Istappen en historisk Oddysé

Vad an denna festliga titel på ett blogginlägg undrar du kanske käre läsare! Ja Jag tänkte helt sonika göra en kort historisk vandring med eder, i istappens spår! En vandring där jag låter Annales-historikernavandra hand i hand med mig, om än inte så himla longue durée,ändock ett rejält historiskt spadtag kring ett specifikt tema!

Istappen som fenomen, torde vara totalt irrelevant som historiskt studieämne, dock ,tycker jag den kan tjäna som undersökningsobjekt satt i ett klassperspektiv! (Ni visste att det skulle komma va? ;-))

Istappar, vad är de för något, och varför uppstår de? Ja rent enkelt svarat utan att gå in på olika typer av istappar (det finns flera sorters). Istappar uppstår som en bieffekt av värme-läckage i hus! Spännande värre tycker jag,  tänk vad man kan lära sig genom att bara titta lite, och haka upp sig på små detaljer i vardagen. MEN tänker den observante läsaren, det är väl inte så mycket att hojta över?? Jo det är det faktiskt. För alla hus drabbas inte i samma utsträckning av ”tappen av is”, det finns bra och dåliga hus, istappsmässigt det vill säga!

Jag påbörjade i afton en vandring från borta, till hemma, och vandrade därmed i en historisk miljö (från tannerfors i linköping, till Öfre Vasastan, det sistnämnda inte så himla posh faktiskt). Både Tannerfors och Öfre Vasastan var tämligen likt i den mening att det var istappar-of-plenty! Jaha, det är väl inget med det? Jo se det är det!

Tannerfors och Öfre Vasastan, delar vissa arkitektoniska drag, på grund av att de delvis är byggda samtidigt! Delar av Tannerfors byggdes (min spekulation), tämligen hastigt slutet av 1940-1950-talen, på grund av en svällande befolkning (SAAB har vi att tacka för det förstnämnda). Husen kan vi anta, byggdes i en anda av ”snabbt-billigt-rejält”), med påfallande mycket värme-läckage över portar etc, summa summarum, Istappar till förbannelse! Arbetarna blir så glada av att ha toalett inomhus så de skiter nog i om det är lite värme-läckage rent vertikalt!

På min historiska vandring hemåt i natten, gick jag på Linköpings Paradgata (ja vi har faktiskt en sådan), Järnvägsparken och husen runt om denna, tjänade för sisådär 140 år sedan som ”porten till Linköping”, och den porten var och är Ståtlig än idag! Adolf Wilhelm Edelsvärds pampiga stationsbyggnad från 1870, nånting var ju tvungen att mötas av något betydligt pampigare när man lämnade den, därav de stiliga kåkarna runt järnvägsparken!

Här till det påstådda klassanalys-draget i min resa! Titta upp på dessa kåkar, inte en istapp så långt ögat kan nå! Hmm hur kommer detta sig, sparade man inte på materialet i dessa hus? Jag vet inte det erkänner jag villigt men nog är det en smula lockande rent bostadspolitiskt att grunna på det!

Avslutningsvis för att stärka min egen hypotes, bifogar jag en liten bild från Fredagens Lambohov, Linköping, förort byggd slutet av 1970-talet. Hur står det till på istappsfronten där, och vad kan vi dra för slutsatser av det!

Eder

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s