Efter Apokalypsen

Har nyligen läst Max Brooks eminenta bok Världskrig Z och om denna tänkte jag orda lite kort, eller ska jag hellre säga förorda den lite kort kanske. Brooks har nämligen skrivit en exemplarisk bok, den är oerhört intrikat och verklig och som ett reportage om en värld i sönderfall är den oerhört realistiskt berättande….det är bara ett litet aber, händelserna i boken har aldrig skett. Det finns nämligen inga Zombies, det är nämligen vad Z:at i bokens titel står för. Världen som vi känner det har kollapsat totalt till följd av ett virus som helt sonika gör människor till Zombies, hungriga och aldrig uttröttade Zombies. 

Jag skall villigt erkänna att jag inte var något större fan av genren innan den lika utmärkta teveserien The Walking dead, men just Zombietemat slår an på något inom mig vilket jag kommer att återkomma till senare.. 

Åter till Världskrig Z och varför till och med den Zombiskeptiske bör läsa den. Brooks gestaltar som jag nämnde en värld i förfall men det är de verkliga beskrivningarna av apokalypsen som tilltalar mig. Iklädd en FN-tjänsteman som reser runt i världen efter Z-kriget och söker upp berättelser om hur kriget yttrade sig för olika personer, berättar Brooks (eller karaktären, beroende på hur man ser på det) en snillrik berättelse. Den handlar om vicepresidenten i USA som numera jobbar på en sanitetsanläggning i Texas, den vanlige menige soldaten, om Storpolitiska fiktiva skeenden mellan Nord och Sydkorea osv. Vad hände dessa länder och individer under kriget? Framförallt lägger Brooks en tyngdpunkt på hur just DE agerade i denna vansinniga situation..Skildringen är stundtals torr, som bara en FN-rapport kan vara, stundtals glänsande humoristisk, ömsom nattsvart och ibland hoppfull. Den berättar oss någonting om våran värld idag skulle jag drista mig att påstå, men på ett fiktivt kirurgiskt och fantasifullt vis! Helheten i apokalypsen som inträffar den fiktiva världen drabbade åtminstone denne kamrat som ett slag i magen, jag var tvungen att i princip sträckläsa den. För även om jag självklart inser att den är en fantasi så är boken så verklig att jag genast vill förbereda mig för Zombieapokalypsen…

Vad är det med postapokalyptiska berättelser som lockar oss (iaf mig) så? Kan det vara att vi på något vis lever i ett så informationsmässigt överflöd att vi inte längre förmår att ta in verkligheten som den är? En verklighet så oerhört komplex att eskapismen till litteratur, film, dataspel etc framstår som en behaglig reträtt till en värld där spelplanen är tydligt och klart definierad. Där allt ÄR kört och varje människa, fattig som rik behöver ta ställning till vem de är och hur de ska klara sig ur situationen? Är det ett samtida exempel på hur alienationen har gått så långt att individer och kollektiv bestämmer sig för att ”skapa sin egen värld” med sina egna premisser? Är det en variant på det som marxistiska teoretiker bruka benämna Falskt medvetande, ett förledande av befolkningen för att den inte skall ställa de frågor som rent konkret berör den omedelbara verkligheten och de förtryck som existerar på riktigt?

Jag ska försöka utveckla dessa tankar i framtiden här på min blogg och jag tror jag kommer att behöva mina gamla polare Bordieu, Gramsci, Foucault m.fl. MEN en sak vill jag i alla fall konstatera; Världskrig Z är i alla meningar lika viktig för mig som de otaliga böcker om Förvaltning, Politisk teori och nu på senare tid Arkeologins fantastiska värld som jag har plöjt igenom genom åren….bara på ett annat lite mer verklighetsflyende vis

Eder

Vysotskij

Bild

Annonser