Angående sportvärlden och dess medvetenhet om det socialt skapade könet

….Bidrar så här i OS-tider med en liten reflektion som gnagt och stört i ett dygn i mitt huvud! Varning dock, för jag har bara sovit 4 timmar på ett och ett halvt dygn, kan resultera i en del luddiga resonemang.

Jag är verkligen ingen ishockey människa, på något vis, även om jag uppskattar det när jag väl ser det. Har följt de inledande matcherna i OS-hockeyn, Damernas lag då främst! Det första och mest omedelbara intrycket är hur mycket dam-hockeyn har gått framåt bara på de senaste åren, det är klass-skillnad bara mot förra OS (vilket jag pinsamt nog erkänner var senaste gången jag kollade Dam-hockey, ge oss mer på teve så vi kan följa det!) Kanada och USAs lag verkar ruggigt överlägsna, sitt förvisso mediokra motstånd hittils, men det är helt klart ett lika stort underhållningsvärde som herrarnas dito!

Nu till den punkten som jag störde mig något så oerhört på, nämligen intervjun med Mark Johnson (Usas tränare) och Mikael Renberg på SVT. Till största delen var det en tämligen ordinär sportjournalistisk intervju, som nästan uteslutande var seriös i den meningen att  den refererade precis samma saker som om det hade vart en intervju med herr-lagets tränare. MEN, avslutningsvis så började Johnson tala om sitt deltagande i OS 1980, och ”mirakelmatchen” och de fina minnen som den innebar för honom som person. Rätta mig om jag är ute och cyklar i skogen nu, han kan ha menat samma sak för kvinnornas lag i nuvarande OS, MEN jag fick i alla fall alla mina genus-alarm att ringa när han talade om (inte ordagrant) ”Vilka fina minnen tjejerna kommer att ha av detta OS” och ”Vilka fina vänner de kommer skaffa sig” etc etc etc.¨

Det vill säga ett totalt förminskande av betydelsen i damhockey-landslagets prestationer i OS. Hela attityden andades att det trots allt inte var ”på riktigt”, med tanke på att dessa kvinnors insatser i OS reducerades till någon slags ”träffa nya vänner klubb”, när kvinnorna lägger ner minst lika mycket tid på sin passion, sitt yrke, sin identitet som hockeyspelare som vilken Peter Forsberg som helst!

Vill understryka att jag verkligen hoppas att jag har fel, för det vore ett fall bakåt för sportjournalismen gällande Damidrott. All heder åt Chris Härenstam och Wikegård, för att de inte förminskar kvinnorna i sina referat, utan tar sitt journalistiska uppdrag på precis samma allvar som när de refererar männen!

Eder

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s