Situationism, Yes Men – Fix the world; Vad vill de egentligen?

Har precis processerat den, om än stundtals ”amerikanska i sitt angreppssätt”, men högintressanta filmen Yes Men – Fix the World som sändes i Svt igår. Ni som liksom jag tittade på denna film blev säkert också ömsom förbannade ömsom lyckliga.

Genom en metod kallad ”Culture jamming” genomför en aktivistduo en hel rad med riktade mediaspektakel, med själva grundsyftet att bedra allmänheten radikalt. Ohederligt, självfallet, men det är just det som gör det så genialiskt (och vad som är att anse som ohederligt i våran värld är väldigt godtyckligt). Man kan ha olika syn på världen politiskt självfallet, men de flesta inser nog att det kapitalistiska systemet är himla effektivt konstruerat, främst för att vissa ska bli rikare och att vissa alltid ska vara i relativ fattigdom. När kapitalistiska ivrare mässar sitt budskap på alla tillgängliga kanaler dygnet runt, om och om igen, kan man då som medborgare visualisera ett annat möjligt samhälle?

Vad innebär då Culture jamming rent konkret i denna film (frågan som är viktigast är väl egentligen främst om det ens är att likställa med en film, snarare än ett revolutionärt tillvägagångssätt för att skapa förändring) The Yes Men använder sig i god situationistisk anda av etablerade medier för att sprida disinformation, mer precist en disinformation som är i linje med hur DE vill att världen ska se ut.

Ett exempel; En av tidernas mest dödliga industriolyckor tas som ett exempel på Culture jamming i filmen. Offren för olyckan har dags till dato inte kompenserats ekonomiskt för sitt lidande. Tusentals människor miste livet, och åter kanske så många som 100.000 blev invalidiserade för livet. Företaget Union Carbide, som ytterst kan hållas ansvariga för det inträffade har kompenserat befolkningen i Indiska Bhopal med struntsummor (1000 dollar per person ungefär). The Yes men utförde helt sonika en kupp, där de genom att skapa falska hemsidor framstod som att de var en fullt legetim del av Union Carbides nuvarande ägare Dow Chemical company. Utan att gå igenom alla steg i processen så hamnar de tillslut i en äkta sändning av BBC World som ”äkta” representanter för Dow (nådde ut till 300 miljoner tittare). Helt utan omsvep erkänner de utan förbehåll Dow´s direkta ansvar för Bhopal än idag, och hävdar att befolkningen kommer att ges direkt stöd på 12 miljarder dollar, helt enkelt för att de har blivit gräsligt behandlade. Cyniskt mot de som trodde de skulle få upprättelse äntligen, ja, men den långsiktiga följden blir ändock inte cynisk. Tvärtom allt ljus sätts på det faktum att illdåd har begåtts och att människor har fått sätta livet till, Dow i sin tur förlorade så mycket som 2 miljarder dollar på The Yes Men´s tilltag. Synd om aktieägarna självfallet, men förhoppningsvis kanske det leder till att någon gör det moraliskt riktiga i denna situation.

I mina ögon, totalt genialiskt! Ingen kan hävda att det på något vis vore rätt att INTE kompensera offer för imperialistiska strukturer på detta vis. Om man håller med om det, varför accepterar man i förlängningen då privatiseringar av sjukvård, skolor, hem och hus? Vissa går tillochmed så långt i sitt accepterande att man, som jag ser det, mot bättre vetande röstar fram marknadsliberala-talibaner i tron om att de kommer att göra reell nytta för vanligt folk.

Filmen verkar som jag nämnde ovan i en god Situationistisk anda, en vänster-kommunistisk rörelse (just denna fåra hette historiskt Den Situationistiska internationalen).

Begreppet situation i Situationistiskt härstammar från början från Jean-Paul Sartre rörande konstnärliga sammanhang. Sartre definierade Situationen som den punkt i en teateruppsättning då åskådaren bryter sin passivitet kontra spektaklet och blir en del av produktionen. Detta tog en marxistisk teoretiker, filmmakare med mera vid namn Guy Debord fasta på i sitt teoretiska ramverk. Debord beskriver det avancerade kapitalistiska samhället i termer av Spektakel och åskådare, genom att likställa det vid en teaterpjäs där åskådarna hela tiden blir serverade med etablerade ”sanningar”. Debord och Situationister kan nog enas om att The Yes Men försöker (och gör) precis detta, de väcker åskådaren och får människor att engagera sig istället för att vara passiva åskådare!

Vill ni själva se filmen så finns den precis här; http://svtplay.se/t/129797/dox__yes_men_fix_the_world en hel månad till, sen kan ni smidigt tanka ner den själva på Piratebay, ty det var de som distribuerade filmen ursprungligen.

SE den, förargas, kopiera, känn hopp och organisera!

Vysotskij

P.S lite fler länkar till saker jag nämner i detta inlägg; Sitiuationism , Guy Debord , The Yes Men , Vänster-kommunism , Då detta är tänkt som en introduktion, länkar jag endast till Wikipedia, för enkelhets skull. Om någon är vidare intresserad kan ni lätt hitta tonvis med material på nätet, eller vilket bibliotek som helst. Jag har några idéer om Böcker som är intressanta på ämnet så hör av er om ni vill veta mer.. D.S

Här skulle det behövas lite Culture jamming


Annonser

2 tankar om “Situationism, Yes Men – Fix the world; Vad vill de egentligen?

  1. Fantastisk text! Det kliar i hela kroppen av frustration. Måste se filmen.
    Att debatten kring dessa typer av aktioner allt som oftast hamnar i krav på moraliska ställningstaganden kring metoder är ju ett sådant solklart tecken i sig på den kapitalistiska mediala dominansen. Tom Svt hade ju fokus på det brottsliga i att göra intrång samt det omoraliska i att vänta med ett avslöjande när Djurrättsalliansen släppte bilder och rapport om grisars livssituation i köttindustrin. Hur är det möjligt att svt, som ska vara politiskt oberoende, kan hamna där även de? Är det en mediakultur eller en mediakonkurrens som är förklaringen?

  2. Stort tack för de goda vitsorden! Jag uppmanar dig att så snart som möjligt se den, lysande helt enkelt!

    Instämmer helt med din linje, det är alltid metoderna som ifrågasätts. Ta bara exemplet med sportevenemang som bojkottas mot krigförande stater, nästan uteslutande rapporteras om bråkiga demonstranter, när anledningen till varför de demonstrerar är värre än värst.

    Jag är tämligen övertygad om att det är kulturen och konkurrensen inom media som gör att de frångår sitt journalistiska ansvar och i stället satsar allt på att sälja lösnummer!

    eder

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s