Könsstereotyp 1. ”Kill-Killen”

Det var utlovat en serie könsstereotyper…. Vi pumpas ju dagligen av synintryck hur man skall respektive inte skall vara, speciellt gällande ”manligt” och ”kvinnligt”. Reklamens hjärntvättande budskap trummas in hos ungdomen redan när bröstmjölken inmundigas, roller utses och total lydnad under normen är dess betalning. Förståsigpåare i unga kvinnors magasin berättar vilka plagg som skall införskaffas till våren för att kapitalismens hjul skall snurra snabbare och snabbare, ursäkta vad säger jag, givetvis för att vi ska se fina ut……

Idealen har även en mörkare sida, de självreproducerande normerna ger upphov till samhällsproblem ifrorm av förtryckt baserat på kön, inkomst, klass, hudfärg osv. osv.  I skenet av detta kommer jag att publicera en rad könsstereotyper som går på tvärs med de gängse skitrollerna som florerar där ute i världen, signerade min goda vän Åsa från Genusbloggen . Syftet med att publicera dem även här är att de helt enkelt är så jävla bra, och det är mig en ära att återblogga dem även till mina läsare som kanske har missat Åsas blogg…

Mycket nöje och without further ado, möt Kill-Killen

Jag tänker börja vår vandring i mänsklighetens inte allt för mångfacetterade värld med att presentera den allra vanligast förekommande könsstereotypen; killkillen (Går även under namnet Falköpingskillen efter den plats den först kategoriserades).

Killkillen kan man träffa på i alla sammanhang och då han inte bara påträffas på mindre orter, som namnet kan tyda på, har han blivit en del av den svenska stadsbilden.

Utmärkande drag hos killkillen är att han inte anser sig ha några utmärkande drag. Möjligtvis kan killkillen försöka höja sin status genom att försöka inge ett ”spektakulärt” intryck av att vara belevad (då ofta genom en backpackerresa i Asien eller Australien), men i övrigt stärker killkillen sin status just genom att i så stor utsträckning som möjligt likna sina flockmedlemmar. Då killkillen ofta lever i separatistiska flockar med andra killkillar så begränsas killkillens perspektiv avsevärt. Utomstående element vars erfarenheter det minsta bryter med killkillens egna världsuppfattning tolkar killkillen (gärna till ljudet av ett kluckande höhö-skratt ivrigt sökandes bekräftelse hos den övriga flocken) som irrationella eller onormala. Detta tycker också killkillen att det är viktigt att på olika sätt slå fast i alla upptänkliga sammanhang, och framför allt bland sina flockmedlemmar som killen förväntar sig hitta i de flesta människor av vad killkillen uppfattar som ett genuint hankön.

Detta beteende kan ta sig uttryck i olika statuscementerande beteenden som signalerar grupptillhörighet till flockmedlemmarna och en högre status till de vars erfarenhet krockar med kilkillen. Genom att brösta upp sig och visa upp sin vackra fjäderdräkt väcker han uppmärksamhet bland andra kilkillar och vinner deras tillgivenhet samtidigt som han befäster sin rang i samhället genom att degradera oliktänkande och personer som han inte uppfattar som genuina killkillar. Ofta sker denna uppvaktning gentemot andra killkillar utan de oliktänkandes närvaro, då det är av absolut vikt för killkillarnas världsuppfattning, och därmed status, att inte grumla sina för dem glasklara världsåskådning med andras erfarenhet.

Eftersom killkillar ofta väljer att hämta intryck enbart från andra killkillar har dessa inte tränats i att ta hänsyn till andra personer, och allra minst till individer som personen inte ser. Och då det ligger i killkillars intresse att inte se individer som inte är helt lika honom själv som individer (utan då möjligtvis som objekt, tex kvinnor bögar och andra köttdjur) blir denna grupp av extrema element väldigt omfattande. De som kilkillen allra minst tar hänsyn till är de han rent fysiskt inte ser, tex indonesiska barnarbetare som tillverkar elektronikdelar i hans senaste okynnesköp, afrikanska bönder vars mark upplåtits åt killkillens Lundin oil-aktier eller de homosexuella som utsätts för fler hatbrott och mer diskriminering p g a den homofobi som är resultatet av killkillens ideliga bögskämt.

Många är dem som träffat på en killkille, men trots detta röner killkillarna oproportioneligt mycket uppmärksamhet i den svenska faunan.

Identifierade exemplar kan rapporteras med en beskrivning av beteendemönstret till genusbloggen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s