Verklighetscheck 2.0 eller ”Riket för inbördes beundran”

Sverige Post-terror; Hände det något? Ja jag tror fasen vi blev av med oskulden mentalt, att vi är så himla speciella och onåbara här uppe i kalla nord. Många av oss har förstås vetat om det sedan länge, vi är inte ett utvalt folk av vettighet och sans och etikett! Det kan vara en tämligen stor visdom att erhålla för vissa i detta rike, riket av inbördes beundran som jag ibland vill kalla det. Vi är inte onåbara, våra handlingar får konsekvenser, folk kan bli arga på oss trots att vi gav världen så omistbara kulturskatter (insert irony) som Abba och post-frakking-kodsmiljonären .

Ni kanske förstår vad jag fiskar efter? Den här uppblåsta självgodheten att vara någonting som inte betyder speciellt mycket alls egentligen, nämligen svensk! Varje gång en färja sjunker i Bangladesh och trehundra individer som du och jag avlider, då nyhetsuppläsaren säger ”inga svenskar uppges vara saknade”, varje sådant tillfälle spyr jag inombords av självförakt. Liksom att vi skulle vara av större betydelse än trehundra bangladeshmedborgare! Det är precis det som signaleras med den typen av rapportering (visst ett litet nyhetsvärde har det väl kaaanske), och det står mig fan upp i halsen! Inte speciellt klädsamt av mig att svära som en borstbindare, men förlåten i mig, stora händelser kräver stora ord.

Det är dags att vi gör upp med den kollektiva självgodheten som sänder ut signalerna att vi är ofelbara och störst och bäst och vackrast! Det finns ingen Svenskhet som inte kan innefatta folk av alla de olika etniciteter som lever tillsammans på denna jord. Svenskheten är en konstruktion på väldigt lösa boliner. Och lägger vi våra smutsiga fingrar i någon annans syltburk, deltar i krig på andra sidan jorden så får det ovillkorligen konsekvenser både här och där!

Detta är inget rättfärdigade av att en tokstolle försöker spränga sig i luften mitt i julhandeln, men det är en förklaring, känslan av desperation och förtvivlan på vilka grunder det än må vara. Känslan av att vara offer, när andra (nationer och individer) gör precis vad de vill, alltid i det ”goda och sannas” tjänst! Vad kan vi göra för att undvika den här typen av händelser i framtiden? Ja det lämnar jag öppet för tolkning, personligen har jag många förslag, men inget av dem är att skrika ”skicka svensk trupp” så fort United States of Agression drar ut i fälttåg för att skaffa sig ännu mer resurser, ursäkta mig , sprida demokrati.

Hoppas jag provocerar någon!

Vysotskij

DN , DN2 , DN3

Annonser

Verklighetscheck?

Så har det skett, eller rättare sagt, så har det skett på ett annat vis än det brukar! En man sprängde sig  enligt (ytterst suspekta källor på nätet) i vad som påstås vara ett försök till självmordsbombning i Stockholm idag. Märk väl jag tänker absolut inte hoppa på något spekulationståg som säger att det är en självmordsbombare Sverige har fått uppleva idag, det krävs mycket mer utredning och data från källor som är mer trovärdiga än de jag har sett i detta läge.

Dock väcker detta tankar, ponera att det verkligen är som man verkligen får hoppas att det inte är, vad händer med debatten och samhället i vågskvalpet av det ponerade?

Vi kan väl krasst konstatera att det förmodligen kommer leda till en intensifierad hets mot invandrare, och då främst muslimer i gemen. Ordet Terrorist kommer förmodligen inkluderas i det svenska vokabuläret på ett betydligt otrevligare och mer generaliserande vis än vad det har gjort dags till dato. Folkpartister kommer med all största säkerhet rasa, kräva diverse suspekta metoder för att liksom på något slags pseudoliberalt vis skapa rättvisa med att sätta hårt mot hårt! Nu blir väl säkert någon sur och tycker det är hårresande att säga så om det svenska liberala partiet. Må så vara säger jag, för är det fallet att vi verkligen har med en självmordsbombare att göra, då är det sista Sverige behöver mera hets.

Skulle det kunna vara så att det kollektiva  ”vi-et” har skapat ett samhällsmonster där vi i våran skyddade verkstad har provocerat fram detta? Att vi frånstigit våran traditionella ”neutralitet” och per definition har blivit en tydlig ställningstagare, ibland för ”krig by proxy” världen över? Det Sverige som för inte herrans många år sedan hyllades för sin fria neutralitet, har ersatts av ett Sverige där det inte alls är paradimbrytande att ropa på väpnad trupp i KRIG på andra ställen i världen (i demokratins namn självfallet)? Skulle vi kanske ha valt en mjukare väg i ett tidigare skeede, eller vi, jag menar dem som gör anspråk på att agera på våra mandat? Detta är alla öppna frågor som jag verkligen hoppas är onödiga, för det ska vi påpeka direkt, att om det är ett självmordsdåd vi sett i Stockholm idag så har Sverige blivit ett kallare och hårdare land, om inte extrem försiktighet vidtas (dessvärre är jag nog nästan en del i detta genom att ens spekulera i detta läge).

Som ateist, avslutar jag med religiösa ord, sug på den motsägelsen….men…here comes…

Gud bevare våra själar

/Vysotskij

DN , DN2 , DN3

Note to self;

Note to self;

Don´t die!

Kött är mord

Fördelningspolitik ÄR viktigare än kärlek!

Var och en blir klok på sin egen jävelskap

Mamma har generellt sett rätt!

Ådalen 31

Marxismens främsta roll gentemot sig själv är att vara benhård i sin kritik, så den inte utmynnar i det förtryck den vill befria ifrån.

Vysotskij

P.S Denna post är faktiskt influerad av Fröken Wrangborgs foto på facebook D.S

Music is my girlfriend…

Musik är absolut essentiellt i mitt liv, av högsta prioritet. Lyssnandet sker på ett brett spektrum men kanske inte helt oväntat skyr jag topplistornas kommers och likriktade musikaliska prostitution som pesten. För mig är det liktydigt med hur man formar sitt intellektuella medvetande (därmed inte sagt att man är pantad per definition om man lyssnar på dylik musik, inte för mig helt enkelt), antingen köper man kommersens intressen oförbihållslöst och okritiskt och hamnar i fredagsmys-träsket med Idol, Abba och dansband.

Jag väljer musik som är gjord med hjärtat och som träffar hjärtat, mitt i prick. På fallande ofta (nio av tio fall) hamnar det musikaliska fokuset utanför mittfåran i det som generellt brukar benämnas Indie, alternative, folk, anti-folk, electroindie etc. You get the drill!

Medelst kapitalets nya kelgris Spotify (vilket jag iofs gillar väldans) tänkte jag ge en liten roadmap till det som träffar mitt i hjärtat för tillfället (och för den delen större delen av tiden)

Alla är så ledsna…. är en hjärta och smärta lista i denna tradition. En del artister är hyllade till skyarna och väldigt populära, andra är smalare akter, men ändock med samma tema, det som inte är men kan vara (känslorna de framkallar hos mig i alla fall)

Ett axplock av deltagarna;

Electroindiedrömmakaren Connor Kirby Long alias Khonnor, som länge dolde sitt ansikte i fruktan för att hans strikt kristna föräldrar skulle få reda på att han släppte det hyllade albumet ”Handwriting”. En annan Connor, nämligen Oberst, alias  Bright Eyes, mannen som gav neurosen en röst. Kan inte nog ösa hyllningar över den sistnämndes plågsamma sångstil, berättande texter och ja rena och skära desperation. Varje lista av den här arten vore givetvis en skam utan deltagande av Jónsí och Sígur Rós, ALLA borde lyssna på dem och bara njuta…. Icke att förglömma indiepionjärerna och twee-as-fuck-sällskapet The Field Mice´s ”Emmas house” som i mitt tycke är ett stycke popperfektion…

hoppas du hittar någon egen favorit, listan är inte klar och kommer kontinuerligt fyllas på…

Vysotskij

Bloggen är inte död…

…länge leve bloggen! På grund av det vanliga livet, inläsningsperioder och annat smått och gott har November månad gått en smula på sparlåga!

Detta innebär inte att jag inte haft något att kommeterar respektive kritik denna månad, det har ju som bekant hänt en hel del intressant!

Det kanske mest noterbara och intressanta ur ett framtidsperspektvi enligt mig måste ju ändå vara Wikileaks senaste publicering. Man upphör aldrig att beundra civil kuraget hos dessa individer som släpper på hemligheter som ÄR av intresse för allmänheten. Makthavare och deras lakejer må försöka intala oss att detta är samhällsfarlig verksamhet, förräderi och olagligt. Må så vara, jag håller till och med, med dem om detta, dock kommer vi ju inte ifrån det faktum att det behövs och är oundvikligt.

Den första vågens sociala medier har gett oss en proletarisering av såväl journalistisken som politiken och diplomatin. Inte längre tillåts makthavare att dupera massorna som de finner godtyckligt för att genomföra hemska dåd. Tänk bara på om världen aldrig hade fått veta om USAs godtyckliga mördande medelst apache-helikoptrar, CIA fängelser etc etc. Samma människor var det som hävdade att Iran-Contras affären var konspirationsteorier! Vad döljs mer i rullorna, vi skulle nog häpna!

Inte konstigt att Wikileaks är hatade!

Vysotskij