#kämpashowan i No pasaran !

Invandrade svenskar, sug på den frasen,  den är dum och jävligt exkluderande. För mig finns bara människor, medborgare i Sverige (eller människor som borde få medborgarskap), utan hänsyn till termer som ”etnicitet” eller ”nationalitet”, allt tillhör alla! Vilken hudfärg,religion eller härkomst är totalt irrelevant.

#Kämpashowan , är en uppmaning till solidaritet med de kamrater som blev brutalt attackerade av nazister när de hade firat den internationella kvinnodagen ( och Showan i synnerhet,allas tankar är hos dig och dina vänner). Det är dags att vakna nu, det är dags att sluta acceptera ”kålsupar-argumentet” där vänstern ständigt sätts som medskyldig när den attackeras. Jag motsätter mig offensivt våld (se nedan), jag tror på vägar där man uppnår politiska mål med andra medel. Det här är inget nytt, nazister har varit på frammarsch under snart 100 år och varje gång de har visat sig har de varit de som går till attack. Visst det förekommer våldsanvändande vänstergrupper, precis som det förekommer demokratier som fjärrbombar småbarn i skolor, diktaturer med oerhörd repression, gäng som kombatterar ja listan är lika lång som mänsklighetens historia. Människors våldsanvändning vet ingen gräns. Likaså finns Nödvärnsrätten, rätten att freda sig mot angrepp, men jag är ingen jurist så jag tänker inte ge mig in i den debatten, men klart är att lagen gör skillnad på våld och våld. Attackeras man får man skydda sig.

Vi måste vända oss mot nationalism (finns det en sund? jag tror inte det,). Det finns däremot goda värderingar kring demokrati och jämlikhet och rättvisa. Dem ska vi hålla högt!

Attacker på vänstern är inget nytt, verkligen inte de har funnits så länge det har funnits en politisk vänster. I länder inte långt från Sverige (och här) sitter regelrätta nazister i parlamenten, högerextremister och fascister. Samtidigt i Sverige tycks liberala tankesmedjor, ledarsidor och allmänna borgerligheten se nazistiska mordförsök med lite annorlunda glasögon, som ett tillfälle att smeta ner vänstern i allmänhet och göra den till medskyldig,

Detta är mycket fult och ohederligt, alternativt väldigt okunnigt och dumt.

Kamrater, jag är inte först på bollen och inte heller sist, kommer inte med något nytt men ställer mig upp i solidaritet och säger;

i No Pasaran ! Krossa Rasismen, Krossa Fascismen!

Eder

Vysotskij

Annonser

(Den) Äkta detektiven

Nedan kommer ett antal anledningar till att följa HBOs senaste serie ”True Detective”, ja ni läste rätt, undertecknad ska slå ett slag för att inmundiga amerikansk kultur. Är det något de kan göra på andra sidan dammen så är det kultur.

True Detective är äckligt bra, med betoning på både äckligt och bra. Som i en feberdröm tecknar serieskaparna upp ett landskap där våld, droger och sexuella avarter frodas som flugor på en höstack. Nyligt Oscarbelönade Matthew McConaughey är så där äckligt snygg att man vill straffa teven genom att kasta någonting på den, och gör den kanske minst och mest sympatiska roll jag har sett på många år. Han gestaltar en ateistisk mistantrop som iklär sig rollen som kriminalare, eller knarkade grubblare med hög intelligens, allt beroende på vilken tidsperiod i serien som gestaltas.

Tittarna får även stifta bekantskap med McConaughey´s antites, den alltigenom gudfruktige (nåväl inte riktigt) kollegan och tillika kriminalare, gestaltad av Woody Harrelson. Även Harrelson är mästerlig och bådas karaktärer fungerar som varandras naturliga motpoler som på ett vis gör allt för att förinta varandra, men på ett annat sätt dras till varandra på grund av samsyn.

Relationen mellan de två motpolerna visar för mig upp seriens egentliga kärna. Ja den handlar om ett mord, flera mord, rituella mord. Men här stannar likheterna  med lättspydda draman som Criminal minds (som i sin egen rätt fyller en funktion såklart), True Detective är sin egen antites på många plan, det beskriver på ett sätt den amerikanska framgångssagan vi är vana vid att matas med, med rikedomar bortom vanligt vett och sans, men på samma gång handlar det mer än de flesta serier om klass, hopplöshet och kamp. Kamp mot auktoritet, kamp mot avvikande, kamp för att få vara avvikande och ja…livet från dess bästa (nåväl) sida och dess allra mörkaste avgrunder.

Jag fascineras av Amerika, dess vänliga medborgare i kontrast mot deras allra mest hatiska diton, dess allra mest hårresande politiska yttringar och dess allra mest sunda. Det liv i Sydstaterna som gestaltas i denna serie är inte enbart svart, men inte fan är det ljust heller det bara är…..osminkat och rått, med lite solsken och ett par (många) öl. Det handlar om social misär uppblandat med väldigt sjuka människor samt ett stort antal som försöker göra ”rätt” och hanka sig fram så gott det går.

True Detective är Twin Peaks för 2010-talet, utan de mest vrickade inslagen i den fantastiska serien, men den är den som kommer närmast i mitt sinne. Gör dig själv en tjänst, se denna serie.

Eder