute slår på det viset igenom på ett tvärvetenskapligt vis. Detta har konkret lett till en ökad tolerans för tanken att det inte finns en enda accepterad arkeologisk sanning. Postprocessualismen är en kritik på många olika plan av positivistiska ideal inom ämnet med såväl Marxism som Strukturalism, feminism, kontextuell arkeologi och även med fokus på kontakter mellan olika människor inom ramarna för vad man under det mörka 18-1940 talet refererade till som kulturer. Kulturbegreppet är någon väldigt besudlat och problematiskt inom ämnet arkeologi, och används inte sedan sent 1940-tal på ett vis som ens går att likna vid nutida ”nationalisters” perversiteter….

The rise of Bronzeage society” inledande kapitel lägger grunden för hela analysen. Det teoretiska underlaget konstrueras och utgör grunden för framställningens fokus, studiet av Bronsålderns långväga kontaktnätverk och dess konsekvenser. Författarnas teoretiska utgångspunkt, är att den processuella och i viss mån den postprocessuella arkeologin utgår ifrån ett gemensamt perspektiv med fokus på regional (och autonom) utveckling. Författarna vill skapa en ny arkeologisk ramteori, som möjliggör tolkning och analys av den effekt som kulturell interaktion kan ha haft på olika samhällen.(Kristiansen 2005:4f) De menar att de processuella teorierna har skapat ämnet arkeologi som det ser ut idag, men att de saknar verktygen för att hantera ämnen såsom långväga påverkan. Den tidigare forskningen har misslyckats att förklara det som karaktäriserar olika tidsåldrars ”Otherness”, det som skiljer dem från varandra. För att kunna hantera detta teoretiska problem anser författarna att arkeologin måste arbeta tvärvetenskapligt och ta hjälp av andra ämnen som Sociologi, Historia och Socialantropologi.(Kristiansen 2005:6f) Tidigare forskning fokuserade på makt och hirarkier, istället vill författarna fokusera på makt ur en icke-hirarkisk synvinkel. Termen Heterarki framhålls som ett lämpligare begrepp; former av hierarkier som inte nödvändigtvis innebär ett uppifrån och ner perspektiv, utan snarare signalerar förekomsten av flera maktförhållanden som existerar parallellt och inte alltid med någon dominerande makt.(Kristiansen 2005:8f) Centralt för hela boken är institutionerna. För författarna är det, det viktigaste undersökningsobjektet i studier av överföringar från andra samhällen. Genom att undersöka överföringar och omformningar (Transfer och transformation) hävdar de att vi vetenskapligt kan spåra yttre kontakter. Till sin hjälp använder man sig av ovanstående holistiska syn på förhistorien, och hela ”paket” av element som utgör ett samhälle blir viktiga i den tvärvetenskapliga analysen. Allt från byggnadsstil, gravläggningar, symbolspråk etc. utgör element av Institutionen. Detta interkontextuella arkeologiska förhållningssätt resulterar i att uppsökandet av symboler är centralt.(Kristiansen 2005:12f) Överföringar sker sällan utan en omtolkning, ackultiration och omkontextualisering blir då centrala begrepp i tolkningen. Det blir då viktigt att identifiera återkommande kontextuella sammanhang. För att åstadkomma detta skisserar författarna upp ett antal ”verktyg” för att spåra och förklara interaktion i arkeologin. Med stöd av Ian Hodders forskning om materiella fynds symboliska värde, samt Mary Helmes om den sociala och kulturella kontexten i diffusion och akulturation landar författarna i en slags Etnohistorisk grund.(Kristiansen 2005:16f) Gamla textkällor som Illiaden och Odýssen, agerar bärare av Bronsålderns kulturella och sociala institutioner. Detta beror på att muntliga traditioner i skrift ofta bevarar sin karaktär. 

Detta är ett försök till att sprida lite modern arkeologisk forskning, och om jag noterar att ett intresse finns kommer detta forsätta i någon form…

Eder kulturmarxist

Vysotskij

P.S Den citerade texten utgör bara en liten del av det jag har tänkt att posta om den aktuella boken…D.S