Det dåliga samvetets konstanta varande.

Nehepp hörrni, det var inte så livat här! Istället för att be om ursäkt, så konstaterar jag bara att det är svårt att få ihop allting och blogga på regelbunden basis.

Sedan senaste inlägget har mitt fackliga engagemang ökat ännu mer, det blir lätt så, engagerar man sig i en sak tenderar det att generera ännu mer engagemang i andra änden. Bloggmässigt hålls det på med lite olika andra format för tillfället, jag har fått förtroende på årsmötet i den fackliga sektionen att inte bara vara ordinarie styrelseledamot men även agera som informations och opinionsansvarig för sagda sektion. Yttermera kommer jag tillsammans med en kamrat förmodligen att redigera/styra upp/bullra fram en podcast antingen mer formellt eller som ett privat sidoprojekt, kring facklig organisering i prekära arbeten inom Kommunals avtalsområden.

Hösten, eller snarare allt efter och innan valet 2014 andades fackligtpolitisk och facklig kamp, då mitt förbund hade en egen valrörelse där vi kampanjade för de frågor som våra medlemmar utsett som de viktigaste för deras vardag. Rätt till heltid, Rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, Fler unga med fasta jobb i välfärden, Sänkta avgifter till akassan och höjt tak samt införandet av en tredelad föräldraförsäkring. Alla dessa punkter håller jag självfallet med om till fullo, även om jag personligen skulle föredra en ännu mer långtgående inriktning kring föräldraförsäkringen, en helt individualiserad sådan. Men på det hela taget andades den progressivitet. Resultatet är än så länge lite svårtolkat och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka resultatet. Däremot blev det tydligt att vi verkligen engagerade och nådde ut till medlemmarna i LO-distriktet i Stockholms län, där (jag även sitter som ordinarie representantskapsmedlem). Mer ingående detaljer i den frågan kan ni finna här http://www.losthlm.se/medlemmarnas-roster-allt-mer-polariseradeanalys-av-lo-kollektivet-i-stockholms-lans-syn-pa-valet-2014
Glädjande är att vänsterpartie, mitt parti nådde 17,6% och Socialdemokraterna som jag ser som det enda partiet förutom V som jag har en ideologisk koppling och framförallt en historisk koppling till, landade på 39,8%.

Smolket i bägaren är det faktum att SD nådde 15,4% av distriktets röster, kampen måste fortsätta. Att LO-distriktet har närmare 300.000 röstberättigade är faktiskt av substansiell betydelse för riksdagsvals-siffrorna. Dessvärre lider kamrater inom Transport och Byggnads av ett stort antal medlemmar som inte bara röstar men även är medlemmar i SD, förklaringarna varierar, men deras branscher är under stor internationell konkurrens, med utpräglad lönedumpning, vilket är obehaglig politisk mylla för SDs retorik. Medecinen stavas Kollektivavtal eller rättare sagt att man sätter upp krav på att alla som arbetar i Sverige skall omfattas av kollektivavtal, för att motverka lönedumpning, i den mån det är görbart. Bara så kommer vi åt polariseringen av arbetsmarknaden, bara så kan vi visa solidaritet med de vänner som kommer utomlands ifrån för att arbeta i Sverige. I min värld finns det inga gränser, alla är välkomna hit, men ingen skall bli utnyttjad löne eller villkorsmässigt.

Detta blev fackligt värre, men finns det något viktigare? Avslutningsvis kan jag berätta att jag under hösten och framåt har gått den Fackligpolitiska Aftonskolan i ABF, Socialdemokraterna och Kommunals regi. En fantastisk tvärfacklig politisk kurs där vi har träffats en gång i veckan för en föreläsning och diskussion. Inte bara har det tillfört många dimensioner kunskapsmässigt utan jag har även vunnit 26 fantastiska kamrater från flera LO-förbund.

Kampen fortsätter!

Vystoskij

P.S Se inte denna blogg som död, men återigen hänvisar jag till Twitter, @vysotskij för den som vill ha mer av den vara som undertecknad är. Förmätet av mig att anta att det finns ett behov på marknaden, men jag ser att det fortfarande är en del trafik i den här genrella riktningen. D.S

Annonser

Kongresspeppen

Det var med stor glädje och mycket intresse undertecknad följde Vänsterpartiets 40e kongress nu i helgen. Valpeppen inför det som har kommit att betecknas ”Supervalåret 2014” är påtaglig och man märker nästan överallt att missnöjet med alliansens nedmonteringspolitik får Sverige att knaka i fogarna. Jag är starkt förvissad om att de kommer att åka ut med huvudet före.

Ska man hårdra det så är det EN fråga allena som kommer att fälla regeringen Reinfeldt imo, vinsterna i välfärden. Det som presenterades som ett ”valfrihets-ivrande”, som vissa delar av folket köpte med hull och hår, blev till slut uppenbart för väljarna att det bara utgjorde valfrihet för vissa. Den nyliberala doktrinens förespråkare missade dock att berätta att det var vinsten, inget annat än vinsten som ville åt. Vart skulle all valfrihetspropaganda vara om vi gick på LOs/Vänsterpartiets linje om att ta bort möjligheten att plocka ut obegränsat med vinster? Vart skulle alla entreprenörer ta vägen då? Nej tack då är jag hellre Antiprenör.

Yttermera glädjer det mig lika mycket att mitt parti inte föll för frestelsen att förbjuda alla privata alternativ, såsom stiftelser och kooperativ att driva allmän välfärd. Misstolka mig inte, även de måste vara under strikta krav för hur välfärdsskapandet ska se ut, för gudarna ska veta att även kooperativ och stiftelser dras med mycket problem, inte minst  arbetsrättsliga. Det måste ändå vara att komma åt rövarkapitalet på denna punkt, och åtgärda övrigt i förlängningen, som ska vara det viktigaste. Avslutningsvis är det upplyftande att se att frågan om sex timmars arbetsdag återigen får en riktig plats i finrummet, för visst är det så att det fungerar som en tvåstegsraket, vi vill ersätta rådande ordning med något annat, något mycket bättre och verkligen gynnande för Sveriges befolkning. Om väljarna, till och med högerväljarna, accepterar vår analys av hur god välfärd skall bedrivas, ja då finns det ingen anledning att man inte kan se att vår samhällsanalys i stort faktiskt är betydligt mer rimlig och human än dansen kring guldkalven.

Eder

Vysotskij

LO och Socialdemokratins utspel om Laval-domen, ett välkomnat besked.

Ett rungande hurra och ett litet äntligen smyger sig in i mitt sinne när jag går igenom dagens nyhetsskörd och finner att den eminenta Tidningen Arbetet skriver om det gemensamma utspel som LO och SAP gjorde idag. Lavaldomen torde väl vara känd för de flesta vid det här laget, varför jag inte går in närmare på dess turer.

Klart är dock att den i grunden handlar om en central fråga; De Svenska kollektivavtalens styrka på den svenska arbetsmarknaden. Arbetar man i Sverige så ska man arbeta enligt svenska kollektivavtal, punkt! LO är inte rasister som vill att även utländska arbetare skall arbeta i Sverige på svenska villkor. LO vill motarbeta den lönedumpning som jag tidigare har skrivit om inom en lång rad branscher som; Åkerinäringen, byggsektorn, skogsindustrin och restaurangbranschen.

Motståndarna till LO och SAP vill väldigt gärna trycka på att det här skulle handla om protektionism och smårasism från de LO-förbund som motsätter sig Lavaldomen, vilket givetvis är ett uttryck för deras egen politiska agenda, inget annat. För vem kan egentligen motsätta sig att om man jobbar i Sverige så ska man göra det på lika villkor? Att sen få det till rasism är befängt, LO motsätter sig inte på något vis att utländsk arbetskraft arbetar i Sverige, utan bara utnyttjandet av dessa människor.

Ett litet smolk i glädjebägaren kan dock den uppmärksamme notera, att man ända in i det sista debatterade mellan LO och SAP huruvida det skulle heta ”rimliga villkor” eller ”Svenska kollektivavtal”, där LO gick segrande ur striden. Frågan som dyker upp i mitt sinne är närmast hur Socialdemokratin hade tänkt uppnå detta genom att smygflörta med Folkpartiet eller Centerpartiet (kanske det mest antifackliga parti vi har idag, minnes CUFs kampanj ”fucka facket 4-ever”). Nej go´vänner, kamrater, efter Valet 2014 går jag på samma linje som flertalet LO-distrikt gjorde häromsistens och förordar en Röd-Röd regering (men inte en villkorslös sådan).

Eder

Vysotskij

DN , sen att DN inte tillåter kopplandet av bloggar till detta inlägg tyder väl klart och tydligt på att man inte vill ha några vidare kommentarer på detta…

Påreglera. Nu!

Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det igen och igen och igen. Man ska inte ha vinster i välfärden, för mig rimmar det så oerhört illa och fel att man tar pengar som vi alla har bidragit med gemensamt för ett (flera syften) och gör om det till vinst i ett fåtal händer.

Egentligen är det inte svårare än det som Olof Palme säger i videon ovan, från SAPs kongress i Västerås 1982, vi värnar om barnen (och de gamla och de sjuka och de funktionshindrade mm mm)! Till och med ett barn förstår, inte med de orden men, att den nuvarande politiken som förs är som ”stora Tabberaset” i Emil i Lönneberga, ett fåtal giriga som sitter och mumsar i sig allting som alla skulle dela på. Huggsexan i Sthlms län har hållit på längst och är den mest utstuderade i hela Sverige, jag skulle vilja sträcka mig till att den är extrem. Undertecknad har inte helkoll på hur siffrorna på offentligt-privat ligger för tillfället (inte ens säkert att det går att få en inblick i hur de ser ut vid denna givna punkt), men minst 70% privat välfärd är en siffra som återkommer när man söker runt lite.

Vill vi ha ett samhälle där det går att ta ut vinst på skattefinansierad verksamhet som det ser ut idag, vill vi verkligen det? När Palme talade om dessa frågor tror jag att det var ”Pysslingen” barnomsorg han hade i åtanke, detta pionjär-projekt, ja vissa har beskrivit det som ett pr-jippo från Svenskt näringsliv för att påvisa att man visst kunde bedriva god barnomsorg med färre personal och lägre löner. Pysslingen lär ha varit ett ”uppmjukande av marknaden”, man ville helt sonika förbereda landet på ett gigantiskt kosläpp av privata utförare inom offentlig sektor. Tror ni att Olof kunde föreställa sig hur situationen ser ut idag i Sverige? De som planerade Pysslingen kunde det garanterat.

Nej nu får det räcka tycker jag, utförsäljningarna har under hela sin historik haft karaktären av ”Att ge en Apa en pistol”, Precis vad som helst har kunnat hända…och det har det sannerligen gjort.

Kravet är tydligt, Stoppa vinsterna på skattefinansierad välfärd!

Eder Rabulist

Vysotskij

DN1 DN2 DN3

Sjuk-vård

Har i dagarna tvenne arbetat med en kampanj på socialdemokraternas kongress vilket har föranlett ett antal frågor i mitt stilla sinne. Ett: vad gör riskkapitalister på utställningsgolvet i mässan? För mig som rödgrön känns det väldigt märkligt att storkapitalet är på plats och stjäl utrymme, då de har makt på alla andra forum i världen! Får vibbar av det som liknar när folketshus i Sthlm hyrde ut till moderaterna för några år sedan! De rödgrönas kongresser borde i sanning vara fria från kapitalets påverkan på politiken. Ännu mer perplex blir jag då jag noterade att Vapensindustrins politiska falang var och försökte påverka politiskt, givetvis var det knappt ngn där, men ändå!! Kvinnan i Capios bås verkade mest uppgiven och blev glad när vi fikade intill…sen tog jag två propagandagodisar och tänkte vaska den ena..men jag kände att jag ville mumsa upp andras resurser lite..

Två: debatten om vinsterna i välfärden ter sig för mig absurd, det ska inte vara några vinster överhuvudtaget på våra gemensamt insamlade skatteslantar! Varenda krona skall gå till småttingarna på dagis, mormor på hemmet, det gemensamt ägda bussbolaget, varenda vårdinstitutition och så vidare! Med det gemensamt ägda följer något som varenda socialdemokrat borde uppskatta med, en demokratisk kontroll över den aktuella verksamheten. Dessutom ska väl varenda krona gå till det den var avsedd för, inte något riskkapitalbolagen med avkastningskrav! Sen är jag inte principiellt mot privata välfärdsföretag om de följer kollektivavtal etc, så länge de bygger upp en egen verksamhet som kan klara sig utan våra skattepengar. Ska vi vara riktigt ärliga kommer ju de skattefinansierade privatvälfärdarnas vinster från främst ett håll; att vård och skola bantas på främst personal och material! Därför gillar jag särskilt de fackförbund som koncentrerar sina kampanjer på att inskränka möjligheterna att skära ned på just detta!

Tacka vet jag Palmes syn på privatiseringar, tror det var 1982 på kongressen, sök på videositerna på nätet…

Upp till kamp!

Vysotskij

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9