This is why we fight..eller vuxna män och deras leksaker

Så nu är Sverige snart i krig igen då, eller det är vi nog rättare sagt redan sedan flera år iom Afghanistan och våran inblandning i Nato-alliansens krig där. Det är lite intressant hur språket förändras likt 1984, krig heter nämligen inte krig längre, det heter humana interventioner eller ingrepp för demokrati eller dylikt.

Förstånde vill jag påpeka att jag tycker det är jättebra att Khadaffi är på väg att kastas på historiens dynghög! Auktoritära dikatorer är en styggelse och bör bekämpas vart de än trycker upp sina fula trynen, må det vara i Libyen, Kina eller Saudiarabien. Problematiskt blir det dock som jag ser det när EU under många långa år gärna tar del av Libyens oljepengar, handlar vapen med dem och gör allting som legitimerar en diktatur trots att den är just det….en diktatur.

Delvis är det därför jag får väldigt taskiga vibbar av svensk intervention i Libyen med vapenmakt, delvis av andra skäl. Men är det inte ett hyckleri av episka proportioner att Moderata politiker för ett år sedan sålde övervakningssystem till den korrupta regimen (jag klagade redan då på det, men blev dumförklarad av borgerliga debattörer på såväl blogg som twitter), och idag ska vi skicka trupp för att bli av med densamma regimen? Troligtvis är det precis samma strukturer som gör att vi har så mycket handel med Kina etc etc etc, att så länge kapitalet får sitt så kan vi titta mellan fingrarna med auktoritära ledare!

Libyen då; Jag vänder mig å det kraftigaste i ett Svenskt deltagande på Natos sida, därför det är en militär allians, en sådan med blod på sina händer liksom den gamla motparten Warsawapakten. Självfallet är Sveriges neutralitet sedan länge ett hån mot begreppet. Borgerliga debattörer ondgör sig över att det var socialdemokraterna och Göran Persson som i ett tal 2002 steg ifrån neutralitetsprincipen och till och med principen om alliansfrihet. Må så vara, det motsätter jag mig inte, MEN, Vem frågade Svenska folket? Vill Sveriges skattebetalare vara en del av ett krig?

Våra ledare har uppenbarligen övergivit Svenska neutralitet men har vi blivit tillfrågade?

Det är med sorg jag ser även Vänsterpartiet sluta upp kring den svenska vapenmaktens inträde i Libyen, inte för jag vill ha kvar Khadaffi, utan för att jag tror det finns andra vis att stödja oppositionen där! För som Carl B Hamilton själv säger till Dagens nyheter, flygförbudet är ju redan under kontroll, så varför får de inte angripa mål på marken? Bombliberalerna vill ha sitt krig, de försökte redan i Irak , de vill få ”the bang for the buck”, och visa att svenska vapensystem är dugliga i strid. Struntsamma om det leder oss rätt i famnen på Nato, inte sant?

Jag vill ge min eloge och hatten av till Socialistiska partiet för att de står upp för vad de tycker i frågan, trots att alla andra säger annorlunda. Hade detta rört sig om en ren FN-operation hade jag inte haft någon invändning, men alliansfriheten är mig nära hjärtat!

Ödmjukast

Vysotskij

DN DN2 DN3

Annonser

Vänsterns sorgesamma historia…och dess lysande framtid!

Det är dags att någon tar bladet från mun, från vänsterhåll! Tyvärr har jag inte sett nog av det de senaste åren! Tag som exempel drevet mot Lars Ohly i den så kallade Kommunistdebatten för ett par år sedan, de flesta är väl eniga om att det var borgerlig medias lilla julafton!

Dock hade den sina poänger! Vänsterpartiets historia är inte fläckfri, den har verkligen sina brister i och med stödet till Sovjetunionen, hur länge man nu tolkar det som att SKP stödde Sovjetunionen och östblocket. Det röda skynket för borgerligheten har ju konstant varit ordet Kommunist, något som jag personligen inte ser som nedfläckat, det är bolsjevismen och Stalinismen som bör kritiseras å det grövsta. Begreppet kommunist i sig är mer dubbelbottnat än så dock, det finns en rik flora av politiska inriktningar som delar kommunismens mål, för att inte glömma den största, Socialdemokratin, även om de har glömt bort socialismen på senare år.

Det råder en diskrepens mellan realpolitik och teori dessvärre, det kan vi tydligt se på stödet vänsterpartiet faktiskt gav till östblocket, mer eller mindre fram till C H Hermanssons tillträde som ordförande för SKP 1964, med namnbytet Vänsterpartiet kommunisterna som följd (1972). Borgerligheten ser dock inte skillnaderna i teori och praktik,  tyvärr delar den så kallade Eurokommunismen vissa realpolitiska överväganden med boljsevismen. Precis Eurokommunismen, den nya vänstern eller Nymarxismen är den ideologi som har varit förhärskande under många år i Vänsterpartiet vilket nästintill alltid chackras bort i ”debatten” om partiets historia.

Mina funderingar rör sig i riktningen; Är det inte dags att säga tack för kaffet och upplösa Vänsterpartiet, ta de fina idéerna med oss i framtiden, och skapa ett verkligt Antikapitalistiskt parti, tillsammans med trotskister och vänstersossar, som kan vara benhårda i sin kritik av det orättvisa samhällssystem som råder. Frikoppla de sista resterna från Stalinismens ok, och sätta det viktigaste i första rum, kampen för ett demokratiskt, socialistiskt och framförallt rättvist samhälle?

Kamrat Vysotskij

P.S Tills dess kommer jag att ta det onda med det goda, hålla för näsan, och rösta på vänsterpartiet…. för trots all propaganda har man tagit itu med sin historia till stora delar…D.S

PS2 Jag hatar Moderaterna, Centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna! DS2

Håkan Juholt – Borgliga Janusansiktens avslöjare?

Socialdemokratins konvulsioner förbyttes till att i September 2010 mest att likna dödsryckningar! Efter det svidande valnederlaget (märk väl ändock ett av Sveriges två största partier, trots borgerlig medias hatkampanj mot Mona Sahlin), fick Mona Sahlin avgå och bära hundhuvudet för nederlaget. Givetvis är inte Mona ansvarig för den allmänna tidsandan, dåliga valresultat, men dock en förd politik som inte är progressiv. Mona fick förvisso gå på grund av fel skäl, i mina ögon enbart det faktum att borgerlig media, fascistblogg, hatare, troll etc slutligen hade lyckats i sitt uppsåt, att få henne illa omtyckt. Som jag ser det så skall man avgå som ledare för SAP, om man inte kan förvalta sin historiska roll, såsom samhällsbyggare med i alla fall ytliga socialistiska tendenser (då det blåser rätt vindar). Kan man inte det så har man tyvärr misslyckats i sitt uppdrag….mina 2 cent…

Julholt då? Jo han är förvisso en outsider, men en tämligen sympatisk sådan. Allt jag har sett honom göra har han gjort med retorisk stringens, humor och till och med en smula jävla-anamma! Enligt uppgift stödjer även de såkallade vänsterdistrikten Håkan Juholt, Lars Ohly ser inga samarbetsproblem i relation till Juholt och jag tror faktiskt att Juholt är en av dem som kan avslöja Borgerlighetens Janus-ansikten och tala klarspråk! For the record, vill jag flika in att jag har träffat honom personligen på en försvarkonferens som hölls i Växjö 1999 eller om det var 2000! Även då gjorde han ett sympatiskt intryck och svarade på våra studieivriga frågor!

Intressant och en smula patetiskt nog så visar Dagens nyheter direkt färg, de tar sin roll som borgerlighetens kulturella hegemon seriöst och på klassiskt propagandistiskt manér länkar de på en av topp-posterna på hemsidan en youtubevideo där Juholt mer eller mindre gör bort sig inför kamera! Snaskigt och skojigt tycker kanske vissa, men med tanke på hur mycket Dagens nyheter investerar i en borgerlig valseger så fastnar skrattet en smula i halsen. Nidbildsskapandet av ”arbetarpartiets” förmodade nya ledare kan börja!

Sen MÅSTE man ju tillägga att Juholt på det hela taget verkar vara en smart och skön jäkel, i paritet med Monockelmoderaten! DN hade igår en artikel om SAPs röriga nomineringsprocess, där Julholt himself svor som en veritabel borstbindare, det är glädjande! En kommentar förtjänar även förmodade partisekreterare Carin Jämtin, jag har egentligen ingen uppfattning om henne, lite anonym föredetta minister! Men har haft goda vibbar även av henne!

/Vysotskij

DN1 DN2 DN3 SVD